Det förekommer cookies på josefindahlberg.se. Genom att fortsätta läsa på josefindahlberg.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:13 | maj 9, 2019

”Kristallerna valde mig”

Inlägget innehåller reklam för min shop Ohlamoon.se

 

Jag får många frågor om varför jag började med kristaller och varför jag gör det. Mitt svar blir att jag inte själv har valt det utan att kristallerna har kommit till mig. Det kanske låter superflummigt men det är verkligen så jag upplever det. Och i veckan fick jag en fin förklaring på varför.

Men innan jag berättar den ska jag berätta min kristallresa. Ni som följt mig vet ju att jag har yogat i många år men det är inte på riktigt på den vägen kristallerna har kommit till mig. Jag har inte på något yogaretreat blivit introducerad av kristaller som man kanske kan tro. Min första kristall fick jag av mitt gymnasieex mamma för några år sen. Vi har fortfarande bra kontakt och tog en fika för några år sen och då tog hon med en Rosenkvarts till mig. Superfin tyckte jag med visste inte riktigt vad jag skulle ha den till men lät den ligga framme.

Några månader senare gick jag förbi en butik som visade sig ha kristaller så jag kollade lite bland dem. Kristaller dök upp lite varsomhelst kring mig men jag kände inget riktigt intresse. Jag hade ju fullt upp med annat, hehe. Och på den här nivån var det under några år fram till för ett och ett halvt år sen. Då började jag helt plötsligt få fler och fler kristaller, gick tillbaka till butiken och köpte några. Började ha dem framme i hemmet, i väskan. Jag vet inte varför men det kändes bara bra. När jag var i LA i början på förra året var jag hemma hos Anine Bing som hade en Crystal Reader där som jag hade ett möte med. Det var ingen ”aha-upplevelse” men det väckte mitt intresse. Jag var bara i LA i några dagar så jag gick upp tidigt för att hinna gå till alla butiker jag vill kolla in innan jag åkte hem. Jag hittade ljusa, fina butiker som sålde kristaller, rökelser mm och jag var såld. Energin jag fick där inne gick inte att blunda för.

Jag la alla mina nya kristaller i mitt handbagage och sen dess har jag alltid med mig kristaller i väskan oavsett om jag ska resa eller gå till kontoret.

Kristaller för mig är en känsla. Jag känner att jag mår bättre när jag har med runt mig. Exakt vad det beror på vet jag inte men jag vet bara att det känns bra. Jag kan inte ”sälja in” till någon annan varför de ska ha kristaller utan jag kan bara säga ”testa själv” för så var det för mig.

Under det senaste året har mitt intresse och min övertygelse om kristaller bara växt och eftersom jag känner sån enorm positiv effekt i mitt liv ville jag dela det med andra och därför skapade jag Ohlamoon.se

Nu till berättelsen jag hörde i veckan. Jag åt lunch med min vän Annika och hennes vän Maria och skulle berätta bakgrunden om min shop för Maria och berättade då att jag upplever inte att jag LETAT efter något att sälja utan att kristallerna har kommit till mig. Så sa Annika såhär som jag tycker är så himla fint:

”Kristallerna har länge varit i det dolda, flera kristaller har till och med inte ens gått att hitta. Men nu behövs kristallerna i vårt samhälle, i våra hem. Deras vibration behövs i vårt stressa liv och bland alla oroligheter i världen. Och då hittar de sina sätt att nå ut. Så såklart de väljer att komma till dig som har en stor plattform. Du kan ju nå ut med kristaller till flera tusen kvinnor”

Jag fick typ gåshud när hon sa det för jag kände att det stämmer. Bättre kan jag inte förklara det själv.

  

Som sagt vill jag inte sälja på någon kristaller men OM du är nyfiken tycker jag att du ska spana in vår shop (klicka här) och fokusera på de kristaller som dina ögon dras till för de har oftast något att säga dig.

Ha en magisk torsdag! Kram Josefin


13 kommentarer



13 kommentarer om “”Kristallerna valde mig””

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Det är så intressant att läsa om detta för min historia är liknande. Kristallerna kom till mig förra våren. Det började med att jag letade i mitt gamla flickrum efter en bok. Hittade då istället min stensamling från barn, och på något vis så fanns en kristall med bland alla gråa (men glittriga!) stenar – Tigeröga. Blev påmind om hur denna sten var min favorit som barn och la den i fickan. Hela tågresan hem satt jag och kollade på de underbara skiftningarna.

