7 år nykter i dag ❥

Jag var tidig med att ha min första fylla. Jag har varit tidig med det mesta. Jag var nyfiken på mycket och framförallt det som fick mig att försvinna från mina känslor för en stund. Det som stängde av mina tankar, mitt svarta hål i bröstet och det som sa till mig att jag var annorlunda, dålig och värdelös. När jag drack var jag fri. I alla fall en stund. De första glasen, flaskorna eller brukarna gjorde att jag fick en paus. Det blev varmt, lugnt och skönt. Men så vände det. Rösterna i hjärnan kom tillbaka. Ge mig mer, mer alkohol. Jag fick inte nog. Jag fortsatte att dricka även om jag var fullast på festen. Alkholen som först dämpade mina känslor, ångest och tankar gjorde dem mer kraftfulla när jag druckit för mycket och det enda som fungerade då var att dricka tills jag fick black out. Minnesluckor hörde mer till vanligheten än ovanligheten när jag drack. Jag mindes sällan en hel kväll och fick alltid återberättat för mig vad jag gjort kvällen innan, hur jag gjort bort mig, slagits eller skrikigt. Jag hade sällan mina saker kvar efter en festkväll och jag hade oftast ring någon snubbe 47 gånger för mycket. 

Jag kunde känna mig både supersjälvsäker och värdelös när jag drack. Det pendlade från gång till gång och jag och mina vänner visste aldrig vilken typ av kväll vi hade framför oss. Men oftast slutade det i kaos. Med att mina vänner fick ta hand om mig, ta med mig hem, bädda ner mig eller ringa min mamma. Jag skämdes alltid dagen efter. Ville inte veta vad jag hade gjort. Jag lärde mig att stänga av mina tankar och känslor för att kunna fortsätta. För jag var ju ändå en sjukt rolig partytjej, eller?

Jag bjöd ofta på fest, kom alltid när någon annan bjöd och hittade ofta på konstiga och galna saker. Mina normer var som bortblåsta när jag hade alkohol i blodet. Jag kunde göra vad som helst. Det var inget som stoppade mig. En bra fylla, innan det vände till kaos, hade jag självförtroendet på topp. Jag trodde jag kunde få vem jag ville och komma in var jag ville. Mitt bekräftelsebehov förstärktes enormt mycket när jag var full och jag utsatte mig för farliga situationer för att bevisa för mig själv att jag kunde göra vad som helst, få vem som helst. Men det var aldrig nog. Jag vill ha mer av allt. 

Jag blev en partytjej som lärde känna folk som jobbade på krogen vilket var väldigt praktikst. Jag kunde dricka gratis, komma in gratis och gå ut fyra kvällar i veckan. Jag ”jobbade” mig upp i krogkarriären men det tog inte lång tid innan vaktnera och klubbpersonalen tröttnade på mig. Mitt sista år slutade nästan varje utekväll med att jag blev utslängd vilket jag såklart inte tolererade och försökte på alla sätt ta mig in igen. Jag testade alltifrån att gå runt hörnet sätta upp håret i en knut och måla på läppstift för att hoppas på att vakterna inte skulle känna igen mig till att ta mig genom vakterna med våld. Inget av dem fungerade. 

Min ångest dagen efter för att ha svikigt mina vänner, pojkvänner och familj skrattade jag bort. Trodde jag i alla fall men den samlades på hög inom mig. Jag försökte vända allt till ett komiskt perspektiv ”jag är ju så himla galen” eller ”haha så sjukt i går, jag minns ingenting, fett kul”.. Men mina vänner tröttnade också. De blev i stället oroliga och min familj började på riktigt ifrågasätta mitt drickande och såg till att jag sökte hjälp. När jag var 18 år började jag gå hos alkoholterapeuter på Ungdomsmottagningen Alkohol och Drog avdelning. Jag fick äta medicin som skulle dämpa min reaktion på alkohol och minska mitt sug men den märkte jag inte av. De försökte med många metoder för att få mig att dricka mindre men jag ville inte. Jag gick dit för att lugna min familj, mina vänner och för att det var skönt att prata och gråta ut en gång i veckan. Men jag ville inte sluta dricka. För jag trodde inte att man kunde.

Jag som alltid varit väldigt glad, sprallig och haft mycket energi började må sämre även till vardags. Jag hade alltid tidigare trott att jag kunde bli precis vad jag ville och att allt skulle gå bra för mig men den känslan började sakta men säkert försvinna. Nu kände jag mig inte bara värdelös när jag drack eller vad bakis, jag kände det varje dag. Och att må dåligt började bli min grej. Jag var blev väldigt mörk och grottade ofta ner mig i mitt dåliga mående. Jag trodde på riktigt att jag hade fötts med en nitlott i livslotteriet. Att jag alltid hade otur och att jag alltid skulle ha det. Jag vet helt inställd på att det var fakta och att det var lika bra att bara skita i det mesta för allt skulle ändå bara gå åt helvete för mig. 

