Krönika ★

Jag testade att yoga sju timmar om dagen i en vecka – det här lärde jag mig

Jag kom nyss hem från en yogaresa i Indien där jag yogade och mediterade sju timmar om dagen. Här är insikterna jag fick som kommer förändra mitt liv – för alltid. 
1. Att jag tar min kropp för givet
Redan andra dagen på yogaresan förstod jag att jag tar min kropp för givet i princip varje dag. Jag lever ett rätt stressigt liv och tänker aldrig på hur mycket min kropp orkar utan jag kör alltid på i högt tempo. Jag tränar då och då, äter ganska nyttigt men kan också ha dagar då jag bara äter skärpmat och veckor utan träning – men tar ändå för givet att kroppen ska orka i samma tempo. Lärdomen är att ladda min kropp med bra bränsle, träna för att bli stark och lyssna mer på min kropp. 
2. Att jag stressar för mycket
Det här var egentligen ingen nyhet för mig men när jag satt där på stranden i Indien och fick prespektiv på mitt liv här hemma förstod jag verkligen hur mycket jag stressar runt. Att det är få dagar då inte hjärtat klappar lite för fort och att jag på riktigt måste ta det lite lugnare och njuta mer av livet. 
3. Lägger tid på fel saker
Vi var tysta mycket under veckan och jag fick verkligen tid att reflektera över min vardag och insåg hur mycket tid jag lägger på onödiga saker. På att välja kläder, på att kolla på onödiga tv-program och på att att bry mig om vad andra personer tycker. Och det ska jag sluta med på en gång. Min tid är dyrbar och jag ska ägna den till det som gör mitt liv bättre. 
4. Negativa tankar
Jag tycker mig ändå vara en väldigt positiv person men när jag var ensam med mitt eget huvud i flera timmar insåg jag att det cirkulerar en hel del negativa tankar i mitt huvud också. Förutfattade meningar om andra och negativa tankar om mig själv. Det var nyttigt att se så att jag aktivt kan bryta dessa tankar och leda dem in på en mer positiv tankebana. 
5. Att jag kan vara karriärista  och yogi på samma gång 
Jag har länge tänkt att jag vill bli lite mer ”yogi” men har känt att det krockar en del med min personlighet som är väldigt rastlös, högljudd och prestationsinriktad. Men vad jag insåg när jag var på min yogaresa är att jag som jobbar mycket, drömmer stort och hela tiden är på väg någonstans verkligen behöver några timmar i veckan då jag får landa och vara mig själv helt och hållet. 
6. Andning är kraftfullt
Vi mediterade mycket och fokuserade mycket på vår andning och det är något jag verkligen tagit med mig hem. Bara genom att notera våra andetag, börja andas lugnare och känna andetaget i hela kroppen kan vi få en paus från vår stressiga vardag en stund. Det är inte svårare än så och det är något ALLA kan göra, närsomhelt och varsomhelst.  
7. Att jag ska ta mer hand om mig själv 
Den stora insikten jag tar med mig från min yogavecka är att inte dömma min kropp utfrån hur den ser ut utan i stället lyssna på vad den behöver. Jag ska välja bort onödiga saker som tar tid och i stället lägga tiden på mig själv så att jag kan yoga mer. För en sak som är säker är att jag sällan har mått så bra som jag gjorde under den här yogaveckan. 