    Bara några dagar går och jag sitter ute på krogen. En kvinna kommer fram till mig och vi börjar prata varpå hon nämner mina ögon har samma färg som en kristall – Blodsten/heliotrop. Två gånger under bara några dagar blir jag kopplad till kristallerna. Dagen efter går jag direkt till en liten butik som säljer stenar och köpte några. Började läsa om dem, laddade om dem i månen och sedan dess har jag haft de med mig vid olika situationer. De förstärker verkligen en. Men det är inte magiska stenar utan det är upp till en själv också hur stark ens tro är på det – hur mottaglig man är.

    Precis som du säger är det en känsla. Rosenkvartsen för mig att hålla kan vara så varm och likt en kram. Min absoluta favorit. Kikar in på din shop då och då. Kommer definitivt beställa snart. Letar bara efter något speciellt, vet ännu inte riktigt vilken sten jag är ute efter men kommer nog märka när jag ser den. 🙂

    Svara
  • Wow va fint att läsa 🙂 <3 Tack för att du delar med dig!! Kram

    Svara
  • Tack detsamma till dig josefin❤
    Jag har oxå blivit mer intressad av kristraller tack vare dig josefin❤
    Tack för allt som du gör Josefin genom din blogg youtube monday mantra podden och Josefin och vanja podden ❤❤❤
    Josefin du gör ett så grymt bra jobb😍📷❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

    Svara
  • TACK MALIN <3 <3 <3

    Svara
  • Kan du ta in ”fiffi-kristaller” till butiken? Så pepp på att köpa en.

    Svara
  • Ja kommer 🙂

    Svara
  • För många år sedan jobbade jag på ett medeltidsmuseum. Där sålde vi diverse kristaller i butiken och jag minns att jag tyckte att de var så fina. Vi sålde även ringar gjorda av hematit och dem bar jag i många år (tills jag hade sönder dem…) och vad jag minns skulle de vara en kraftig maskulin sten. Jag minns att när jag började jobba som arbetsledare (yngst i gänget och helt oerfaren av att leda) brukade jag fingra på ringarna och tyckte att de gav mig lite extra kraft. Kanske lite flummigt, men nu när jag läser ditt inlägg blir jag påmind igen. Kanske dags att införskaffa en sådan ring igen. 🙂 Eller ett rosenkvartshjärta, de är ju så fina om inte annat. Önskar dig en härlig söndag och tack för att du alltid gör mig så glad när jag kikar in här. Kram!

    Svara
  • Vad fint. 🙂 Jag skaffade min första kristaller för runt 14-15 år sedan. Brukade gå in i en liten butik som sålde rökelser, tarotkort, kristaller m.m. men köpte sällan någonting. Den låg nära min gymnasieskola så var lite på väg hem. En dag kände jag starkt att jag ville köpa några kristaller, fastän jag inte hade en aning om varför. Jag köpte tre små: en ametist, en citrin, och tigeröga. De förstnämnda har med åren försvunnit efter sådär 8 flyttar, men tigerögat ligger fortfarande i min handväska. 🙂 Älskar kristaller. Tror de blir extra viktiga för oss som bor i stan och inte har så nära till naturen, de blir en påminnelse om naturen och att gå tillbaks till våra rötter.

    Svara
  • Så fint <3 Håller helt med <3

    Svara
  • Hej Jossan! När kommer bilden till veckans monday mantra upp?
    Detta är absolut ett av mina favoritavsnitt hittills! SÅ bra <3
    Kram!

    Svara
  • Har aldrig förut fått ett sug inom mig när jag läst ett blogginlägg. Kom in till din blogg av en slump och när jag började läsa just ditt inlägg om kristaller var det något som väcktes i mig, går inte riktigt sätta ord på vad. Jag äger inga kristaller, men något inom mig säger att jag borde göra det. Det var som en slags nytändning, låter helt sjukt. Men efter en ganska tuff vår var det länge sen jag hade den känslan, tror jag måste införskaffa mig en kristall, kroppen säger att jag bör det i allafall…

    Svara
  • Wow, tack för att du delar med dig <3 <3 KRAM!!

    Svara
  • Jag brukar fingra på ett gammalt tuggummi som jag sparat i två år. Har det på mitt skrivbord på jobbet och kan verkligen känna hur det lugnar när stressen försöker ta över. Vet att det låter lite flummigt, men just det tuggummit har nog sugit upp nån slags positiv energi tror jag. Tack för att du berättar om din resa Josefin!

    Svara