Nykterhet ❥

Köp min bok och få den signerad ❥

Inlägget innehåller reklam för min shop och min bok

Hurra, nu kan du köpa min bok signerad på Ohlamoon.se ★ Har fortfarande svårt att förstå att jag gett ut en egen bok. Min största dröm!! Jag är så tacksam över att jag fått göra det och att den hjälp så många. Jag får ofta mejl och meddelanden om vad boken betytt för er och det gör mig så varm i hjärtat. Det var precis därför jag skrev den, för att kunna hjälpa er att ta tillbaka makten över era liv och skapa de liv ni vill veta. Oavsett om ni själva har haft alkoholproblematik eller inte, det spelar inte så stor roll. Vi alla har olika svårigheter i livet men det finns många gemensamma saker vi kan göra för att ta oss vidare, ta tillbaka makten över våra liv och våga gå vår egen väg och det är de sakerna jag samlat i den här boken.

Köp ditt signerade ex här! 

Hoppas, hoppas ni vill läsa den 🙂

Kram Josefin

Det bästa med 2018 ❥

Inlägget innehåller reklam för min bok Idag är jag fri

Hej bästa ni, hoppas ni mår bra! Jag har som ni vet ett fullspäckat schema här i Goa men mellan passen och efter dagen är slut går jag mycket promenader på stranden då jag får en del tid till att bara vara och fundera. Jag har funderat mycket på året som har gått. Helt klart ett händelserikt år på både jobbplanet och det privata planet. Många positiva saker och mycket känslosamma beslut.

Jag är glad för de kärleksrelationer jag fick uppleva det här året för de har gett mig och lärt mig en hel del saker. Och jag är SÅ tacksam över att jag hittat tillbaka till min person som jag känner mig så himla kär i just nu. Jag går av typ tio gånger om dagen när jag tänker på oss och vad som väntar när jag kommer hem!! Det är helt klart en av de bästa sakerna med det här året men om jag bara får välja en sak är det att jag fick ge ut min bok ”Idag är jag fri”.

När jag var 20 år gammal satte jag upp målet om att ge ut min bok innan jag fyllde 30 år och jag klarade det med ett år. Häromdagen fick jag ett mejl som jag blev så glad över:

”Din bok är inte bara för de med alkoholproblem”

Ett mejl från en tjej som läst boken som skrev om hur den har hjälp henne med hennes resa även om hon inte har alkoholproblem. En annan som skrev ”Alla som vill må bättre borde läsa den”. Och det gjorde mig så glad för det är precis det jag vill med den här boken. Jag vill hjälpa de som läser den till att må bättre, oavsett om man har alkoholproblem eller inte. Själv tycker jag att det är asviktigt att det handlar om just alkoholen då det är ett så viktigt ämne men eftersom jag brinner för att få andra att må bra blir jag så glad av att läsa detta mejl så TACK.

Och tack till ALLA som mejlat, kommenterat och skickat DMs till mig om att ni läst och uppskattat boken så mycket. Jag blir så rörd varje gång och jag hoppas att alla som behöver den läser den.

Och som en tidig julklapp till er kan ni nu klicka hem den för 149 krBeställ din bok här!

I boken pratar jag också om hur jag började meditera, om hur jag hittade yogan och hur den hjälpt mig. Om hur jag vågade säga upp mig från mitt drömjobb för att satsa på det som kändes rätt i mitt hjärta, även om jag inte hade en krona sparad. Mitt mål är att ni som läser den ska få en känsla av att ni också kan följa era drömmar och tro på er själva.

Beställ boken för 149 kr här!

Hoppas du vill läsa den eller ge den i julklapp till någon. Och dela gärna med dig om dina tankar när du läser eller efter 🙂 Uppskattas så mycket! Love J!

”Jag gjorde VAD som helst”

I min bok ”Idag är jag fri” berättar jag min historia om hur jag inte kunde leva med mina känslor utan  var tvungen att dricka för att orka leva. Mina känslor som varit med sig sen barndomen var för jobbiga att vara i att det bara fanns en sak att göra – dricka mig dyngrak.

Jag har vaknat upp i trappuppgång, på gatan, på sjukhus och i alldeles för många olika sängar. I min bok berättar jag om alla gånger män istället för att hjälpa mig som inte kunde stå på benen istället utnyttjade situationen. Om alla gånger jag gjort vad som helst för att få uppmärksamhet. Om hur jag gömde mitt mående, mitt drickande och ljög både för mig själv men också för alla jag känner.