Men jag fortsatte ändå för alkoholen var ju min räddning. Det var ju det enda som fick mig att orka. Genom alkoholen kunde jag ju i alla fall få några timmars paus från mina känslor och tankar. Och nu ville de ta den i från mig. Aldrig. Jag kunde inte förstå. Men jag visste någonstans att jag hade alkoholproblem, att jag inte kunde hantera alkholen. Jag och mina kompisar hade ju laborerat sen jag var 15 år för att få mig att dricka normalt. Jag skulle bara dricka 3:5or, bara vin eller bara dricka när min bästa kompis drack för hon blev ju aldrig så full. Men när jag väl fått i mig det första glaset spelade våra regler ingen roll. Jag gjorde ALLT för att få mer alkohol. 

Men en dag förstod jag att jag inte kunde hålla på så här längre, jag orkade inte mer. Jag vill inte leva men jag ville inte dö. Vad fan skulle jag göra? Sluta? Kan man det? Jag bad om hjälp igen, jag testade nya behandligar men min hjärna sa åt mig att jag inte behövde sluta så jag drack igen. Och igen. Och igen. Jag hamnade på sjukhus en kväll efter en utekväll. Jag vaknade i salen kl elva dagen efter och bad om att få gå därifrån. Jag fick göra ett alkotest som gjorde lärkarna rädda. De kunde inte förstå hur jag kunde ha så hög promille så de behöll mig i några timmar till. Jag fick prata med en psykolog innan jag fick lämna sjukhuset och jag ljög henne rätt upp i ansiktet och sa att detta aldrig hänt tidigare och att jag måste blivit drogad. Men hon sa att inget av testerna de tagit hade visade att jag var drogpåverkad utan att det bara var alkohol. Och hon berättade att det måste krävts många år av drickade för att min kropp skulle kunna hantera den mängd alkohol jag fått i mig kvällen innan. Men på något sätt lyckades jag förklara bort det och till slut släppte de mig fri. 

Det här är den sista bilden jag har på mig innan jag blev nykter. Det här är en bild från sista gången jag drack för i dag exakt sju år sen. Jag blev som vanligt utslängde, försökte ta mig in på alla stans ställen men till slut fick min bästa kompis åka hem med mig i en taxi för att bädda ner mig i min säng. I taxin förklarade jag att det här var sista gången hon skulle behöva ta hand om mig. Inte för att jag då visste att jag skulle bli nykter utan för att jag då bestämde mig för att jag skulle ta livet av mig. Men det berättade jag inte för henne. Min kompis hjälpte mig upp för trappan och la mig i sängen. Innan hon gick sa jag hej då och jag trodde det var sista gången vi sågs. Men så ringde telefonen, killen jag var besatt av för tillfället ringde och sa att jag fick komma till honom. Jag hade nämligen annars förbud att träffa honom om jag var full. Min tankar om något form av självmord försvann direkt och jag tog mig in på toaletten, kräktes, bortade tänderna och använde mina sista pengar för att ta en taxi till honom. Morgonen där på tittade han på mig med en blick jag inte kände igen. ”Vad fan har hänt med dig? Du är inte den tjej jag lärde känna för två år sen? Du måste söka hjälp på riktigt nu”. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag den här gången lyssnade. Jag hade ju hört de orden från flera personer i min närhet under flera år men aldrig riktigt förstått vad de menat. Men nu förstod jag. Jag såg mig själv i speglen och sa till mig själv ”fan Jossan, det är inte så här det är meningen att du ska må. Det här är inte den jag ska vara”. Jag gick därifrån och på vägen hem bestämde jag mig. Det här var sista gången.

Jag sökte hjälp igen och den här gången var jag redo. Jag tog emot den hjälpen som fanns att få och jag ville. Jag ville bli nykter, jag ville må bra och jag ville förändra mitt liv. De första månderna fortsatte jag att gå ut på krogen flera gånger i veckan för jag ville inte att mina festkompisar skulle tro att jag blivit tråkig bara för jag blivit nykter. Jag gick ut, kämpade emot mitt alkoholsug och drack flera liter av vatten varje kväll. Men efter ett tag förstod jag att jag inte behövde gå ut längre. Jag tappade kontakten med flera av mina partykompisar och började i stället umgås med mina gamla vänner som var lättade och glada över att jag slutat dricka. Jag började plugga och lägga min tid och energi på det jag ville göra. Och ganska snabbt tog jag mig upp i min karriär. 

Jag skaffade mig praktikplatser, sommarjobb och gjorde mitt bästa för att synas och skapa nya kontaker. Jag började känna att jag hittat rätt fokus i livet. Och min självkänsla började komma tillbaka. Jag kände mig inte längre värdelös. Utan jag började faktiskt gilla mig själv mer och mer. Och min otur vände till tur. Jag fick jobb jag ville ha, till och med mitt drömjobb bara en månad efter min examen. Saker och ting började flyta på i mitt liv och helt plötsligt kände jag att jag hade världens medvind och undrarade om en person verkligen fick ha så här mycket ”tur”. Vilker är ett kvitto på att jag inte föddes med nitlotten i livslotteriet, det var jag själv och mitt sjuka jag som skapade all ”otur” och elände. Men vände jag det negativa till det positiva och började i stället fokusera på allt som var bra i mitt liv i stället för allt som var dåligt. 