Victoria’s Secret är det sista unga tjejer behöver

Jag vill inte se en enda bild till från gårdagskvällens Victoria’s Secret visning. Jag är så sjukt trött på den här typen av ideal som vi aldrig verkar komma ifrån. 
I veckor har vi sett modellernas förberedelser inför visningen med åtta träningspass om dagen och mängder av olika dieter. Tidningarna skriver om ”Hur du tränar som en riktig ängel” och ”Så här äter änglarna innan visningen”. Jag blir så arg på att det inte tas större allvar hos de som påverkar unga tjejer. För Victoria’s Secret visning är de sista unga tjejer behöver. Det spär på det omänskliga idealet som redan finns och sprider en enorm hets för att tjejer ska vara supersmala, långa, solbrända och ha de perfekta lockarna.
Under senaste åren har vi sett varumärken visa upp olika typer av modeller i sina kampanjer och på visningar men i Victoria’s Secrets värld verkar idealen aldrig förändras. De blir bara ännu smalare och mer solbrända. 
Det enorma stödet visningen får i sociala medier tror jag är direkt farligt för våra unga tjejer. För de är ju de som som tittar, följer och påverkas. Det är de som varje dag blir matade med hur de ska se ut, äta, träna och vara. Och därför tycker jag att Victoria’s Secret borde ta sitt ansvar med vilka ideal de förmedlar men också att de som skriver för unga tjejer borde reflektera innan de delar mig sig av tips och trix för hur man blir en riktig ängel. 
Nu får det fan vara dags att på riktigt krossa den här typen av ideal som vi sett alldeles för länge! 
 

Jobbigaste festsäsongen för de som inte dricker börjar nu

Julen närmar sig och årets största festsäsong drar igång. Julfest med jobbet, glögg, lucia och juldagarna. ”Va kul” tänker många men de finns de som tycker att dessa tider är riktigt jobbiga. De som inte kan njuta av glöggen och drinkarna på samma sätt som resten av kollegorna, vännerna eller familjen. De som har eller som försöker sluta dricka för att de insett att de inte kan dricka som ”de andra”. 
Men de står ut, de dyker upp men inser snart att det inte finns något alkoholfritt alternativ på bordet. Ska man fråga efter det eller inte? ”Då kommer ju de andra få reda på att jag inte dricker, då blir det jobbiga frågor, kanske lika bra att låta bli”. Det blir en jobbig situation för en person som försöker avstå från något som redan är tillräckligt jobbigt i sig. Att då behöva fråga i smyg om det finns något alkoholfritt att dricka tar emot. Och det blir alltid dålig stämning, personalen blir generad, ”att vi inte tänkte på det” och så letar de upp en gammal Ramlösa i källaren. 
Jag har själv upplevt det här många gånger, jag har behövt säga till och utbilda mina arbetsgivare i hur viktigt det här är. Att det måste vara en självklarhet att ha alkoholfria alternativ på alla julfester och glöggmingel. Vi kan inte ta för givet att alla människor vill dricka alkohol, oavsett om de kan eller inte. 
Det borde vara vanligt hyfs att förstå det här men det händer mig själv och jag hör ofta från vänner och bekanta som upplever detta när det vankas julfest på jobbet. Att det bara serveras alkohol. Helt jäkla galet tycker jag och det är dags för alla arbetsgivare att ta sitt ansvar nu. Ni måste tänka på det till årets julfest och alla andra fester, kick offer och after works ni anordnar. Alkoholfria alternativ måste vara ett måste! 
 
 