Men också om min vändning. Om HUR jag slutade med mitt beroende. Hur jag lyckades vända mitt dåliga mående. Och vad jag gör idag för att må bra. Hoppas ni vill läsa den!

Klicka hem min bok här! LOVE J!

Inlägget innehåller reklam för min bok Idag är jag fri

Just nu kan du köpa min bok för bara 129 kr om du anger koden ”fri” hos Bokus. Klicka här! 

LOVE J!

Brev till mitt 20åriga jag ❥ (Rabatt på min bok!)

Jag vet att du lider. Jag vet att du lider varje dag. Att det känns som att du knappt kan andas. Jag vet att du undrar om det någonsin kommer att gå över. Om den vidriga känslan i bröstet kommer att läka. Om du någon dag kommer att vaka upp ur denna mardröm. Om du någon gång kommer kunna leva utan att dränka din ångest i sprit. Om du någon gång kommer kunna se dig själv i spegeln utan att hata det du ser. 

Och svaret är ja. Du kommer till och med faktiskt att kunna stå vid spegeln och känna att du älskar den person du möter. Du kommer kunna lägga händerna på hjärtat och bara vara med dig själv för en stund. Utan att fly. Du kommer att klara det, klara att sluta dricka. Du kommer bevisa för dig själv att du har en enorm inre styrka. Att du är värd att leva ett bättre liv, det liv du drömmer om. 

Du kommer aldrig att tro på det här men du kommer till och med att inspirera och hjälpa andra till att leva sina bästa liv. Det kommer vara ditt jobb. Jag vet att det låter helt galet men det är sant. Så fortsätt kämpa, ge inte upp för snart väder det. Snart förvandlas mörkret till ljus och du kommer kunna andas igen. 

Om jag kunde så skulle jag åka tillbaka i tiden och krama om dig. Säga till dig hur mycket jag älskar dig. Hur fin och stark du är. För jag kunde inte göra det då. Jag kunde inte se det. Därför vill jag be om förlåtelse. Förlåt för att jag hatade på dig. Sa taskiga saker till dig varje dag. Slog på dig och till och med önskade livet ur dig. Förlåt. Det enda jag kan gör nu för att gottgöra dig är att fortsätta göra det jag kan för att må så bra som möjligt. Fortsätta att ösa kärlek över mig själv och stötta mig i alla lägen. Tack vare dig har vi en historia som gör oss starkare tillsammans. Och nu vet vi att vi kan klara av vad som helst. 

Läs hela min story och om HUR jag gick från att vara en 20årig alkoholist med daglig ångest till att nu varit nykter i åtta år och lever mitt drömliv i min bok: Idag är jag fri!

Och ange koden ”fri” för att köpa boken för endast 129 kr! (klicka här!)

Video: Flyttstädar och läser ur min bok

Torsdag = ny video på min YT-kanal (glöm inte att prenumerera) och i den här städar jag min lägenhet inför visning och läser ur min bok Idag är jag fri. Hoppas ni vill kolla och som jag säger i videon, kommentera gärna om ni också vill dela med er av era erfarenheter eller situationer.

Beställ min bok här! 

Blir så glad av alla era ord om min bok. Det gör ALLT för mig. Tack för att ni delar, mejlar och lägger upp bild på boken. Ger mig SÅ mycket! LOVE J!

Om mitt första år som nykter (20 år)

     

Jag får många frågor om hur man kan sluta dricka. Hur säger man nej och hur lyckades jag bli nykter vi så tidig ålder? Mitt första år som nykter var långt ifrån lätt även om jag faktiskt tyckte det var enklare än jag hade trott. Ni som har koll på min story vet ju att jag sökte hjälp för mina alkoholproblem redan som 18åring och att jag två och ett halvt år senare blev helt nykter och nu varit nykter i över åtta år. Det tog ett tag innan jag förstod att jag inte kunde lära mig att dricka ”normal” och att det ända sättet för att jag skulle må bra på riktigt var att bli helt nykter. När jag väl (efter många turer) blev helt nykter väntade helt nya utmaningar för mig. Tydligen var det inte bara att bli nykter för att lösa mina problem utan jag hade en hel del jobb att göra med mig själv och framförallt hade väldigt många personer åsikter om mitt beslut att sluta dricka.