Jag har alltid varit en person som kör ”all in” på grejer. Förr körde jag ”all in” när jag drack och nu började jag köra ”all in” på att må bra, ta mig framåt och nå mina drömmar. Jag trodde på mig själv. Och när jag varit nykter i några år kände jag att jag kan göra vad jag vill. Om jag klarar att sluta dricka kan jag fan klara av det här och det här. Och jag började bevisa för mig själv och för andra att det gick. Såklart kändes mycket som en revans för alla de som tänkt och sagt ”vad fan ska det bli av Jossan egentligen”. Men framförallt blev det en revans för mig själv att visa mig själv att jag kan. 

Under de här sju åren har det hänt mycket. Både bra och jobbiga saker. När min pappa gick bort trodde jag att jag skulle börja dicka igen. För det var ju en rimlig ursäkt? Men när den dagen kom var det sista jag ville att dricka. Och jag upptäckte att jag inte längre bara håller mig borta från alkoholen, jag vill inte längre vill ha den. Alkohol för mig är inget positivt alls. Det gör mig bara illa. I stället började jag testa yoga, meditera och jobba på min självkänsla. 

För varje år som går lär jag mig mer om mig själv. Jag lär mig att förstå hur jag fungerar och i stället dra nytta av att jag är den jag är. Visst kan det blir för mycket i bland, för mycket känslor eller jobb. För mitt bekräftelsebehov och mitt behov av att köra ”all in” kommer jag nog alltid ha. Men jag lär mig mer om det hela tiden. Och det finns ju faktiskt väldigt stora fördelar med det. Att jag i dag driver eget, gör det jag drömde om, mår bra, har fantastiska vänner, är en bra vän själv och ser ljust på framtiden. Och det har jag bara mig själv att tacka för. Och alla fina vänner och familjemedlemar som hjälp mig på vägen såklart.

Att jag i dag kan säga att jag varit nykter i sju år gör mig så tacksam att jag nästan spricker. I dag är jag fri på riktigt. Att jag får mår så bra som jag gör i dag och att jag kan inspirera andra med min histora är helt otroligt. En sak som är säker är att det bara hade blivit värre och värre i fall jag fortsatte att dricka och att vändningen skulle vara så mycket svårare. Därför kommer jag vara evigt tacksam för att jag fick min insikt när jag bara var 20 år gammal så att jag kunde förändra mitt liv och skapa mig det liv som det är meningen att jag ska ha. 

Så det viktigaste jag vill säga till er är: Att det kan aldrig vara för tidigt för att söka hjälp, det kan bara bli för sent. 

Lästips:

Kommentarer

  1. P

    Grattis till nykterheten och det fantastiska liv du har skapat helt och hållet på egen hand! <3

    Du är så mycket yngre än mig och det gör mig sorgsen på så sätt att jag själv önskar att jag fått den insikt, du fick, vid så unga år. För ja mycket av det du beskriver stämmer väldigt bra in på mig själv när jag var yngre. Sedan har beteendemönstret ändrats till att dricka hemma i min ensamhet, istället för att parta på krogen/fester.

    Måste också få fråga dig om du har "ärvt" din alkoholism, d v s om den är genetiskt betingad från annan/andra familjemedlemmar, eller släktingar?

    Vill också säga att hoppas verkligen att det aldrig är försent att söka hjälp och bli nykter, även om jag förstås förstår vad du menar i din sista mening.

    Kram

    1. josefindahlberg
      josefindahlberg

      TACK för din kommentar!!SÅKLART är det aldrig för sent. Jag har ärvt min alkoholism, min pappa var alkoholist och i dag är jag och mina två systrar nyktra. Har du tagit hjälp för dina alkoholproblem? Mejla mig om du vill prata mer 🙂 KRAM! mail@josefindahlberg.se <3

  2. Sara

    Jag går tillbaka och läser den här ibland. När jag behöver bli påmind om att det går att leva ett liv utan alkoholen. TACK. En månad idag, vi får se hur det går den här gången. Tar en dag i taget. Du är en stor inspirationskälla ?

  3. Ben

    Vilken berättelse. Får kraft av den. Jag är 46 och man. Känner ändå igen mig i din berättelse även om min nykterhet bara är ett år lång idag. Tack för inspirerande text

  4. Alice

    Vilket fantastiskt inlägg. Blir så berörd av din historia. Jag hoppas också jag kan komma till den punkten i livet där jag känner att jag fasiken kan göra allt och samtidigt må bra. Inte riktigt där än (mvh stressar lite för mycket) men jag siktar på att hitta balansen. Stor kram!