Jag festar och lever drömlivet – utan alkohol

Min vardag är nog väldigt olik många andras. Jag blir bjuden på events, middagar och fester varje vecka. Jag älskar att gå på trevliga tillställningar och umgås med mina vänner så events och middagar är något som tillhör min vardag. Det bjuds på bubbel, trerätters, goodiebags och såklart fri bar. 
Mitt liv som nykter blev inte alls lika tråkigt som jag trodde. När jag efter två år av olika behandlingar för mina alkoholproblem blev nykter trodde jag att mitt liv var över. Att jag aldrig mer skulle kunna ha kul, kunna njuta av en fest eller ens bli bjuden på en tillställning. Men jag hade fel. 
I dag har jag roligare än någonsin och blir bjuden på fler fester än jag någonsin blivit. Jag njuter av trevligt sällskap, jag uppskattar maten, jag skrattar, jag dansar och till min stora förvåning är det inte jobbigt att det finns alkohol överallt omkring mig. Alkohol är inte längre ett alternativ för mig. Och kanske det bästa av allt med att festa nykter är att jag mår bra dagen efter. Tidigare slutade mina utekvällar med kaos. Jag blev oftast utslängd, jag bråkade och gjorde alltid saker som jag hade galet mycket ångest över dagen efter. 
När jag tittar tillbaka är valet lätt, det är mycket bättre nu än då men det var svårt att ta steget att bli nykter. Dels för min egen del men också för att jag var rädd vad andra skulle tycka. Kommer de tycka att jag är tråkig, kommer folk bli obekväma i min omgivning? Men jag gjorde det som var bäst för mig och det är alltid rätt beslut. 
När någon ifrågasätter varför jag inte dricker eller undrar om jag inte ens kan få ta ett litet glas vin säger jag att jag är en person som inte klarar av alkohol. Alkohol är inget positivt för mig, inget jag vill ha i mitt liv. Men att det inte gör mig något om mina vänner, familj eller partner dricker utan mitt beslut berör bara mig. 
Vissa personer kan inte hantera alkohol och bör därför inte dricka, jag är en av dem. Och de personer som har ett problem med att jag inte dricker borde nog fundera varför det är ett problem för dem. Vi måste förstå att alkoholism är en sjukdom, den kan drabba vem som helst, den ser olika ut för alla och att vi alla har rätten att göra vad vi vill med våra liv. 
 Jag vill må bra och gå på härliga events, middagar och fester flera dagar i veckan och därför gör jag det fast med alkoholfritt i glaset. Det går att leva ett bra och till och med riktigt roligt liv utan alkohol. Jag lovar. 
 

Hillary vann inte – bara för att hon är en kvinna med makt

Godisskålen var överfylld, popcornpåsarna var poppade och ”Team Hillary” stod stort över soffan. I går var vi redo att se USA välja sin första kvinnliga president. Vi var peppade och förväntansfulla. Men så vände allt. Det blev i stället en vit gubbe med rasistiska åsikter, en man som har en hemsk kvinnosyn och som väljer en vice president som inte tycker att homosexuella ska få gifta sig och som aktivt jobbar mot hbtq-rörelsen. Vi har helt plötsligt gått 100 år bak i tiden.
Vad fan hände? Vi skulle ju framåt. Vi skulle ju äntligen få en kvinna på världens mäktigaste position. Vi skulle gå från en svart president till en kvinnlig president. Vi var äntligen på väg mot rätt håll. Men så fick vi en kniv i ryggen.
Opinionsundersökningarna som senaste dagarna visat att Hillary skulle ta hem segern stämde inte. Varför inte då? Jo på samma sätt som SD fick överraskande många röster här hemma i Sverige fast det inte såg så ut enligt undersökningar innan valet eller när vi hörde oss omkring med vänner och bekanta. För att folk ljög. Många som tänkte ge SD eller Trump en röst sa inte det innan valet men varför?
Jo, för att de vet att de gör något som är fel. De vet att andra personer kommer bli lidande av deras röst men de orkar inte bry sig. De tänker bara på själv själva. Vilket gör mig så sjukt ledsen, arg och orolig. 
Och så blev jag så jävla ledsen när jag läste om hur många män det var som egentligen är demokrater men som inte vill rösta på Hillary för att hon är kvinna. Det är 2016 och det är fantastiskt att vi äntligen har vår första kvinnliga presidentkandidat men det är också helt förjävligt att det är så många som hellre ser Trump vinna än Hillary med enda anledning att hon är kvinna. Det gör mig så jävla arg och det bevisar att vi har en lång väg kvar. Och att vi måste orka fortsätta kriga. Kriga för kvinnors rättigheter och för att kvinnor ska kunna ha makt utan att män bli kränkta!
 

Varför hjälper rätten våldtäktsmän att våldta?