Min närmsta vänner och min familj jublade när jag till slut äntligen blivit helt nykter men många av mina festvänner och nya personer jag träffade på ifrågasatte mitt beslut. ”Ska vi verkligen vara helt nykter?”, ”Du kan väl ta ETT glas??”, ”Vadå, ska du ALDRIG mer dricka? Fy fan va tråkigt!!” Och det fanns till och med vissa som försökte lura i mig sprit.

Hur hanterade jag detta då? Till en början kände jag mig skyldig att berätta HELA min livshistoria för varje person som ifrågasatte mig för att ha ”rätten” att vara nykter. Efter att jag haft en tio minuters monolog höll de flesta med om att det var ett bra beslut trots allt.

Några månader nykter och dricker vatten på krogen

Men till en början av min nykterhet var jag superrädd för att bli sedd som ”tråkig” bara för att jag inte drack så jag var ute nästan lika mycket som när jag drack. Jag ville inte riskera att förlora fler vänner eftersom flera av mina tidigare vänner hade tröttnat på mitt drickande och därmed hade jag ”förlorat” dem. Så jag höll hårt i mina nya festvänner och låtsades som att jag tyckte det var lika kul att vara ute nykter som när jag drack. Men så var det inte. Jag ville helst gå hem direkt för jag kände att pressen var så stor och jag var rädd att jag skulle få för mig att hälla i mig en shot som jag gjort så många gånger förut när jag försökt att sluta dricka.

Ville fortfarande vara roligaste på klubben även fast jag var nykter…

Jag drack typ tio flaskor cola eller red bull när jag var ute första året. Idag tål jag inte Red bull, kräks om jag dricker det. Tror jag drack för mycket…

Köp min bok där jag berättar hela min resa – klicka här!

Men jag lyckades trots detta att hålla min nykterhet men med tiden insåg jag att det inte gav mig ett skit att vara ute nykter på krogen tre kvällar i veckan. Så istället var jag hemma, jobbade med mig själv och fick tillbaka mina gamla vänner.

Dricker kaffe på en hemmafest för att hålla mig pigg

Och med tiden förstod jag att jag inte var skyldig att berätta något alls när jag blev ifrågasatt som nykter. Det här är mitt beslut och det viktiga är att JAG vet varför jag inte längre dricker, de andra får tycka och tänka vad fan de vill. Det blev en superviktig läxa för mig och något som jag fortfarande får påminna mig om i bland. Att jag vet till 100% att jag har min nykterhet att tacka för allt jag har idag. Om jag hade fortsatt att dricka hade jag forfarande haft en kamp varje gång jag drack med att försöka få till en ”bra fylla” och såklart skulle jag misslyckas. Och förmodligen skulle mina konsekvenser bara bli ännu värre med tiden. Nej, jag vet att bli nykter är det ända rätta för mig för att jag ska kunna leva mitt bästa liv.

När någon frågar mig idag om varför jag inte dricker säger jag oftast bara att ”jag druckit färdigt”, ”att alkoholen inte är något positivt för mig” eller bara ”för att jag inte vill”. Jag orkar inte och behöver inte berätta om jag inte vill och jag längtar efter den dagen då det är helt okej att själv bestämma om man vill dricka eller inte. Att det inte är något som ska ifrågasättas. Det är en stor anledning till varför jag skriver det här inlägget och min bok. Att visa på att det finns fler sidor av alkoholen. Att dricka inte bara är kul och glatt för alla utan att det kan vara råångest för vissa.

I min lägenhet på Östermalm där jag blev nykter efter att det varit en perfekt festlägenhet som låg på samma gata som alla klubbar i stan. Jag minns hur jag satt i fönstret och fantiserade om framtiden. Jag önskade mig allt som jag har idag.

Och så det här med att jobba med mig själv. Jag hade ju lixom druckit av en anledning, för att fly. Jag mådde otroligt dåligt under min tonår och det blev bara värre och värre. Jag stod inte ut i att vara i mina känslor så jag var tvungen att ha en flyktväg för att orka med att leva och alkoholen blev min stora flykt. Jag drack så mycket att jag fick minnesluckor för att jag för en stund skulle få tyst och mörkt. För att slippa vara i mitt outhärdliga känsloliv. Och när jag blev nykter var det ju inte så att alla vidga känslor försvann direkt, de blev snarare värre. Utan en flyktväg att ta till var jag tvungen att möta ALLA vidgar känslor. Jag jobbade stenhårt med ett personlig utvecklingsprogram och hade varje dag stöd av andra som gjort samma arbete. Jag gick igenom allt del för del och var noga med att omringa mig med bra personer som fanns där för att hjälpa och stötta mig.

