Josefin Dahlberg

40 timmar av tystnad ❥
Det här inlägget skrev jag i fredags i Indien precis efter vi gått ur vår tystnad
I onsdags kväll gick vi in i gemensam tystnad på vårt yoga camp. Först när jag hörde att vi skulle göra men att det var frivilligt tänkte jag direkt att jag inte skulle göra det. Tystnaden får alla tolka som de vill men helst ska man vara helt frånkopplad från internet, telefon, podcast och såklart inte prata med någon. Jag kände att ”det kan ju inte jag göra”. Stänga av telefonen alltså. Min telefon är ju mitt jobb. Men eftersom internetet ändå är så dåligt så spelade det ju egentligen ingen roll. Och eftersom jag är på yogaresa i Indien kanske det är nu om någon gång jag ska ge mig själv en 40 timmar detox från telefonen. Så i stället för att vara skeptisk blev jag aspepp. Och jag stängde till och med av mobilen TVÅ TIMMAR innan tystnaden började.
På eftermiddagan samma dag som vi gick in i tystnad hade vi en övning där vi fick skriva ner på en lapp med vad vi var redo att släppa taget om. Vad med mig är jag redo att släppa. Kanske vilken sida av mig själv, vilket beteende eller beroende. I mitt tidigare inlägg om mina insikter från resan har jag skrivit om att jag är klar med att "skita ner mig och mitt liv" och det skrev jag även på min lapp (läs det här).
Efter vår middag gick vi tillsammans ner och satte oss runt en eld på stranden. Det var bäcksvart, stjärnklart och elden värmde oss. Alltså helt magiskt som ni kan förstå. Jag hade ju redan stängt av telefonen så har ingen bild att visa.. hehe..
Vi gick en och en till elden och slängde in våra lappar som symboliskt skulle brinna upp. Sen plingade Josefine i en klocka och tystnaden var inledd. Vi började med sju minuter månmeditation. Alltså att du sitter och tittar rakt in i månen i sju minuter. Så just den kvällen också var fullmåne. Så himla ballt.
Sen gick vi in i våra hyddor. Jag la mig och läste i min bok ”power of now”, somnade, vaknade som vanligt mellan 2-3 och låg vaken för att sedan somna om. Vi väcktes som vanligt kl sju och hade klasser hela dagen fast i lugnt tempo och med mycket meditation. I mellan klasserna och måltiderna läste jag, skrev och funderade fram till dagen efter (fredag) då vi avbröt tystnaden vid lunch.
Jag trodde att det skulle vara svårare att inte prata med varann. Vi åt ju lixom både lunch och middag ihop vid långbord utan att prata men det var väldigt fint. Det var mysigt och bra stämmning ändå. Och så var det ganska skönt att faktiskt slippa babbla. Att bara få sitta och smaka på maten själv. 
Eftersom jag åkte på resan själv, alltså inte med någon jag känner hemifrån, så var det ganska skönt att bara vara i 40 timmar. Även om det är superkul att lära känna nya människor, fråga frågor om deras liv eller svara på deras frågor var det rätt skönt att få ett break från det för ett tag. Att bara få landa i platsen, njuta och verkligen uppleva yogan, stranden, havet, värmen, maten. Det var faktiskt helt otroligt. 
Och jag trodde att det skulle vara jobbigare än vad det var, att jag skulle sakna min telefon, vilja kolla hur många likes, kommentarer eller sms jag fått. Men det var så jäkla skönt att bara stänga av och inte ens ha telefonen som ett alternativ. Och när jag väl fick slå på telefonen kollade jag på den i typ två minuter och sen ba ”ne, jag går och läser min bok i stället”. Så jäkla skönt. Jag la inte ens upp en bild på Instagram den dagen även fast jag fick och hade inte ett dugg dåligt samvete. SÅ JÄKLA SKÖNT!
Även om jag älskar att fota, skriva och dela med er så är det skönt att få ett break. Speciellt när man är här. Och det var det fina med dessa 40 timmar. Först kände jag att ”herregud, va bra jag mår här. Jag kanske ska flytta hit eller i alla fall bli yogainstruktör så jag kan bo så här större delar av året. Det kanske är Indien-Jossan som är mitt rätta jag?!?!?!?!”. Typiskt mig att gå all in. Men så slog det mig att jag gillar ju mitt liv hemma. Jag älskar ju det jag gör och jag vill inte bo på en strand i Indien. Jag vill kunna åka hit eller till någon annan strand då och då och totalt få släppa allt för det är skönt och för att ladda batterierna. Men thats it. Och det kändes så himla skönt. För jag orkar lixom inte behöva tänka om, sälja mina saker och flytta till en hydda...