På nyheterna i går fick jag höra om hur allt fler våldtäktsmän frias i rätten för att det ”inte går att utesluta att mannen sov under övergreppet”. Är detta ett skämt? Jag har läst på på ämnet och vet att det finns något som heter ”sexsomni” där det alltså är möjligt att ha sex i sömnen men jag har också läst vad forskare på sexsomni säger om de fall där mannen friats. Och det gör mig så jävla arg. 
De påstår att det är otroligt ovanligt med ”sexsomni” och att de rättsfall de har undersökt inte alls påminner om sexsomnis konsekvenser. Alltså är det ganska otroligt att männan som frias inte våldtagit i sömnen utan har tyckt sig ha rätten att ha sex med en kvinna oavsett om hon vill eller inte. 
Inte nog med att man måste kunna bevisa att det har sagts ett ”ja” eller ett ”nej” då våldtäkten sker utan vi ska även kunna bevisa att mannen inte sov?! Varför räcker det inte med kvinnas ord och berättelse? Hur kan hennes röst inte väga tyngre? För vi vet ju alla att det till absolut störst del är kvinnor som våldtas. Men varför litar vi mer på våldtäktsmännen och än på kvinnorna? 
Och varför ska domen avgöras på saker som i många fall är helt omöjliga att ta reda på. Varför hjälper rätten våldtäktsmän att våldta utan konsekvenser? 
Under 2015 anmäldes 18 100 sexualbrott men endast 1 160 dömdes i rätten (källa). 1 160 fall av 18 100!! Det är ju helt sinnesjukt och då är det alltså flera män som släppt fria för att vi inte kan bevisa att de inte sov under övergreppet. Det bara måste ske en förändring av detta. Och det är nu. 

Hatar du ditt jobb? Våga säga upp dig!


Vi känner nog alla någon som klagar över sitt jobb. Som inte trivs, har en chef som är ”dum i huvudet” eller som håller på att stressa ihjäl sig. Men vi är få som känner någon som gjort något åt situationen. 
Jag hör ofta hel del ursäkter av personer i min omgivning eller från mina läsare till varför det inte går att göra något åt det. ”Jag har inte tid just nu”, ”det finns inga jobb” eller att det i slutändan ändå är ”helt okej”.
Varför är det så stort motstånd för oss att förändra vår situation? Varför känns det så omöjligt?
Vi läser samtidigt dagligen om framgångsrika personer som berättar hur de sa upp sig utan att ha en plan och som i dag badar i framgång. Varför tror vi inte att detta är möjligt för alla?
Jag har sagt upp mig två gånger i mitt liv. Från ”riktiga” jobb alltså. Första gången stod jag inför en oviss framtid. Jag visste inte om jag skulle kunna betala hyran men på något sätt fick jag det att funka. Och den andra gången jag sa upp mig hade jag lyckats bygga upp en plan under tiden jag var anställd. Båda gångerna har jag lärt mig otroligt mycket, fått mer kraft till att fortsätta jobba mot min dröm och känt att det var helt rätt beslut. 
Om vi vågar att ta steget och satsa på det vi tycker om att göra, det vi är bra på att göra då kommer du få det att funka. Lita på din egen förmåga. Du kan mer än du tror! Förändring är alltid läskigt men otroligt nödvändigt för att vi ska utvecklas i livet. Stanna inte kvar på ett jobb du inte trivs på, det är alldeles för många timmar, dagar och år som går. Livet är här och nu och du är förtjänar att göra det du vill. 
Dream big och work hard!