Jag gjorde snabba framsteg och faktiskt gick det mycket bättre än jag trodde. Jag kände väldigt sällan ett sug att skita i allt och börja kröka igen. Såklart kom det några gånger under första året men snabbt fick jag lära mig verktyg för att hantera den här typen av krissituationer. Och vid det här laget ville jag verkligen inte dricka längre så jag såg till att ta till de knep jag hade fått.

Jag blev nykter i samband med att jag kom in på journalistprogrammet och jag tror och vet att min utbildning hjälpte mig mycket. Jag hade ett nytt sammanhang att vara i, jag hade något att fokusera på. Jag kämpade mig igenom mitt första år på högskolan och gjorde mitt bästa att klara av svåra tentor och att jobba med mig själv parallelt. Jag började utveckla min kreativa sida som jag under många år lagt på hyllan och det gav mig en glädje som jag inte hade känt på ett långt tag.

Nyinflyttad i min lägenhet i Kristineberg och varit nykter i ett halvår. 

Och för varje månad som jag klarade av att vara nykter trodde jag mer och mer på mig själv och att peppa mig själv blev en viktig del i min nykterhet men också på ett personligt plan. Jag sa till mig själv att jag kunde klara av vad jag än ville nu när jag klarat av att bli nykter. Och jag trodde på det vilket fick mig att ta mig framåt. Jag fick min självkänsla att växa och jag kunde börja älska mig själv igen men också gjorde jag framsteg i skolan och på jobbet. Hela jag stärktes genom att jag byte ut mina elaka tankar mot mig själv mot pepp och kärlek.

Några extra utsatta situationer under första året var såklart midsommar och nyårsafton. Jag var extra nervös dessa dagar för att jag inte skulle klara av att stå emot men jag lyckades och jag tror att min vilja att faktiskt inte vilja dricka längre var totalt avgörande. Jag hade ju tidigare försökt att sluta men hade inte då riktigt förstått hur mycket problem jag verkligen hade, eller att jag faktiskt var tvungen att bli helt nykter och att jag skulle kunna lära mig att dricka med måtta.

När det första året av min nykterhet var över, för så var det jag ville bara att det skulle gå över och att jag skulle kunna få fira ett år nykter, så blev jag stark av att jag hade klarat av alla dess högtider och det gav mig självförtroende att ta mig an år nr två.

    

Idag kan jag knappt förstå hur det gick till att jag lyckades bli nykter som 20åring. Jag som alltid var sist kvar på festen, som alltid såg till att skapa festtillfällen och som alltid drack mest. Hur klarade jag av att stå emot alla som ifrågasatte, bilden av att man som 20årig tjej ska vara ute och festa och framförallt mitt egna sug. Jag är så otroligt stolt och imponerad av mitt 20åriga jag som lyckades ta mig igenom detta och blev nykter så tidigt.

Köp min bok här där jag berättar hela min historia.

WOW! Min bok finns ute ❥

Dagen är här! Idag går min stora dröm i uppfyllelse på riktigt, min bok finns ute! Jag kan knappt förstå att det är sant och jag är så peppad, tacksam och glad. Och spänd på att ni ska läsa den. Jag delar verkligen med mig av HELA mitt liv i denna bok, saker jag aldrig pratat om förut och har lagt ner min själ i boken. Jag ser så mycket fram emot er respons och jag hoppas ni kommer dela dem med mig.

Det blev lite mer verkligt igår när jag signerade alla förbeställa böcker. Tänk att så många redan vill läsa mig bok, det gör mig så glad. Och för er som inte beställ den än, ni kan köpa den här! 

