Om mitt första år som nykter (20 år)

     

Jag får många frågor om hur man kan sluta dricka. Hur säger man nej och hur lyckades jag bli nykter vi så tidig ålder? Mitt första år som nykter var långt ifrån lätt även om jag faktiskt tyckte det var enklare än jag hade trott. Ni som har koll på min story vet ju att jag sökte hjälp för mina alkoholproblem redan som 18åring och att jag två och ett halvt år senare blev helt nykter och nu varit nykter i över åtta år. Det tog ett tag innan jag förstod att jag inte kunde lära mig att dricka ”normal” och att det ända sättet för att jag skulle må bra på riktigt var att bli helt nykter. När jag väl (efter många turer) blev helt nykter väntade helt nya utmaningar för mig. Tydligen var det inte bara att bli nykter för att lösa mina problem utan jag hade en hel del jobb att göra med mig själv och framförallt hade väldigt många personer åsikter om mitt beslut att sluta dricka.

Min närmsta vänner och min familj jublade när jag till slut äntligen blivit helt nykter men många av mina festvänner och nya personer jag träffade på ifrågasatte mitt beslut. ”Ska vi verkligen vara helt nykter?”, ”Du kan väl ta ETT glas??”, ”Vadå, ska du ALDRIG mer dricka? Fy fan va tråkigt!!” Och det fanns till och med vissa som försökte lura i mig sprit.

Hur hanterade jag detta då? Till en början kände jag mig skyldig att berätta HELA min livshistoria för varje person som ifrågasatte mig för att ha ”rätten” att vara nykter. Efter att jag haft en tio minuters monolog höll de flesta med om att det var ett bra beslut trots allt.

Några månader nykter och dricker vatten på krogen

Men till en början av min nykterhet var jag superrädd för att bli sedd som ”tråkig” bara för att jag inte drack så jag var ute nästan lika mycket som när jag drack. Jag ville inte riskera att förlora fler vänner eftersom flera av mina tidigare vänner hade tröttnat på mitt drickande och därmed hade jag ”förlorat” dem. Så jag höll hårt i mina nya festvänner och låtsades som att jag tyckte det var lika kul att vara ute nykter som när jag drack. Men så var det inte. Jag ville helst gå hem direkt för jag kände att pressen var så stor och jag var rädd att jag skulle få för mig att hälla i mig en shot som jag gjort så många gånger förut när jag försökt att sluta dricka.

Ville fortfarande vara roligaste på klubben även fast jag var nykter…

Jag drack typ tio flaskor cola eller red bull när jag var ute första året. Idag tål jag inte Red bull, kräks om jag dricker det. Tror jag drack för mycket…

Köp min bok där jag berättar hela min resa – klicka här!

Men jag lyckades trots detta att hålla min nykterhet men med tiden insåg jag att det inte gav mig ett skit att vara ute nykter på krogen tre kvällar i veckan. Så istället var jag hemma, jobbade med mig själv och fick tillbaka mina gamla vänner.

Dricker kaffe på en hemmafest för att hålla mig pigg

Och med tiden förstod jag att jag inte var skyldig att berätta något alls när jag blev ifrågasatt som nykter. Det här är mitt beslut och det viktiga är att JAG vet varför jag inte längre dricker, de andra får tycka och tänka vad fan de vill. Det blev en superviktig läxa för mig och något som jag fortfarande får påminna mig om i bland. Att jag vet till 100% att jag har min nykterhet att tacka för allt jag har idag. Om jag hade fortsatt att dricka hade jag forfarande haft en kamp varje gång jag drack med att försöka få till en ”bra fylla” och såklart skulle jag misslyckas. Och förmodligen skulle mina konsekvenser bara bli ännu värre med tiden. Nej, jag vet att bli nykter är det ända rätta för mig för att jag ska kunna leva mitt bästa liv.

När någon frågar mig idag om varför jag inte dricker säger jag oftast bara att ”jag druckit färdigt”, ”att alkoholen inte är något positivt för mig” eller bara ”för att jag inte vill”. Jag orkar inte och behöver inte berätta om jag inte vill och jag längtar efter den dagen då det är helt okej att själv bestämma om man vill dricka eller inte. Att det inte är något som ska ifrågasättas. Det är en stor anledning till varför jag skriver det här inlägget och min bok. Att visa på att det finns fler sidor av alkoholen. Att dricka inte bara är kul och glatt för alla utan att det kan vara råångest för vissa.