Ja, man kan vara 20 år och alkoholist

Jag blev nykter när jag var 20 år då jag fick förklarat för mig att jag var alkoholist. I dag har jag varit nykter i över sex år. 
Jag sökte hjälp för mina alkoholproblem första gången när jag precis fyllt 18 år. Jag gick hos olika alkoholterapeuter som försökte få mig att dricka ”normalt”, jag fick en medicin som heter Campral som skulle göra att jag inte ”kickade” på alkoholen men inget fungerade. Det kändes hopplöst. Hur skulle vi få mig att kunna dricka normalt? 
Vad jag lärde mig när jag var 20 år då jag påbörjade en ny behandling var att jag aldrig kommer kunna lära mig att dricka normalt. För jag är alkoholist. Till en början förstod jag inget alls. Skulle jag vara alkoholist? Jag som är tjej och 20 år gammal. Knappast. Alkoholister är ju gubbarna på parkbänken och såna som min pappa. Inte jag.
Jag fick förklarat för mig vad alkoholism är. Det är en sjukdom och den kan drabba vem som helst, precis som vilken sjukdom som helst. Alkoholism har ingen ålder, kön eller klass. Men den kan se olika ut för olika personer. För vissa personer tar det längre tid att utveckla sjukdomen och därför märks det tydligare när de är äldre medan andra föds med den väldigt starkt och den kan märkas av direkt när du börjar dricka. Så var det för mig. 
Ända sen första gången jag drack har jag reagerat annorlunda på alkohol jämfört med mina kompisar. Jag blev alltid fullast, drack alltid mest och i stället för att däcka eller spy gjorde jag saker jag aldrig skulle gjort nykter. Och det blev bara värre med tiden. När jag fyllde 20 år mådde jag så dåligt att jag varken ville leva eller dö. Jag vill bara bli fri på något sätt.
Efter att jag förstod att alkoholism är en sjukdom och att jag aldrig kommer kunna lära mig att dricka på ett kontrollerat sätt utan att det bara skulle vara en evig kamp om jag skulle fortsätta att försöka förstod jag att jag var alkoholist och att jag kunde välja ett liv utan alkohol. 
I dag sex år senare är jag nykter och mår bättre än någonsin. Jag kommer vara evigt tacksam över att jag fick denna insikt så tidigt i livet. Det har jag vunnit mycket på. Det är aldrig för tidigt att söka hjälp, det kan bara bli för sent. Glöm inte det. 

Känner du att du kanske har problem med alkohol? Hit kan du vända dig för att få hjälp:

Du kan skapa ditt drömliv – men du måste orka anstränga dig!

Det är dags att sluta ligga på soffan, scrolla på Instagram och vara avundsjuka på andras ”drömliv” – och i stället börja skapa våra egna drömliv.
Många av oss följer flera drömmiga konton på Instagram och drömmer oss bort från vår vardag som inte alls verkar lika härlig. ”Tänk om jag också skulle kunna jobba med det där, bo där eller åka på den resan”. Det känns förmodligen otroligt långt borta och nästan omöjligt.
Jag får ofta mejl och kommentarar av mina läsare där de skriver att de också önskar att de kunde få jobba med sin dröm eller hade möjlighet att köpa en egen lägenhet på Söder. Som om de tror att de inte har samma förutsättningar som jag. Men det är lixom ingen som bara gett mig möjligheten att få jobba med det jag drömmde om eller som gav mig min lägenhet. Jag har jobbat hårt i flera år för att få göra det jag gör i dag. Jag satte upp tydliga mål för mig själv, jobbade galet mycket och jag gav inte upp. Det ledde till att jag i dag kan jag göra det jag drömde om. Jag har mitt egna kontor, jag har köpt min lägenhet på Söder och jag får fylla mina dagar med det jag tycker är roligast av allt, fota, skriva och filma. 
Det går att skapa sitt eget drömliv men det gäller att orka anstänga sig. Och du måste vara beredd på att offra vissa saker i livet. Som att skippa en av alla serier du följer, strunta i sovmorgon och orka gå upp tidigt på helgen för att jobba på din dröm och du måste orka tänka positift de dagar allt känns svårt. Inget kommer att komma av sig självt.
Att ligga på soffan och scrolla i flöderna kommer alltid vara det enklaste alternativet. Att däremot sätta sig ner, skriva upp dina mål och börja jobba på att uppfylla dem är mer ansträngade. Men det är värt det. Du kan skapa ditt eget drömliv men det är upp till dig. 
Du har makten över ditt eget liv – vilket liv vill du ha?
 