Jag signerade den på flera olika sätt och skrev en hälsning i vissa. Om ni får en av dem skicka GÄRNA en IG story till mig, det vore SÅ kul att se vilka ni är som beställt <3

Nu ska jag åka till Tv4 för att vara med i nyhetsmorgon. Kolla på min 9.40 om ni kan eller senare på play. Börjar faktiskt bli lite nervös över den här dagen. Tänk att nu kan vem som helst läsa om mitt liv, det känns faktiskt lite galet. Sen jag läste hela boken själv har jag faktiskt tvivlat på om jag är redo att dela dessa saker men jag har landat i att jag är det. Jag vet att den här boken kommer hjälpa andra och det är därför jag skrivit den.

Hoppas ni får en fin dag och håll tummarna för mig under dagen <3 Älskar er! Love J

Ta hand om varandra – köp inte ut till yngre! ❥

”Majoriteten av de unga (60 procent) menar att det finns ett tvång> eller en förväntan att dricka alkohol på nollningen, och 6 av 10 svarar att de själva eller någon de känner blivit för full på en nollning. 72 procent tycker att det skulle vara positivt med mindre fokus på alkohol under nollningen”, så står det på Systembolagets hemsida och jag är inte förvånad.
Jag minns själv pressen kring skolavslutning, skolstart eller nollning. Allt fokus låg på alkoholen. Hur skulle man få tag på alkohol? Vem skulle köpa ut? Vem skulle bli fullast? Och för mig var det framförallt fokus på att inte bli för full. Men oftast blev jag det.
Mina minnen från dessa tillfällen är förknippade med ångest och katastrofer. De som skulle vara de roligaste kvällarna på året blev i stället mardrömskvällarna jag helst ville glömma. Och tydligen är jag inte ensam om att känna så. Hela 72% tycker det skulle vara skönt om det var mindre fokus på spriten dessa kvällar och jag hoppas att vi snart får det att bli verklighet. Ungdomar förtjänar att få ha kul och njuta av dessa stunder, de ska inte behöva förknippas med att göra bort sig eller få ångest.
Därför jobbar jag återigen tillsammans med Systembolaget för att uppmana er till att INTE köpa ut till unga. Även om du tror dig veta att din lillasyster, lillebror, kusin, granne eller vem det är som ber dig att köpa ut är skötsam och kan hantera alkohol så kan du inte veta vem som får tag på spriten. Kanske det finns en kompis i gänget som är som jag, som inte kan hantera alkoholen och därmed får en kväll som slutar i katastrof. Så oavsett vem som frågar – köp inte ut!
Det är värt att känna sig dum, snål och tråkig för du gör personen en tjänst vilket hen kommer att förstå när hen blir äldre.
 
Hjälp gärna till att sprida ordet! Ta hand om varandra nu i nollningstider! Love J

8 år nykter i dag ❥ Viktigaste beslutet i mitt liv!

Den 12de februari 2010 vaknade jag upp bakis på fel ställe med grov ångest, ett dunkande huvud och utan plånbok. Min första tanke ”Nej, inte igen…”. Det hörde lixom inte till ovanligheten att jag vakande upp på det här sättet efter en utekväll. Men det jag inte visste då var att det var sista gången det skulle hända. Jag hade sökt hjälp för mina alkoholproblem i över två år men jag hade inte varit redo att ta emot hjälpen eller förstått att avstå helt från alkoholen var den enda lösningen.

I dag vaknade jag upp till min åttonde nykterhetsdag, den viktigaste dagen på året för mig. För att bli nykter är mitt livs viktigaste beslut. Det var en vändning i livet som jag gjorde redan som 20åring men som kommer vara det viktigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag är 100% säker på att allt jag har i dag hänger på min nykterhet och att om jag börjar att dricka igen så kommer allt sakta men säkert att falla sönder. Därför är det så otroligt viktigt för mig att uppmärksamma den här dagen och påminna mig själv om varför jag tog detta beslut. Påminna mig själv om att ta beslut om att vara nykter om och om igen för jag har aldrig någon garanti. Jag vet av andras erfarenheter att den dagen man tar sin nykterhet för givet är dagen man står med ett glas i handen igen inte långt borta. För det är så den här sjukdomen fungerar.

