Josefin Dahlberg

Meditationsutmaning ❥ Headspace
Jag har en härlig utmaning för mig och er! Jag brukar ju meditera efter mina träningspass i ca 5-10 minuter men jag får sällan till det de dagar jag inte tränar. Men nu så ska jag kickstarta med tio dagar med tio minuters meditation om dagen tillsammans med appen "Headspace". Och jag tänker att alla ni som är sugan på att meditera kan haka på? Appen är gratis men sen kan man tydligen köpa till saker i den men den här grejen verkar vara gratis.
Efter mitt morgonpass i morse satte jag mig i en tyst sal på SATS och körde första meditationen. Väldigt skönt! Och det ska bli skönt att få till det även på helgen och de dagar jag inte tränar. Ska ge er en update om i fall det gav mig något när jag är klar och såklart en plan på hur jag ska få till mer meditation i min vardag.
Men först och främst – vilka är med med tio dagar meditation? 😇 
Jag testade att yoga sju timmar om dagen i en vecka – det här lärde jag mig
Jag kom nyss hem från en yogaresa i Indien där jag yogade och mediterade sju timmar om dagen. Här är insikterna jag fick som kommer förändra mitt liv – för alltid. 
1. Att jag tar min kropp för givet
Redan andra dagen på yogaresan förstod jag att jag tar min kropp för givet i princip varje dag. Jag lever ett rätt stressigt liv och tänker aldrig på hur mycket min kropp orkar utan jag kör alltid på i högt tempo. Jag tränar då och då, äter ganska nyttigt men kan också ha dagar då jag bara äter skärpmat och veckor utan träning – men tar ändå för givet att kroppen ska orka i samma tempo. Lärdomen är att ladda min kropp med bra bränsle, träna för att bli stark och lyssna mer på min kropp. 
2. Att jag stressar för mycket
Det här var egentligen ingen nyhet för mig men när jag satt där på stranden i Indien och fick prespektiv på mitt liv här hemma förstod jag verkligen hur mycket jag stressar runt. Att det är få dagar då inte hjärtat klappar lite för fort och att jag på riktigt måste ta det lite lugnare och njuta mer av livet. 
3. Lägger tid på fel saker
Vi var tysta mycket under veckan och jag fick verkligen tid att reflektera över min vardag och insåg hur mycket tid jag lägger på onödiga saker. På att välja kläder, på att kolla på onödiga tv-program och på att att bry mig om vad andra personer tycker. Och det ska jag sluta med på en gång. Min tid är dyrbar och jag ska ägna den till det som gör mitt liv bättre. 
4. Negativa tankar
Jag tycker mig ändå vara en väldigt positiv person men när jag var ensam med mitt eget huvud i flera timmar insåg jag att det cirkulerar en hel del negativa tankar i mitt huvud också. Förutfattade meningar om andra och negativa tankar om mig själv. Det var nyttigt att se så att jag aktivt kan bryta dessa tankar och leda dem in på en mer positiv tankebana. 
5. Att jag kan vara karriärista  och yogi på samma gång 
Jag har länge tänkt att jag vill bli lite mer "yogi" men har känt att det krockar en del med min personlighet som är väldigt rastlös, högljudd och prestationsinriktad. Men vad jag insåg när jag var på min yogaresa är att jag som jobbar mycket, drömmer stort och hela tiden är på väg någonstans verkligen behöver några timmar i veckan då jag får landa och vara mig själv helt och hållet. 
6. Andning är kraftfullt
Vi mediterade mycket och fokuserade mycket på vår andning och det är något jag verkligen tagit med mig hem. Bara genom att notera våra andetag, börja andas lugnare och känna andetaget i hela kroppen kan vi få en paus från vår stressiga vardag en stund. Det är inte svårare än så och det är något ALLA kan göra, närsomhelt och varsomhelst.  
7. Att jag ska ta mer hand om mig själv 
Den stora insikten jag tar med mig från min yogavecka är att inte dömma min kropp utfrån hur den ser ut utan i stället lyssna på vad den behöver. Jag ska välja bort onödiga saker som tar tid och i stället lägga tiden på mig själv så att jag kan yoga mer. För en sak som är säker är att jag sällan har mått så bra som jag gjorde under den här yogaveckan. 
40 timmar av tystnad ❥
Det här inlägget skrev jag i fredags i Indien precis efter vi gått ur vår tystnad
I onsdags kväll gick vi in i gemensam tystnad på vårt yoga camp. Först när jag hörde att vi skulle göra men att det var frivilligt tänkte jag direkt att jag inte skulle göra det. Tystnaden får alla tolka som de vill men helst ska man vara helt frånkopplad från internet, telefon, podcast och såklart inte prata med någon. Jag kände att ”det kan ju inte jag göra”. Stänga av telefonen alltså. Min telefon är ju mitt jobb. Men eftersom internetet ändå är så dåligt så spelade det ju egentligen ingen roll. Och eftersom jag är på yogaresa i Indien kanske det är nu om någon gång jag ska ge mig själv en 40 timmar detox från telefonen. Så i stället för att vara skeptisk blev jag aspepp. Och jag stängde till och med av mobilen TVÅ TIMMAR innan tystnaden började.