I min lägenhet på Östermalm där jag blev nykter efter att det varit en perfekt festlägenhet som låg på samma gata som alla klubbar i stan. Jag minns hur jag satt i fönstret och fantiserade om framtiden. Jag önskade mig allt som jag har idag.

Och så det här med att jobba med mig själv. Jag hade ju lixom druckit av en anledning, för att fly. Jag mådde otroligt dåligt under min tonår och det blev bara värre och värre. Jag stod inte ut i att vara i mina känslor så jag var tvungen att ha en flyktväg för att orka med att leva och alkoholen blev min stora flykt. Jag drack så mycket att jag fick minnesluckor för att jag för en stund skulle få tyst och mörkt. För att slippa vara i mitt outhärdliga känsloliv. Och när jag blev nykter var det ju inte så att alla vidga känslor försvann direkt, de blev snarare värre. Utan en flyktväg att ta till var jag tvungen att möta ALLA vidgar känslor. Jag jobbade stenhårt med ett personlig utvecklingsprogram och hade varje dag stöd av andra som gjort samma arbete. Jag gick igenom allt del för del och var noga med att omringa mig med bra personer som fanns där för att hjälpa och stötta mig.

Jag gjorde snabba framsteg och faktiskt gick det mycket bättre än jag trodde. Jag kände väldigt sällan ett sug att skita i allt och börja kröka igen. Såklart kom det några gånger under första året men snabbt fick jag lära mig verktyg för att hantera den här typen av krissituationer. Och vid det här laget ville jag verkligen inte dricka längre så jag såg till att ta till de knep jag hade fått.

Jag blev nykter i samband med att jag kom in på journalistprogrammet och jag tror och vet att min utbildning hjälpte mig mycket. Jag hade ett nytt sammanhang att vara i, jag hade något att fokusera på. Jag kämpade mig igenom mitt första år på högskolan och gjorde mitt bästa att klara av svåra tentor och att jobba med mig själv parallelt. Jag började utveckla min kreativa sida som jag under många år lagt på hyllan och det gav mig en glädje som jag inte hade känt på ett långt tag.

Nyinflyttad i min lägenhet i Kristineberg och varit nykter i ett halvår. 

Och för varje månad som jag klarade av att vara nykter trodde jag mer och mer på mig själv och att peppa mig själv blev en viktig del i min nykterhet men också på ett personligt plan. Jag sa till mig själv att jag kunde klara av vad jag än ville nu när jag klarat av att bli nykter. Och jag trodde på det vilket fick mig att ta mig framåt. Jag fick min självkänsla att växa och jag kunde börja älska mig själv igen men också gjorde jag framsteg i skolan och på jobbet. Hela jag stärktes genom att jag byte ut mina elaka tankar mot mig själv mot pepp och kärlek.

Några extra utsatta situationer under första året var såklart midsommar och nyårsafton. Jag var extra nervös dessa dagar för att jag inte skulle klara av att stå emot men jag lyckades och jag tror att min vilja att faktiskt inte vilja dricka längre var totalt avgörande. Jag hade ju tidigare försökt att sluta men hade inte då riktigt förstått hur mycket problem jag verkligen hade, eller att jag faktiskt var tvungen att bli helt nykter och att jag skulle kunna lära mig att dricka med måtta.

När det första året av min nykterhet var över, för så var det jag ville bara att det skulle gå över och att jag skulle kunna få fira ett år nykter, så blev jag stark av att jag hade klarat av alla dess högtider och det gav mig självförtroende att ta mig an år nr två.

    

Idag kan jag knappt förstå hur det gick till att jag lyckades bli nykter som 20åring. Jag som alltid var sist kvar på festen, som alltid såg till att skapa festtillfällen och som alltid drack mest. Hur klarade jag av att stå emot alla som ifrågasatte, bilden av att man som 20årig tjej ska vara ute och festa och framförallt mitt egna sug. Jag är så otroligt stolt och imponerad av mitt 20åriga jag som lyckades ta mig igenom detta och blev nykter så tidigt.

Köp min bok här där jag berättar hela min historia.