Läs denna kommentar ★ Kan du kalla dig feminist nu?

Jag skrev ju den här krönikan förra veckan och den fick blandade reaktioner från er. Vissa höll med mig medan andra inte alls tycker att alla tjejer behöver kalla sig feminister. Och så fick jag den här kommentaren som jag tycker är så jävla bra och som jag tror kan hjälpa många i hur man kan tänka i det här. Så snälla läs den: 
Om tjejerna som inte vill kalla sig feminister inte tror på att samhället är ojämställt, kan jag rekommendera Statistiska Centralbyråns ”På tal om kvinnor och män”. Där kan man läsa rent objektivt i siffror hur samhället faktiskt ser ut. Att samhället är ojämställt är nämligen fakta och ingen åsikt (oavsett hur inkluderande dina killkompisar eller manliga kollegor är). 
Och definitionen av ”feminist” är att man vet att samhället är ojämställt och att man tycker att detta bör förändras. Så, läs denna lilla broschyr och begrunda siffrorna. Tycker du att vissa av siffrorna du ser verkar knasiga så, grattis, du är en feminist! 
Sedan fattar jag de som inte vill sätta etiketter på sig själva. Jag förstår att man inte vill utsättas för människors förutfattade meningar. Men jag tror att det är viktigt att vi använder samma ord allihop, att vi håller ihop och är tydliga med att vi kämpar för samma sak! En bättre idé än att strunta i att använda ordet, tror jag därför är att FÖRKLARA! Utbilda. Om någon frågar om du är feminist, svara då något i stil med att ”ja, definitionen av att vara feminist är ju att samhället är ojämställt och att man tycker att detta bör förändras och det står jag för, så ja, jag är en feminist!”. Vipps så har du kämpat för jämställdhet och lärt en annan person någonting viktigt samtidigt! SÅ himla mycket bättre än att bara säga ”nej, det är en etikett/ett förlegat ord”. Då har vi nämligen inte kommit någonstans alls. 
Kan du kalla dig feminist nu? 

Jag är trött på ”sköna tjejer” som inte vill kalla sig feminister

Bild: @Carodaur
”Det finns ett speciellt ställe i helvetet för kvinnor som inte hjälper varann”, ett omtalat citat från Madeleine Albright. Lite så känner jag när jag ser tjejer skriva att de inte är feminister.
Dessa tjejer menar alltså att de inte tycker att kvinnor och män ska ha samma rättigheter eller lika lön för samma arbete? För det är ju det feminism handlar om. Jämställdhet. Jag tycker det känns otroligt orimligt att tjejer påstår sig vara ickefeminister.
Jag ser det här en hel del i mina flödern. Både i Facebookgrupper och på min egen Facebook. Tjejer som skriver inlägg och statusuppdateringar om att de inte tänker ta på sig någon offerkofta och kalla sig feminister. Och självklart jublar killarna i kommentarfälten. ”Helt rätt, fan va bra!”.
Men detta är ju liksom att helt gå emot fakta. Feminism finns för att den behövs, det är ett faktum. Och om du som säger att du inte är feminst aldrig upplevet att det finns olikheter för kvinnor och män, toppen för dig.
Men det finns otroligt många andra kvinnor som märker av det här varje dag, och för deras skull kan du väl kalla dig feminist?
Vi måste stå upp för varann. Om vi tjejer stöttar varann kommer vi komma så otroligt mycket längre i vår utveckling kring jämställdhet.
Så ta ditt förnuft till fånga och gör det som är rätt i stället för att vara den där ”sköna tjejen” som går hem hos killarna. Vad är egentligen viktigast?