Men jag insåg att jag måste få Indien-Jossan lite mer ofta hemma i Stockholm. Jag MÅSTE stressa ner, njuta mer, koppla av och ta hand om mig själv mer. Ni som lyssnat på vår podd vet ju att 2017 är njutningens år och det ska det verkligen bli. Jag känner att jag fått den bästa möjliga starten på detta år och det ska fan sätta tonen. Mer yoga, mer meditation och mer minfulness 2017. 
I veckans avsnitt av podden berättar jag mer om hur det var att vara tyst i 40 timmar. Lyssna gärna! Puss
Min upplevelse och mina insikter från Yogiakademin i Indien ❥
Jag har ju alltså varit på min härligare resa någonsin. Förra året var jag i Costa Rica tillsammans med Yogiakademin och det var magsikt. Jag var där med några vänner och vi hade det helt underbart och den resan gav mig så mycket på alla plan. Men den här resan var annorlunda. Det här var verkligen en yogaresa från morgon till ikväll. Dels tror jag att jag upplevede det mer så för att jag åkte ensam. Jag blev en del av en grupp med människor jag aldrig träffat tidigare, fick dela hus med två personer jag inte kände och det gjorde att jag verkligen upplevde allt. Jag hade ingen jag kännde där som jag kunde prata med om hur jag kände utan jag upplevede det på egen hand och det gjorde det extra kraftfullt tror jag. Även om det hade varit superhärligt att åka med en syster eller kompis som jag gjorde sist men så känner jag att det blev en annan upplevelse såhär. 
Om vi börjar med yogan så var det helt magsikt för min kropp att få yoga så mycket. Jag är ofta stel i axlar, nacke och det kändes som det var någon som skar mig mellan skulderbenen i början av veckan. Jag hade så ont i kroppen och var så stel. Att få mjuka upp, sträcka ut och ta hand om kroppen på det här sättet var HELT FANTASTISKT och jag vill verkligen hålla kvar yogan som en rutin här hemma. Vi yogade mycket men det var precis lagom, man hann verkligen landa i kroppen, känns hur man blev mjukare och kom in i yogan på ett så härligt sätt. Så himla bra upplägg med passen och blandning av olika yogaformer och mediation. Helt magiskt!
Så himla härligt att få yoga och hänga tillsammans med Josefine som har hand om Yogiakademin och som också bloggar (läs hennes blogg här!). Hon är verkligen en så himla fin person som sprider så bra energi och som inspirerar. 
Jag och Josefine hade lite lekstuga på stranden en dag. Så härligt! 
Så skönt att stå i brygga :D Och lärde mig att man blir lyckligare av det och av alla övningar/ställningar som öppnar upp bröstet ❥
Bara att få vara i en sån här magisk miljö gör ju att man mår bättre direkt. Att solen och värmen sakta men säkert tinar upp en stel och frusen Stockholmare mitt i vintern är ju så härligt. Min resa till Costa Rica för ett år sen var min första vinterresa till ett varmt land någonsin och efter det är det ett måste. I år blev det Indien, får se var jag åker nästa år :) Men jag tror verkligen att det gör så mycket gott för en och att man verkligen behöver få lite sol och värme när vi har det så himla mörkt här hemma. 
I veckans avsnitt av poddisen berättar jag om mina olika insikter jag fick under resan så om ni är nyfikna lyssna gärna på det men ska såklart skriva om det här också. Jag fick många insikter men två som verkligen har stannat kvar hos mig. Den ena är att min huvud och min kropp hänger ihop. Att vi är ett och att vi måste jobba på samma lag. Att jag ofta är uppe i mitt huvud, tar för givet att kroppen hänger med och orkar och att jag kan drömma kroppen från mitt huvud. Att den ser fel ut, att den borde vara annorlunda. Varje dag hade vi olika frågor att jobba med och en dag hade vi frågan "vad har du för relation till din kropp" och det var då detta landade i mig. Att jag inte tänkte på att ha hand om min kropp. Jag tränar i perioder och jag äter relativt nyttigt men kan också helt komma ur min träning och ändå ta för givet att min kropp orkar eller så kan det gå en hel dag med att jag bara äter skräp och jag förväntar mig att kroppen ska orka ta mig fram som vanligt, hålla mig på bra humör. Allt det här för att jag inte har känt att kroppen och huvudet hänger ihop på det sätt det gör. 
Att allt är jag, vi är ett och vi ska spela på samma lag. Hjälpa varann. Se till att vi orkar leva livet på alla plan. 
