Josefin Dahlberg

Jag såg Amy dokumentären – ville börja kröka igen
 
Under julhelgen visades den omtalade dokumentären om Amy Winehouse. En två timmar lång film där man får följa Amys fruktansvärda missbruk och hennes otroliga talang. Många av mina vänner såg dokumentären på juldagen men jag höll mig lång ifrån kanalen som visade den.
Jag har varit nykter i nästan sju år och det är få gånger jag känt sug efter att dricka under alla dessa år. Men när jag såg dokumentären om Amy i somras ville jag kröka mer än någonsin. 
De flesta tycker att Amy hade är ett hemskt livsöde och lider medan de tittar på dokumentären. Och ja, hennes liv blev väldigt tragiskt men jag tyckte knappt synd om henne när jag själv kollade. Jag var avundsjuk. När klippen då hon var full och hög började visas började jag känna suget komma smygandes i kroppen och ju hemskare scener som visades desto stackare blev mitt sug. 
När jag tittat klart på hela dokumentären satt jag i soffan och stirrade in i väggen framför mig. "Vad tror jag att jag håller på med? Vem försöker jag vara?"
Jag kände hur mitt "sjuka jag" började prata med mig. Berätta för mig att jag inte var värd allt jag hade. Att jag lurat alla runt omkring mig och att det enda jag egentligen duger till är att kröka och knarka. 
Jag satte på Amy Winehouse på Spotify och började kedjeröka i mitt fönster. Jag fantiserade om att dra till Paris, London där ingen känner mig och där jag kan börja dricka igen. 
Efter någon timme vaknade en liten del av mig upp och såg vad som höll på att hända. Jag släckte ciggen, stängde av musiken och tog mig ut på en promenad. Nej, nej, nej. Jag vill inte. Jag vill inte dricka. Jag kan leva ett bra liv. Jag är värd det här livet. 
Jag lyckades ta mig ur mitt destruktiva beteende. Jag kom tillbaka till mina friska tankar och tack och lov hände ingenting. Men jag fick ett kvitto på att min beroendesjukdom aldrig kommer att försvinna. Att jag aktivt måste jobba på att hålla min friska sida starkare än min sjuka. För det minimerar risken att mitt sjuka jag gör sig påmint. Som Per Holknekt nyligen sa i "Min sanning" i SVT – "Beroendesjukdomen går inte bort, den är inte mekaniskt, den är känslomässig. Den sitter i vår märg, den går inte bort". 
Håll dig nykter i jul – för barnens skull
"Som ett barn på julafton" är ett uttryck vi ofta säger och som ska förmedla någon känsla av ivrig glädje. Men dock är inte alla barn glada på julafton. Det är flera barn som faktiskt gärna skulle hoppa över julen. För i Sverige lever fyra till fem barn per skolklass i familjer där en eller båda föräldrar har ett riskfyllt drickande. Och för dem är julen ingen mysig och glad högtid utan resulterar ofta i kaos, bråk, fylla och svek. Och det finns inga julklappar i världen som gottgör det. 
Jag lever ju numera som nykterist så för mig är det självklart att ha en vit jul – men jag vill uppmana er andra som dricker i vanliga fall att tänka efter. Måste alkohol vara en del av julen? Om din första tanke är "såklart man måste kunna få dricka i jul" tänk då efter varför? Varför måste det vara det? Vad gör alkoholen för nytta? Och vem kan alkoholen skada i jul?
Jag är stolt ambassadör för kampanjen "Vit jul" som anordnar aktiviter för barn tusentals barn och unga för att se till att de får en fin jul. För det är många barn och ungdomar som inte har ett mysigt och tryggt hem som väntar under julen när skolan och fridtigsgården stänger.
30 000 andra har skrivit under på att ha en vit jul. Tänk på någon annan än dig själv i jul – håll dig nykter och se till att julen blir en mysig stund för familj och vänner.  
Ta ställning för en vit jul här: www.vitjul.se
Jag festar och lever drömlivet – utan alkohol
Min vardag är nog väldigt olik många andras. Jag blir bjuden på events, middagar och fester varje vecka. Jag älskar att gå på trevliga tillställningar och umgås med mina vänner så events och middagar är något som tillhör min vardag. Det bjuds på bubbel, trerätters, goodiebags och såklart fri bar. 
Mitt liv som nykter blev inte alls lika tråkigt som jag trodde. När jag efter två år av olika behandlingar för mina alkoholproblem blev nykter trodde jag att mitt liv var över. Att jag aldrig mer skulle kunna ha kul, kunna njuta av en fest eller ens bli bjuden på en tillställning. Men jag hade fel. 
I dag har jag roligare än någonsin och blir bjuden på fler fester än jag någonsin blivit. Jag njuter av trevligt sällskap, jag uppskattar maten, jag skrattar, jag dansar och till min stora förvåning är det inte jobbigt att det finns alkohol överallt omkring mig. Alkohol är inte längre ett alternativ för mig. Och kanske det bästa av allt med att festa nykter är att jag mår bra dagen efter. Tidigare slutade mina utekvällar med kaos. Jag blev oftast utslängd, jag bråkade och gjorde alltid saker som jag hade galet mycket ångest över dagen efter. 
När jag tittar tillbaka är valet lätt, det är mycket bättre nu än då men det var svårt att ta steget att bli nykter. Dels för min egen del men också för att jag var rädd vad andra skulle tycka. Kommer de tycka att jag är tråkig, kommer folk bli obekväma i min omgivning? Men jag gjorde det som var bäst för mig och det är alltid rätt beslut. 
När någon ifrågasätter varför jag inte dricker eller undrar om jag inte ens kan få ta ett litet glas vin säger jag att jag är en person som inte klarar av alkohol. Alkohol är inget positivt för mig, inget jag vill ha i mitt liv. Men att det inte gör mig något om mina vänner, familj eller partner dricker utan mitt beslut berör bara mig. 
Vissa personer kan inte hantera alkohol och bör därför inte dricka, jag är en av dem. Och de personer som har ett problem med att jag inte dricker borde nog fundera varför det är ett problem för dem. Vi måste förstå att alkoholism är en sjukdom, den kan drabba vem som helst, den ser olika ut för alla och att vi alla har rätten att göra vad vi vill med våra liv. 
 Jag vill må bra och gå på härliga events, middagar och fester flera dagar i veckan och därför gör jag det fast med alkoholfritt i glaset. Det går att leva ett bra och till och med riktigt roligt liv utan alkohol. Jag lovar.