Och ja, alkoholism är en sjukdom. Den kan drabba vem som helst oavsett kön, klass eller ålder. Men den ser olika ut, precis som alla sjukdomar. Det finns inget facit men det finns några saker som avgör om du har sjukdomen eller inte. Jag prickar av de flesta punkter på den listan för jag KAN INTE dricka med måtta. Jag har gjort otaliga försök för att få till den ”normal” fylla men gång på gång har jag blivit motbevisad att jag inte klarar av det. Många kan tycka att personer med alkoholproblem har dålig karaktär ”Hur svårt kan det vara? Det är ju du som dricker, det är väl bara att inte dricka så himla mycket?” men så enkelt är det inte. För mig och för de personer som har samma sjukdom är det inte vi själva som bestämmer över alkoholen, den bestämmer över oss. När vi tagit första klunken har vi tappat kontrollen och är i alkoholens händer. Mitt merbegär kickar igång vid första glaset och talar om för mig att dricka mer och mer. Det kanske är svårt att förstå om man inte själv har den typen av problem men vi känner nog alla någon. Någon som inte ”borde” dricka. Det finns oftast någon i klassen, på jobbet eller i släkten som inte kan hantera alkoholen. Vi känner dem som har förlorat allt pga av alkoholen. Om det nu bara hade varit att ”ta det lite lugnare med spriten” hade dessa personer verkligen gått så långt att de förlorade allt? Nej, förmodligen inte. Det är precis som jag maktlösa inför alkoholen. Därför har det avgörande för mig när jag förstod att jag inte kan lära mig att dricka normalt.

Men som sagt ser det otroligt olika ut. Många dricker sig till sin sjukdom och därför tar det längre tid för dessa personer att inse sitt problem men för mig stod det klart när jag började dricka. Jag var annorlunda än mina kompisar, jag kunde inte hantera alkoholen oavsett hur mycket jag försökte. Och att det skulle ha med disciplin att göra tror jag inte alls på, jag har disciplin och det bevisar jag genom att jag i dag har varit nykter i åtta år. Mitt problem var att jag trodde att jag kunde vinna över alkoholen. Att jag kunde kontrollera den men det var först när jag förstod att jag inte kunde dricka över huvud taget som min disciplin fungerade. Men jag var tvungen att testa det mesta innan jag förstod att jag var tvungen att bli helt nykter. Redan som 15åring satte jag och mina vänner upp regler för mitt drickande. Redan som 18åring sökte jag hjälp för första gången. Jag pratade med alkoholterapeuter och åt medicin men inget fungerade. Eftersom jag inte var redo för att förstå att det var nolltolerans som krävdes försökte jag på egen hand igen men allt blev bara värre och värre. Mina minnesluckor som jag haft sen jag började dricka blev längre och längre och mina konsekvenser av mitt drickande blev större och större.

Jag gjorde saker jag ALDRIG skulle gjort nykter. Jag vaknade upp på sjukhus, i trappuppgång, gjorde bort mig gång på gång och behandlade mina vänner, familj och pojkvänner på ett sätt som fick mig att bli sängliggandes av min ångest. Och med åren blev ångesten en del av min vardag. Den kom inte bara i samband med att jag drack utan den fanns alltid där. Jag skämdes, ville inte leva och drömde mig bort till ett lycklig liv som jag någonstans visste var möjligt. Men jag visste inte vägen dit. Jag visste inte vad det var för fel på mig. För jag visste inte att man kunde bli helt nykter och jag visste inte att man som ung tjej kunde vara alkoholist. Jag gömde mig bakom bortförklaringar och skyllde på min pappa som var alkoholist.

Ända sen jag var liten har jag haft som ett svart hål inom mig. Ett hål som jag försökt att fylla med allt möjligt. Alkohol, bekräftelse, killar, shopping men oavsett hur mycket jag drack, fick bekräftelse, träffad killar eller shoppade blev mitt hål aldrig fyllt. Det blev bara större och större och till slut kändes livet hopplöst. Min tro på att ett lycklig liv fanns tillgängligt för mig försvann och jag kände att jag lika gärna kunde dö. Min ångest åt upp mig inifrån och vissa dagar kunde jag knappt andas. Jag ville bara fly i väg och sluta känna dessa känslor. Vilket jag gjorde med hjälp av ännu mer alkohol.

De första glasen var som att besöka himmelriket. Min mörka själ lös upp, min ångest försvann och jag kände mig för en stund både älskvärd och oövervinnelig. Men när jag gick över gränsen (som jag nästan alltid gjorde) vände allt och mina vanliga känslor kom tillbaka och de förstärktes av alkoholen. Min ångest blev ohanterlig och det ända som funkade var att dricka ännu mer tills jag fick en black out. Jag hade minnesluckor nästa varje gång jag drack de två sista åren. Och under dessa timmar gjorde jag saker som jag fick sota för mina nyktra dagar. Jag kände mig mer och mer värdelös. Jag gjorde bort mig på jobbet, inför mina vänner, pojkvänner och fler och fler av mina nära och kära tog avstånd från mig för de inte orkade mer.