På eftermiddagan samma dag som vi gick in i tystnad hade vi en övning där vi fick skriva ner på en lapp med vad vi var redo att släppa taget om. Vad med mig är jag redo att släppa. Kanske vilken sida av mig själv, vilket beteende eller beroende. I mitt tidigare inlägg om mina insikter från resan har jag skrivit om att jag är klar med att "skita ner mig och mitt liv" och det skrev jag även på min lapp (läs det här).
Efter vår middag gick vi tillsammans ner och satte oss runt en eld på stranden. Det var bäcksvart, stjärnklart och elden värmde oss. Alltså helt magiskt som ni kan förstå. Jag hade ju redan stängt av telefonen så har ingen bild att visa.. hehe..
Vi gick en och en till elden och slängde in våra lappar som symboliskt skulle brinna upp. Sen plingade Josefine i en klocka och tystnaden var inledd. Vi började med sju minuter månmeditation. Alltså att du sitter och tittar rakt in i månen i sju minuter. Så just den kvällen också var fullmåne. Så himla ballt.
Sen gick vi in i våra hyddor. Jag la mig och läste i min bok ”power of now”, somnade, vaknade som vanligt mellan 2-3 och låg vaken för att sedan somna om. Vi väcktes som vanligt kl sju och hade klasser hela dagen fast i lugnt tempo och med mycket meditation. I mellan klasserna och måltiderna läste jag, skrev och funderade fram till dagen efter (fredag) då vi avbröt tystnaden vid lunch.
Jag trodde att det skulle vara svårare att inte prata med varann. Vi åt ju lixom både lunch och middag ihop vid långbord utan att prata men det var väldigt fint. Det var mysigt och bra stämmning ändå. Och så var det ganska skönt att faktiskt slippa babbla. Att bara få sitta och smaka på maten själv. 
Eftersom jag åkte på resan själv, alltså inte med någon jag känner hemifrån, så var det ganska skönt att bara vara i 40 timmar. Även om det är superkul att lära känna nya människor, fråga frågor om deras liv eller svara på deras frågor var det rätt skönt att få ett break från det för ett tag. Att bara få landa i platsen, njuta och verkligen uppleva yogan, stranden, havet, värmen, maten. Det var faktiskt helt otroligt. 
Och jag trodde att det skulle vara jobbigare än vad det var, att jag skulle sakna min telefon, vilja kolla hur många likes, kommentarer eller sms jag fått. Men det var så jäkla skönt att bara stänga av och inte ens ha telefonen som ett alternativ. Och när jag väl fick slå på telefonen kollade jag på den i typ två minuter och sen ba ”ne, jag går och läser min bok i stället”. Så jäkla skönt. Jag la inte ens upp en bild på Instagram den dagen även fast jag fick och hade inte ett dugg dåligt samvete. SÅ JÄKLA SKÖNT!
Även om jag älskar att fota, skriva och dela med er så är det skönt att få ett break. Speciellt när man är här. Och det var det fina med dessa 40 timmar. Först kände jag att ”herregud, va bra jag mår här. Jag kanske ska flytta hit eller i alla fall bli yogainstruktör så jag kan bo så här större delar av året. Det kanske är Indien-Jossan som är mitt rätta jag?!?!?!?!”. Typiskt mig att gå all in. Men så slog det mig att jag gillar ju mitt liv hemma. Jag älskar ju det jag gör och jag vill inte bo på en strand i Indien. Jag vill kunna åka hit eller till någon annan strand då och då och totalt få släppa allt för det är skönt och för att ladda batterierna. Men thats it. Och det kändes så himla skönt. För jag orkar lixom inte behöva tänka om, sälja mina saker och flytta till en hydda...
Men jag insåg att jag måste få Indien-Jossan lite mer ofta hemma i Stockholm. Jag MÅSTE stressa ner, njuta mer, koppla av och ta hand om mig själv mer. Ni som lyssnat på vår podd vet ju att 2017 är njutningens år och det ska det verkligen bli. Jag känner att jag fått den bästa möjliga starten på detta år och det ska fan sätta tonen. Mer yoga, mer meditation och mer minfulness 2017. 
I veckans avsnitt av podden berättar jag mer om hur det var att vara tyst i 40 timmar. Lyssna gärna! Puss