  5. Josefine

    Hej. Jag läser din blogg med jämna mellanrum. Men brukar aldrig kommentera. Men just detta ligger mig så varmt om hjärtat för det du skrev var precis jag får 12 år sen. Jag började dricka tidigt och när jag var 17 vaknar jag upp på intensiven efter en vanlig utekväll. Läkarna sa till mig att jag borde varit död. Och höra dem orden fick mig att byta bana. Jag ville inte dö vid 17. Sen dess har jag tagit 2 glas vin. Är 32 år snart. Jag är tacksam för att jag är nykter och saknar inte alkohol alls.. bra kämpat av dig och alla andra som blir nyktra

  6. Anonym

    Underbart att läsa och så viktigt för alla unga!!!
    Det finns hjälp och hopp om villigheten är där. Bra jobbat
    Massor av kramar till dig???
    Kerstin , 62, nykter alkoholist

  7. Anonym

    Hej!Skönt för dej och din omgivning.Alla kan få hjälp om man vill.Finns självhjäppsgrupper där man delar sina problem med andra .Har själv inte druckit på 16 år.Har ett mycket enklare liv idag.?

  8. Anna

    Tror du på riktigt att någon med alkoholproblem orkar läsa din alldeles för långa text? Tror du på riktigt att du hjälper någon med alkoholproblem med din text, bara för att du är smalare nu, håller på med yoga & fått hjälp att styla dina foton.

    Om någon av er ville göra någon skillnad på riktigt, så å skulle ni börja med att ta alkoholmissbruk på allvar & göra någon seriöst genomtänkt kampanj, inte enfaldiga bantar-bilagor som detta trams.

  9. Anonym

    Jobbar i gymnasieskolan och det är så problematiskt att prata om alkohol eftersom hela samhället framställer det som en bra grej?! Det är så himla trendigt, modernt och nästan sexigt(!) att slappna av med, eller "unna sig", alkohol.
    Tack för att du delar med dig, säger som Lovisa nedan: Vilken tjänst du gjort dig själv!

  10. isabelle

    Jätte intressant blogginlägg, verkligen värt att läsa! Speciellt för oss yngre som inte får dricka ännu. Jag har 15år och jag har aldrig förstått grejen med att dricka alkohol och därför har jag tagit ett väldigt stort avstånd från det, känner du Jossan att du någon gång "längtar tillbaka" till alkoholen? Osäker på hur jag ska formulera mig, hoppas du förstår vad jag menar 😉
    kramis!!

    1. Josefin Dahlberg

      Tack för din kommentar Isabelle. Och bra gjort att ta avstånd när många andra börjar. Gör det som känns rätt för dig <3 Jag längtar inte tillbaka till alkoholen. Jag mådde inte alls bra av den och mår otroligt mycket bättre utan <3 Kram

  11. erik

    ja men va fan, kan du inte "hold your liquor" så ska du ju inte dricka alls. att bli sådär fjortis full som du berättar om är ju inte ok någonstans och jag hatar att se såna människor när jag själv är ute på krogen. man dricker för sällskapets skull, inte för att bli packad. då har du helt missat poängen lilla stumpan.

  12. Cecilia

    Vilken berättelse! Wow, så bra och starkt att du delar med dig. Jag har själv en bror som är alkoholist och vi har det i släkten. Jag mediterar och utövar Yoga, tror också på att följa mina drömmar och min glädje, och där har ju alkohol ingen plats. Bra jobbat!

  13. Helena Rahlenius

    I min ungdom dracks det en hel del också och jag vet att jag kände mig så mycket tuffare när jag drack. Jag var annars väldigt blyg.
    Som tur var träffade jag min blivande man som gillade mig som jag var nykter och nu för tiden blir det bara ett glas vin då och då.
    Jag är jätte glad att livet vände för dig och grattis till 7 år nykter ♡

  14. Anonym

    Detta är helt amazing J, du inspirerar så otroligt mycket med dina ord. Jag känner igen mig till en viss del och det är fan ta mej hemskt när jag tänker efter.

    Tack för insikten <3 mångra kramar!

  15. Anonym

    Tack för att du delar med dig! Har haft min sista gång så otroligt många gånger men alltid halkat tillbaka. Ibland känner man sig ensam i världen. ❤

  16. Meg

    Wow, vilken helomvändning du gjort! Så starkt gjort! Har börjat följa din och Vanjas podd slaviskt på senare tid, och jag beundrar verkligen er öppenhet och girlpower. Ni är såna grymma förebilder!