Kommentarer

  1. Stella

    Hej Josefin! Tack för ditt personliga inlägg och tack för att du delade med dig så mycket av detta i Kakans podd. Jag har också valt att välja bort alkohol. Jag har alltid haft alkoholmissbruk i familjen under hela min uppväxt, var alltid omkring fulla föräldrar och släktingar och valde tidigt medvetet bort alkohol. Men pga grupptryck så hände det att jag drack iallafall och kunde inte hantera det. Idag så säger jag bara nej och känner att jag inte behöver förklara. Kan relatera starkt till ditt inlägg.

  2. Ellen

    Hej!! Gud vad du gör mig glad. Jag har precis slutat dricka (två veckor sedan) efter att ha levt typ ett liv son du beskriver att du hade. Gick du på möten för att träffa andra som också hade slutat, då i början? Jag har testat och det känns bra men de allra första är mkt äldre och lever ett helt annat slags liv än jag. Saknar folk att hänga med, ett sammanhang. Jag känner mig stark men också jävligt svag på samma gång. Tack för allt du delar!

    1. josefindahlberg
      josefindahlberg

      Heja dig <3 Tips att kolla in YP AA - Young People 🙂 <3 Det kommer bara bli bättre och bättre i långa loppet, jag lovar <3 Kram

  3. Amanda

    Wow, du berör verkligen på djupet. Jag har precis fått hem en signerad bok och jag längtar efter att läsa den. Jag drack senast för ca en månad sedan, kände dagen efter att alkoholen inte är något posistivt utan bara ger mig ångest och hällde således ut all alkohol jag hade hemma. Du inspirerar, tack ❤️

  4. Eva

    Älskar detta så mycket. Valde oxå bort alkohol för tre år sedan efter att ha känt mig negativt inställd till det i många år men inte orkat göra uppror och säga nej. Kulturen vi lever i säger att alkohol är något normalt. Jag kände det som att det är något onormalt som dessutom gör oss till mer eller mindre medvetslösa kuggar i systemet där allt går ut på att döva känslor av sorg, smärta, oro och att livet med konsumtion och produktion faktiskt är helt meningslöst. Det är helt andra saker som fyller oss med liv och livslust, som att tex skapa och komma i kontakt med oss själva på riktigt. Sorg och smärta går att. ta sig igenom med olika metoder. När man gjort det blir alkohol så himla överflödigt och inget man vill ha i kroppen längre. Jag tror det viktiga här är att förstå att man inte behöver fortsätta fly från sina känslor utan kan gå in i dem och komma igenom och ut på andra sidan, och skapa ett annat liv. Precis som du skriver <3 Det är då vi på riktigt förändrar – inte bara oss själva – utan hela samhället. Tack för det du gör!! Du förändrar saker på riktigt! Låt oss sluta bedöva och konsumera oss genom livet och istället börja skapa utifrån vår egen unika kreativitet, och komma i kontakt med oss själva.

  5. Mania

    Tack Josefin för att du delar med dig. Idag är det dag 6 av min nykterhet efter tre år av fullständig fylla. Jag har börjat på AA och läser din bok just nu. Så mycket man känner igen sig i dina berättelser. Så jag hoppas mina dagar blir snart till veckor, månader och år.
    Önskar dig all lycka😘

  6. Felicia

    Läste ut din bok idag…Jag har aldrig gråtit av att läsa en bok tidigare, men nu kom tårarna…❤ Vilken resa du gjort, så starkt. Att ändra om och att sen välja rätt varje dag..
    Jag känner att jag relaterar i mkt av det du skriver även om jag inte har alkoholproblemen själv.
    Tacksam att du delar, att du skrev boken, och att du valde att bli fri ❤ Kram bästa du!

  7. Martina

    Åh vilket fint och inspirerande inlägg! Jag har själv precis blivit nykter, men inte pga alkoholproblem utan bara för att jag inte tycker om alkohol och aldrig har gjort det, varken smaken eller ruset. Men å vad svårt det är att besvara folk som ifrågasätter varför och som tycker man är konstig för att man inte njuter av ett glas vin. Håller helt med dig, längtar också efter dagen då man inte ska bli ifrågasatt längre!

×

Josefin Dahlberg

Hej sunshine!

Glittra till din mejlinkorg – Signa upp dig på mitt nyhetsbrev!