Så det jag tar med mig från det är att inte dömma min kropp utifrån hur den ser ut. Utan att i stället känna efter hur den känns. Och det ska jag göra genom att fortsätta med yogan. Att fortsätta känna mina andertag. Att lyssna på kroppen. Och att stärka mig och min kropp genom yoga och träning och ladda med bra bränsle så att vi orkar och är starka. Jag pratar ännu mer om det här i podden och har tidigare (för några år sedan) dömt mig själv väligt hårt, inte tillåtit mig själv att äta och varit superfokuserad på hur min kropp ser ut i stället för hur den känns. Det känns så otroligt jäkla underbart och fantastiskt att jag känner mig fri från det. Och att jag vill ta hand om mig och min kropp för att vi är värda det, det är vi alla. Och det leder till min andra stora insikt. 
Redan innan jag åkte började jag få denna insikt men den landade verkligen i mig under resan. Ni som läst min blogg vet att jag har haft ett stökigt förslutet. Ett annat liv där jag mådde dåligt, hade supermycket ångest, drack, fuckade ur, kunde inte ta ansvar och mitt självförtroende pendlade mellan att känna mig bästa i världen eller totalt värdelös. Jag hade INGEN balans och jag skämdes över mig själv. Jag klarade ingenting och ställde alltid till det för mig och alla i min omgivning. Men sen jag blev nykter för sju år sen har jag börjat jobba på att må bättre. Få bättre självkänsla, ta hand om mig själv och bygga upp det liv jag vill leva. 
Men det finns en känsla av "mitt gamla jag" kvar. Den kommer fram i bland om jag har mycket obalans i livet, om jag inte sköter mina rutiner (alltså sover för lite, äter för dåligt mm..) eller när jag är i en ohälsosam relation. Då kommer min skitiga sida fram. Men den kan också komma när jag mår som bäst. Att jag lixom känner att jag har det lite för bra, att jag mår lite för bra eller att allt känns overkligt bra. Då kan jag i blnad känna att jag måste skita till mig lite eftersom jag tror att jag "egentligen" är en skitig person. Och att jag i bland känner att jag spelar den här nya personen. Men det är ju inte sant. Jag har mått dåligt, haft ett missbruk men tagit ansvar för det, sökt hjälp, fått hjälp och börjat skapa den person jag vill vara, skapa det livet jag vill leva. 
Och jag är värd det. Jag behöver inte skita ner mig längre. Det är min andra stora insikt. 
Snart har jag varit nykter i sju år. Jag har snart varit nykter lika länge som jag drack och jag tror att det har något med det här att göra. Tidigare har jag haft det svårt att alltid identifiera mig med min "nya person". Och tyckt att det i bland känns märkligt att jag kan ta ansvar över mitt liv, att jag styrt upp ett riktigt härligt liv och att jag mår så himla bra. Att det nästan känns fejk. Men det jag förstår nu är att det grundar sig i att jag inte trott att jag har varit värd det. Att min självkänsla har några hål kvar som inte tror att jag får må bra hela vägen, att det är min person att fortfarande må lite dåligt och att jag måste peta in det när det är för bra. Att jag måste ta en cigg då och då eller att jag måste "fucka up" relationer eftersom jag är känslomässigt stöd pga av min barndom. Det är så jag är.
Vissa saker jag varit med om i livet har såklart satt sina spår och de kommer göra sin påminda resten av mitt liv. Men i dag är jag en person som kan välja mitt liv och inte leva efter mitt förfluta, efter "vem jag var förut". Jag är värd att må bra, jag är värd att älska, att älskas, att ta hand om min hälsa, att ha fina relationer, att få göra det jag älskar, att få åka på yogaresa, att få vara lycklig. Jag får vara lycklig utan att jag måste skita ner det. Och det känns så jäkla befriande. 
Det är svårt att förmedla den här känslan men för mig är detta en insikt som har befriat mig. Jag känner mig fri på ett sätt som är helt otroligt. Och jag måste jobba på att hålla i den här känslan för den kommer inte bara av sig självt. Den kommer av att jag gör sånt som är bra för mig. Att jag gör det jag mår bra av. Då inser jag att jag är en fin person rakt igenom som får ha det bra och vara lycklig. Och det förtjänar vi alla och därför vill jag att ni också ska göra det som NI mår bra av. Våga följa er egen väg. Våga säga ja och väga säga nej. Det är bara genom att lyssna till sitt eget hjärta som får en på rätt väg i livet. 
När jag tittar på den här bilden kan jag känna solen, värmen och höra havet. Jag vet precis hur det var att ligga där. För när jag var där så var jag verkligen där. Som jag inledde med att skriva hade jag inga vänner där som jag kunde snacka om livet här hemma med. Utan jag var där och då. Såklart pratade jag med mina nya vänner jag träffade där men vi pratade mycket om hur vi upplevde resan, hur skönt det var i solen och så var också mycket tysta. Vi var tysta varje morgon fram till lunch och det gjorde att man verkligen kände in platsen. Snart kommer jag lägga upp ett blogginlägg om hur det var att vara tyst och mobilfri i 40 timmar. Hoppas ni vill läsa det. 