    Kram <3

  17. Anna

    Känner igen mig så mycket, har också tagit ett stort beslut att bli nykter precis nyss, är 22, tog du proffessionell hjälp eller bestämde du dig bara för att sluta tvärt av dig själv? Har du inte druckit en enda droppe sedan dess? Så nyfiken för är taggad på en förändrad livsstil men också rädd

  18. Anna

    Detta fångade mig. Så bra skrivet, rakt in i mitt hjärta gick det. Känslan som kom, var en känsla av sorg för mig… en sorg att det tog mig så otroligt mycket längre tid, att kapitulera. Det tog mig 29 år av drickande innan jag gavs upp vid 40 års ålder. Jag har bara 6 månaders nykterhet så kan bara drömma om dina 7 år. Så många långa, svåra år… som hade kunnat avbrytas tidigare i mitt liv.
    Andra känslor som kom var glädje, styrka, hopp, inspiration. Jag är imponerad av unga människor som kapitulerar inför alkoholen tidigt i livet, precis som dy lyckades göra. Det är fantastiskt. Och det otroligt viktigt att sprida historier som just din. För att öppna upp ögonen på dessa unga, att 1) man kan vara alkoholist fast man bara är 20 och 2) det finns en väg ut. Det går att sluta, även om man ej tror det. Dessa saker når du ut med, i allt det fina du skrivit. Det kan rädda liv. Jag fick välbehövd kraft, hopp och motivation när jag läste din text. Det går, en dag i tagen. Tack för det <3 Du hjälpte även mig, fast jag inte är 20 längre.

  19. Linn

    Jag tycker det är sjukt starkt av dig att du valde att gå den här vägen! Jag själv är 23 år och jag funderar på att bli nykterist.. Pga av att jag mår så fruktansvärt dåligt efter bara en cider.. Kan sluta med att jag kräks i 2 dagar efter! Känns som man förstör så mycket för sig själv… Men det jobbiga tycker jag är att bli just den där "tråkiga" tjejen som inte dricker.. För alla mina vänner älskar att vara ute (jag med) men behöver inte dricka för att ha kul! Vad är dina tips om du nu är ute? Kan du det och hur reagerar dina vänner osv?
    Kram L

  20. Moa

    Ja nu blev jag en till här som skriver Tack så mycket Jossan för att du delar med dig men jag tycker ju verkligen det så det får helt enkelt bli en sådan kommentar till? Du är grymt stark, inspererande och du har all rätt att vara sjukt stolt över dig själv. All kärlek till dig bästa Jossan❤

  21. Towe

    Grattis grattis grattis till tid! Så häftigt det är att gå från att aldrig kunna välja bort alkohol till att alltid välja sig själv. Dessutom att känna ett egenvärde och en självkänsla som inte är kemiskt framkallad är fantastiskt. Bra gjort!

  22. Petra

    Detta var så otroligt fint och viktigt skrivit av dig Josefin! Du är en sådan inspirationskälla till att man kan vända det dåliga, jobbiga till något superbra, fin och vackert! Din historia skulle dom göra till en dokumentärfilm och visa i skolor för den är så gripande och inspirerande<3

  23. Anonym

    Inspireras och häpnar varje gång du pratar och skriver om detta. Alla tabubelagda ämnen måste lyftas, pratas om och diskuteras. Tack för att du finns för alla som inte har en röst.

  24. Sandra

    Hej Josefin!
    Känner igen mig i mycke men var ute och festade varje helg. Gjorde saker som fick mina kompisar och skämmas över än ( ingen sa något men det såg man då dom) var inte alltid fullast på festen men dock bland tjejerna och fick snabbt smeknamnet "svampen". Skrek på kompisar, sökte konflikter med okända, killar för det mesta. Började jag gråta så skyllde jag bara på en idrottsskada i armen.
    Var utomlands i 2 år och drack inte mycket där men när jag väl kom hem ( olika födelsedagar/festivaler) tog man igen det man "missat"! Men till slut hamnade jag i gamla vanor och drack tills det blev svart!
    När jag väl fick reda på att jag väntade barn tänkte jag att nä nu får det vara nog!
    Kände att " nä jag vill inte vara bakis och ta hand om ett barn"
    Klankar inte på nyblivna föräldrar som vill dricka men för mig finns det inte på kartan. Alkoholfria alternativ duger för mig!
    Har inte drickigt på 3,5 år snart!

    Fantastiskt modigt och dela denna historia!!!
    Tack för du delar med dig och är öppen med allt ( vilket jag inte varit)

  25. Malin

    Så otroligt fint av dig att dela med dig, inte bara av milstolpen men också storyn bakom. Livsödet och kämparglöden. Riktigt inspirerande, också för mig som aldrig dricker och inte har något som helst intresse av att börja. Vi hade aldrig alkohol hemma när jag växte upp och jag och mina kompisar blev liksom aldrig intresserade. Vi gjorde så mycket annat ihop och låg på golvet och skrattade tills vi grät, helt spik nyktra så det behövdes aldrig. Jag är tacksam för det även om jag ofta får förklara för andra i vuxna, mest på julfester osv. med jobbet, att "nej, jag är inte gravid" och det kan bli lite tjatigt. Superbra av dig tycker jag att visa att man måste inte festa, och gör man det så måste man inte göra det för att dränka sina känslor. Grattis till dina 7 år utan alkohol! Bra jobbat!