Men så kom vändpunkten, poletten trillade ner och jag förstod att ingen bara kommer att ge mig ett lyckligt liv utan att jag själv måste skapa det. Makten ligger i mina händer och det är upp till mig vilket liv jag vill leva. Jag blev nykter och jag började leva på ett nytt sätt. Jag gjorde det jag behövde för att hålla mig nykter och släppte sen taget om resten. Jag började tro på att allt har en mening, att det finns något större än mig själv som jag inte kan styra över, att jag haft ett syfte här på jorden och att jag, om jag håller mig nykter, kommer få det liv som är meningen att jag ska ha. Ett lyckligt liv. Och det har vistats sig vara rätt.

Sen den första dagen på min nykterhet har mitt liv blivit bättre och bättre. Jag som trodde att mitt liv skulle vara över om jag slutade dricka. Jag som trodde att jag aldrig mer skulle kunna ha kul, skulle känna mig utanför och gå miste om så mycket. I stället har jag sen jag blev nykter haft mina roligaste dagar, aldrig känt en sån gemenskap med andra och fått uppleva så mycket saker som jag aldrig skulle gjort annars. Jag vet att detta är det viktigaste beslutet jag tagit och jag vet att det är avgörande om jag ska få leva ett lyckligt liv.

Genom att bli nykter trots min problematik har jag bevisat för mig själv att jag klarar mer än jag tror. Att jag är kapabel till att skapa det liv jag vill leva och att allt är möjligt. Och jag är så OTROLIGT tacksam över att jag kunde göra detta redan om 20åring, det är ju helt galet och helt fantastiskt! Jag drack min första droppe sprit när jag var 10 år (jag var tidigt med allt och gjorde redan som liten galna saker för att fylla det svarta hålet inom mig) så jag hade ju druckit i halva mitt liv när jag blev nykter även om jag var så ung. Och tänkt vad jag har vunnit på det! Jag vill inspirera så många jag kan till att vända livet så tidigt man kan. Det är aldrig varken för sent eller för tidigt att söka hjälp!

Utöver att jag kan överleva känslomässigt som nykter har min nykterhet otroligt många fördelar, jag ska skriva ett inlägg om det på bloggen i veckan men vill dela med mig lite redan nu. Att vara 100% med i livet all min vakna tid var en helt ny grej för mig. Jag som drack tre, fyra, fem kvällar i veckan mina sista år hade ju måååånga timmar på en vecka som jag inte ens kom ihåg, som jag var i mina black outs. Vilket är HELT JÄVLA GALET! Tänk om jag skulle ha det så nu, om någon sa till mig att ”den här veckan kommer du inte att minnas vad du gör tre av kvällarna. Du kommer inte ha en aning om hur du tog dig dit där du vaknar upp, vem personen bredvid dig är, var din väska är eller när du sa hejdå till dina vänner igår”. DET ÄR JU HELT SJUKT! Det låter ju som en märklig sjukdom eller virus. Och ja, det är precis vad alkoholen är för mig. För detta händer om jag dricker, varje jäkla vecka.

I dag när jag sitter här och skriver känner jag kraften inom mig växa, den blir som allra starkast dagar som denna. Och denna kraft är en annan fördel med att vara nykter. För att ha ett beroende, problematik – i det finns det en jäkla kraft och om man vänder den till något positivt i stället kan man skapa en jäkla massa grejer. Jag är så otroligt glad att jag kunde vända min kraft så tidigt i livet så att jag kan skapa mig det liv jag vill ha och förtjänar. Jag är så glad över att jag sökte hjälp om och om igen för att till slut inse vad jag behövde göra. För lösningar kommer inte bara av sig självt. Vi måste hitta dem. Antingen själva eller med hjälp av andra. Jag fick hjälp av vänner och familj men det var upp till mig att vilja ta emot hjälpen. Och till slut ville jag det och jag är så otroligt tacksam över att mina vänner och min familj orkade fortsätta att kämpa tillsammans med mig.