När jag packade mina väskor för att åka hema kändes det helt okej. Jag hade gärna stannat en vecka till men eftersom jag hade haft det så otroligt bra var jag helt till freds med att åka. Och då varje dag var fylld med så mycket yoga, insikter och kärlek känes det som att jag vara borta i två-tre veckor. Jag, mina väskor och mina nya insikter började resan hem och väl hemma känner jag mig så mycket lyckligare och lugnare än innan resan. Jag så så himla glad att jag gjorde denna resa. Att jag gav mig själv det. Och jag kan verkligen rekommendera ALLA att göra en liknande resa. Det fyller på en på ALLA plan. Det gör att man växer som person och får en mer objektiv syn på sitt liv. Vad är bra och vad är mindre bra. Vad vill jag med mitt liv?
När jag är hemma i min vardag, i stressiga Stockholm med massa jobb har jag ofta mål som är förknippade till jobb och pengar men där borta på stranden ville jag bara må bra, ge och få kärlek och att mitt mål är att bo i ett hus vid vattnet. Det gör mig lycklig. Men såklart kommer jag tillbaka till mina jobbmässiga mål när jag är hemma i min vardag igen men det fina är att jag då kan mixa dem och på så sätt få en härligare framtid att sikta mot. Det här var verkligen en helt magisk start på året. Jag är så taggad på 2017 nu, jag ska både göra massa roligt och bra jobb men jag ska också se till att jag mår så bra som möjligt, tar det lugnt, njuta och vara kärleksfull mot mig själv ❥
En dag på Yogiakademin ❥
Vi började varje morgon med att gå upp kl sju när solen gick upp och drack en kopp ingefärste i tystnad (alltså ingen pratade med varann). Jag brukade dricka den och titta ut över havet från denna magiska strand.
Så magiskt att börja sin dag här. Så vackert. 
Klockan åtta hade vi vårt första pass i en timme i vår magiska yogastudio :D
Efter passet fick vi frukost som vi åt i tystnad och skrev i våra böcker. Varje dag fick vi en fråga att tänka på under dagen så jag satte mig med min frukost på stranden och skrev. Så bra start på dagen!
Här är vårt yogacamp. Man rörde sig lixom inte mer än 200 meter härifrån. Det behövdes lixom inte. Det känns "långt" att gå 100 meter till för att få internet som funkade till och från så till slut skippade jag det helt. Så skönt att bara koppla bort och vara i några dagar. Mådde så otroligt bra av det och ska skriva mer om min upplevelse om resan snart.
Kl tio var det dags för vårt andra pass som höll på i ca två och en halv timme, så jäkla skönt! Våra pass varierade mellan flow, yin yoga och meditation. Eller en mix. 
Efter det andra passet var det dags för lunch som vi alltid åt tillsammans med långbord :) Så sjukt god mat och jag mår så galet bra i kroppen efter sju dagar med den här maten. Känner skillnad i magen och på huden. Ska försöka fortsätta äta rent här hemma också :)
Och så drack vi massssssaaaa vatten hela tiden!!
Efter lunch var det "fri lek" mellan ca halvtvå och halvfem. Då låg vi mest på stranden, badade, pratade, läste. Det var så många underbara tjejer i min grupp och vi hade så himla kul ihop så våra lediga timmar var helt magiska!
Mellan halvfem och ca halvåtta hade vi yogapass igen. Vi yogade alltså mellan 6-7 timmar om dagen. Jag mår så galet bra i kroppen nu, så vig och mjuk till skillnad från när jag kom och jag var stel som en pinne och hade ont överallt. Fantastiskt vad mycket som kan hända på en vecka. 
Eftermiddagspassen var i solnedgången, så magsikt! Efter sista passet var det mörkt ute. Vi åt middag tillsammans vi långbordet, satt kvar och pratade innan vi la oss vid ca tio-elva. Så himla skönt. Samma schema varje dag. Mådde så bra av den rutinen. Som sagt kommer det fler inlägg om hur jag haft det, vad vi gjort, vår utflykt, 40 timmar tysnad och hur hela min upplevelse var och vilka insikter jag fick under veckan. Håll utkik på bloggen så kommer det upp :) Nu ska jag sova efter att ha rest i 28 timmar och håll mig vaken hela dagen (!!) Puss på er fina ni. Känns skönt att vara tillbaka. ❥
(Kolla in hur vi bodde i inlägget under)