    1. Josefin Dahlberg

      Va härligt att höra. Och jag man blir ju trött på att alla tror att det är något speciellt "bara för man inte dricker"… Därför måste vi fortsätta hitta på saker även fast vi inte dricker så att folk blir mer vana och att andra kan se att man KAN GÅ UT OCH HA KUL nykter :)))))))) Tusen tack för din kommentar! Kram

  26. Nikki

    Nästsista bilden på dig är så fantastiskt vacker!! Du ser så fräsch och härlig ut. Ändra aldrig ditt hår. Vet ingen som bär upp en kort page som du!! Kände att jag var tvungen att säga det. Puss

  27. Janina

    Wow. Är helt tagen av detta inlägg. När du skriver att du alltid vara en person som går "all in" och att du förr gjorde det med alkohol, men sedan vände det till att gå på all in på att må bar och nå dina drömmar, känner jag igen mig. De senaste tio åren har jag gått all in på att vara tillfredsställa min anorexia i alla avseenden, alltid den som styrt. Men nu har jag bestämt mig för att helhjärtat ägna mig åt att jobba emot den och att ge mig själv det liv jag förtjänar. Jag har bara börjat resan, men jag vet att jag kommer nå dit jag vill en dag. Tack för att du inspirerar och visar att allt är möjligt, för det är det!

  28. Lotta

    Så inspirerande läsning! Kan ni inte prata om i podden om hur det är att leva som nykterist, eller välja att vara nykter vid tillställningar osv? Jag själv föredrar nämligen att inte dricka speciellt mycket, eller inte alls, men jag känner att det är svårt att gå på fester eller tillställningar utan att bli utdömd som den tråkiga eller konstiga som vill vara nykter eller som inte vill hetsdricka. Detta gör att jag ofta istället väljer att tacka nej till olika fester för att jag känner att jag måste förklara mig när jag vill vara nykter, och att "för att jag vill" inte räcker som svar när man får frågan varför. Jag vet att man bara ska skita i vad andra tycker, men det är lättare sagt än gjort. Så hur hanterar du och Vanja det? Såg bland annat att Vanja la ut på sin insta att hon hade med sig alkoholfritt på en fest, så jag drog slutsatsen att hon också väljer att vara nykter ibland. Hur som helst så är ni bäst och ni ger mig en massa inspiration när saker känns jobbigt, PUSS!!

  29. Desirée

    Jag är så förbaskat tacksam att just DU finns "i mitt liv"! Hela du är en sådan inspiration och jag blir pepp varje gång jag kikar in här, på podden och på IG. Du är så genuint fin från insidan och ut. Stort grattis till dina sju år som nykter! Hoppas du firar med pompa och ståt. Jag firar genom att gå ut och springa i solen idag och tänka på hur fint livet faktiskt är.
    Josefin for president! <3

  30. Ida

    Vilken helt otrolig resa! Du är fantastisk! Vilken styrka och jag är så otroligt glad över att du delar med dig utav den! Att du visar att ett liv utan alkohol är något underbart! Du ger mig styrka att sikta mot mina mål & drömmar. Hoppas och tror att du även gör det för många andra också!!! Tusen kramar! ❤❤❤

  31. Evelina

    Vilken resa! Och bra jobbat!! Min pappa är alkoholist så jag vet hur det är att vara på "andra sidan" även om jag inte vet hur det är från alkoholisten perspektiv. Jag önskar att
    Han hade samma kämparglöd som du. Du ska verkligen vara stolt över dig själv!

  32. Jossan

    Så bra skrivet! Kämpa på i samma takt som du gjort de senaste sju åren! Vilken vändning i livet du gjorde, så stark man kan va! Och nitlott är det väl sista du dragit i livslotteriet 🙂 kramar!

  33. Moa

    Otroligt stark historia och jag blir så inspirerad till att fortsätta kämpa. Jag har inte haft samma problem som du men kämpar på med annan form av psykisk ohälsa. Du är en av anledningarna till att jag jobbar med mig själv för att bli frisk, så tack för din ständiga inspiration på alla plan! <3

  34. Hanna

    Du är så otroligt modig som vågar dela med dig av det här. Vad stark du är och vilken självinsikt du hade redan när du var 20 år! Det låter som att du mår bra och lever mycket bättre idag. Skönt 🙂 Fortsätt så!!! 🙂

  35. Karin

    Starkt jobbat!! Säger man inte att all celler i kroppen har bytts ut på 7 år:) Vilket betyder finns inte längre en enda cell kvar! Grattis och fortsätt njuta! Du är verkligen smart, duktig och bra förebild för många. Mår så bra av att läsa din insyn. Kram

  36. Veronica

    Du är verkligen en inspiration, förebild och girl power! Tack för en insiktsfull läsning, tack för att du vågar ta upp ett ämne som är så himla viktigt och aktuellt i dagens samhälle. När vissa kommenterar om silversked i mun och "snyggobloggare" mm så kan de inte ha läst din blogg något vidare bra. DU om någon har rätt att peppa, inspirera och tro på att "följa dina drömmar". Living proof! Du är grym Jossan!

  37. Hanna

    För kanske ett år sen gick jag ut varje dag. Varje dag. Jag hade minnesluckor oftare än jag inte hade det och drack mängder av alkohol som hade fått en man dubbelt min storlek att tuppa av. Jag mådde så himla himla dåligt och alkoholen var det enda som fick mig att må bätre. Fast egentligen var det ju tvärtom.

    När jag var i mitten av mitt otroliga kaos beteende och ohälsosamma livsstil hamnade jag av en slump på din blogg och specifikt ett inlägg där du pratade om din alkolism och hur du blivit nykter. Och jag kände igen mig så mycket i dina ord. Men jag var ju bara 20, inte kunde jag vara alkolist!

    Men jag sparade ditt inlägg ändå, för jag kände igen mig så mycket i det du sa att jag inte kunde låta bli. Det är inte många som fått mig att känna mig så förstådd och prickar rätt så ordentligt på hur jag mådde under en tiden som du gjort. Idag är jag helt nykter och mår tusen gånger bättre än när jag stod där och hävde shot efter shot för att minska ångesten. Det är inte allid jättelätt att förklara för folk att jag inte dricker alkohol och ibland känns det som att äsch – det var ju roligare på den tiden. Men att du skriver sånt här ger mig så jävla mycket hopp och styrka! Tack bästa du får att du pratar om detta viktiga ämne och din personliga historia. Så jävla bra jobbat!

  38. Matilda

    Starkt gjort och bra skrivet! Jag slutade dricka alkohol när jag fick min epilepsi för ett par år sedan, det märktes då tydligt att alkohol var en utlösande faktor till anfallen. Men det gör mig ingenting för alkoholen klarar jag mig utan precis som du 🙂

  39. Lovisa

    Josefin <3 Jag har varit nykter i snart 1 1/2 år och blev superberörd av ditt inlägg. När jag bestämde mig för att bli nykter kändes det så oerhört ensamt. Tyckte inte att jag hade någon att relatera till, kände ingen tjej i min egen ålder som var med om samma sak. Började därför googla och kom av en slump in på din blogg. Direkt förstod jag att jag kommit rätt. Dina inlägg kring alkoholberoende har inspirerat mig varje gång (såklart allt annat du gör också, men speciellt detta!) Våra resor ser lite olika ut och jag är några år yngre än dig men ett beroende är detsamma. När det var som värst för mig trodde jag också att enda utvägen var att ta livet av mig. Jag fick en andra chans och det har jag bestämt mig för att ta vara på. Kommer bookmarka det här inlägget och ta fram när det känns tungt. Och jag vill bara säga tack tack tack för det du delar med dig av! Det har varit till stor hjälp för mig.
    Så grattis till oss! Och STORT TACK till dig!! Kram <3 <3

  40. Emma

    Blir så lycklig av att läsa om din resa. Jag har anhöriga nyktra alkolister och är en tillfrisknande medberoende. Jag kan verkligen relatera till den frihet du talar om- den är magisk och en ynnest att få ta del av??❤? Grattis på årsdagen och bra (!) jobbat!

  41. Emma

    Blir så lycklig av att läsa om din resa. Jag har anhöriga nyktra alkolister och är en tillfrisknande medberoende. Jag kan verkligen relatera till den frihet du talar om- den är magisk och en ynnest att få ta del av??❤? Grattis på årsdagen och bra (!) jobbat!

  42. Amanda

    Åh grattis! Vad inspirerande! Nej fy alkohol kan man klara sig utan, jag älskar varje helg jag vaknar upp och INTE är bakis!! 😀 😀 Finns ju 1000 andra grejer man kan göra i livet utom just det!

  43. Sarah

    Nästan exakt samma historia. Det är befriande och läsa andras ord. Andras liv. Samma känslor lixom. Tack !

    Jag har vart nykter nu i 13 år.
    Så lugnt å skönt ☺️

  44. Daniela

    Min pappa är alkoholist,men erkänner aldrig att han har problem. Det här inlägget var jättesvårt för mig att läsa men jag är så glad att du tog dig ur alkoholberoendet!. Så starkt av dig!! Grattis till dina sju år som nykter,du är bäst! Kram!

  45. Felicia

    Så fint skrivet, heja dig!
    Undrar bara hur du ställer dig till blogg-världen som du ju är en del av, tänker på allas dessa events som är hela tiden, det är ju väldigt mycket fokus kring alkoholen där. Jag känner att de flesta bloggerskor glorifierar alkoholen såååå mycket genom att hela tiden visa upp allt det där, "igår var det brunch, drack mimosa fast klockan var 12" "ännu ett event ikväll, vi fick den här jättegoda drinken" osv osv osv… Har reagerat på det här på senaste tiden och undrar bara vad du tycker om det?

    Kram, du är en inspiration!

  46. Ulle

    Wow! Hur är kontakten med den där killen som du träffade den där gången det skulle bli din sista kväll? Vet han Vad han faktiskt bidrog med med hans reach-out till dig den kvällen?? Kramis!

  47. Anna

    Jäklar vad duktig du är! Riktig kämpe. Jag som växt upp med en förälder som vart alkoholist och inte valt att förändra sitt beteende blir imponerad och stolt att det finns såna dom tar tag i sitt liv och inte bara säger att det aldrig kommer gå. Sån inspiration du är för unga människor.
    Heja dig, verkligen!

  48. Matilda

    Wow…Tack! Tack för att du inspirerar och vågar dela med dig om detta. För blandningen. För det här, och rosa fluff. För sanningen. Ärligheten! Känner igen mig så. Kram på dig, fina inspo, fortsätt vara du, fortsätt dela med dig. Ha en fin söndag!

  49. Sara

    Så fint att du delar med dig av detta! Jag har en fråga till dig, jag börjar alltmer känna att jag inte vill ha alkohol i mitt liv, det tar bara fokus från annat och jag vill inte förstöra min kropp på det sättet. Det som jag tycker är svårt, det är att jag inte har något problem egentligen. Jag dricker sällan mer än 1-2 glas vin vid ett tillfälle i månaden MAX. Jag faller för grupptrycket, vill inte verka tråkig så jag smuttar på mitt vin för att få vara en del i sällskapet. På något sätt känns det mer accepterat att vara nykter om man tidigare haft problem, när jag säger att jag inte vill dricka känns det som att jag blir stämplad som en moraltant. Det krävs liksom en bättre förklaring än att "jag vill kunna yoga/plugga/jobba imorgon, jag vill inte slösa bort halva söndagen med att vara bakis". Har du något tips? Hur hanterar man det sociala? Jag har ofta något glas/alkoholfri drink i handen bara för att kunna "låtsas" och slippa frågorna.

  50. Emma

    Så himla starkt. Du är så inspirerande. Jag känner inte heller att jag måste dricka längre. Kanske tar ett glas vin när jag är sugen men kan vara utan. Har andra sjukdomar (som sitter psykiskt) som jag kämpar med istället, dvs mat och träning. Så detta inlägg var verkligen motiverande.

    Tack <3

  51. Anna

    Så himla fint:) Vilken resa, så starkt av dig verkligen att du tog dig ur det och så härligt att du nu får leva det liv du drömt om:) Du är så inspirerande, gillar din blogg mycket och även podden:)

  52. Sara

    ajajaj. finner inte ord. eller jo, jag finner ord men allt låter platt o kantigt i relation till hur öppet och fint och starkt detta är. hur underbar du är som delar. hur du inte låter detta tar makten över dig utan hur du berättar ärligt, hur många det hjälper, hur mycket kärlek det finns bakom detta. kan skriva en novell om hur bra det är, hur fint jag tycker det är men allt jag kan säga är TACK. tack till den grymma jävla kick azz-bruden som tog makt över sitt liv och inte lät det gå i fördärvet pga. den hemska drogen alkohol. BRA JÄVLA JOBBAT ALLTSÅ! jag hejar på dig! <3456789

  53. Ida

    Åh , Josefin. Jag får rysningar när jag läser din text. Så starkt! Herregud vilken kraft och styrka du besitter. All respekt till dig – verkligen!
    Du är en riktigt förebild för mig och det har du varit från dag 1!!
    Man ser så tydligt på dina ögon att du inte mådde bra. Hela din utstrålning. Tänk vad grymt att du bestämde dig för 7 år sedan att ändra ditt liv, och se var du är i dag? Du förtjänar allt det bästa, och du kan med all rätt vara oerhört stolt över dig själv! Jag hoppas du får en underbar "födelsedag":) <3

    1000 kramar och varma tankar bara till dig <3 <3

  54. Vår väg till ett barn

    Så gripande och stark! Väldigt starkt gjort av dig att ta dig ur det och att skapa allt det fina du har idag! Blir inspirerad av dig och känner att jag också kan förändra om jag vill. För mig handlar det om tankar och känslor som behöver vändas, bearbetas och lämnas bakom mig. Förstår att det är långt ifrån samma sak som det du har tagit dig igenom, men din styrka smittar av sig och får mig att vilja ta tag i det.

    Heja dig!! <3

  55. Spinkfinger

    Åh alltså jag vet knappt vad jag ska säga, blev lite tårögd av denna läsning. Det är sjukt starkt av dig att dela med dig av detta. Och alltid hjälper det någon ? Du är fantastisk, heja Jossan ???

  56. Hanna

    Va stark du är!! Tack för läsningen, det behövs verkligen att historier som dina lyfts, för det hjälper mig och andra som också lidit av psykisk ohälsa! Kram på dig

×

Josefin Dahlberg

Hej sunshine!

Glittra till din mejlinkorg – Signa upp dig på mitt nyhetsbrev!