Hit kan du vända dig för att få hjälp:

Alkoholhjälpen.se
AA.se
Namdemansgarden.se
CapioMaria.se

Med detta inlägg hoppas jag att ni som känner igen er i min historia vågar ta klivet att söka hjälp OAVSETT vilken situation du är i. Jag pratar med många av er som känner igen sig i min problematik och många av er är osäkra på om man verkligen får bli nykter så här tidigt, måste man inte supa bort jobb och sin bostad först? Det trodde jag också, jag tittade på min pappa och trodde att jag var tvungen att bli som honom innan jag var alkoholist ”på riktigt”. Och en sak som är säker är att OM jag hade fortsatt så hade jag blivit det och hade precis som honom supit bort ALLT, familj, pengar och rätten till att äga någonting alls. Men varför inte göra vändningen innan allt detta? Då det dessutom är lättare? För ju fler år som går desto mer inlindad i sjukdomen blir du. Vissa kanske känner att de måste göra massa galna grejer för att ha rätten att bli nyktra men för vem skull då? Då lever du inte ditt liv för dig själv. Så lever du ditt liv genom andras ögon. Du dömer dig själv utifrån vad andra ska tycka och tänka. Jag fattar att alkoholen är en social grej och det känns läskigt, man vill inte känna sig utanför. Men OM du har problem med den (eller bara inte vill dricka, inte gillar att dricka) spelar det där någon roll då? Jag lovar att du kommer att hitta nya sätt att umgås på, att du dessutom som jag kommer ha kul under hel hel utekväll för att den INTE slutar i kaos. Du har ett liv, ska du göra det du behöver för att få ett bra liv som möjligt eller göra det som andra eventuellt tycker och tänker och må dåligt på kuppen? Valet är ditt!

Jag har under dessa åtta år lyckats skapa ett liv som tidigare bara fanns i mina drömmar. Jag har till och med saker i mitt liv i dag som jag inte ens kunde drömma om. Och allt har jag min nykterhet att tacka. Varje dag tackar jag för den för det är så jag är nykter, en dag i taget. För om jag hade sagt i början av min nykterhet att ”jag ska vara nykter hela mitt liv” då hade jag gripits av panik, det hade känts OMÖJLIGT och jag hade börjat dricka igen för att dämpa dessa känslor. I stället bestämde jag mig varje dag för att ”i dag ska jag vara nykter, i morgon kan jag göra vad jag vill men i dag, då ska jag vara nykter”.

Jag kan skriva om detta i timmar men förstår att lätt kan bli för långt. Därför är det tur att jag håller på att skriva en bok om detta som kommer ut i höst. En annan dröm som jag lyckats få till under min nykterhet, att skriva en bok om min nykterhet. Men jag har skrivit en hel del om detta på bloggen tidigare så nedan hittar du tips på blogginlägg att läsa på temat.

”Varför jag slutade dricka alkohol”

”Min pappa är en varg”

”Att festa nykter”

”Jag såg Amy dokumentären – ville börja kröka igen!”

”7 år nykter idag!”

❥ ”För 8 år sen (ikväll) hade jag min sista fylla”

Min nykterhet har förändrat och räddat livet för mig och därför brinner jag om att få dela min story och inspirera andra med liknande problem. Och även om du inte har problem med just alkohol utan kanske något annat hoppas jag på att inspirera till att våga och orka söka hjälp och göra den förändring DU behöver för att få ett bra liv.

TACK för att ni läser, delar och kommenterar när jag skriver om detta viktiga ämne som det behövs prata mer om!

Nu ser jag fram emot en till nykter dag och jag önskar er all lycka och kärlek som finns. Och glöm inte att det aldrig för för sent eller för tidigt att göra en livsomvändande förändring. LOVE J!

För 8 år sen (ikväll) hade jag min sista fylla

11 februari. Ett datum som är väldigt viktigt för mig. Ett datum som är förknippat med ångest, lättnad och tacksamhet. 11 februari 2010 var nämligen kvällen då jag hade min sista fylla. Ikväll för åtta år sen hällde jag alltså för sista gången (förhoppningsvis i livet) i mig massor av alkohol. Jag blev som vanligt aspackad och kunde knappt säga en sammanhängande mening eller stå på benen. Så klart blev jag utsläng också, från flera klubbar, som vanligt. Men kvällen började lugnt. Jag lovade alla omkring mig att jag inte skulle dricka eftersom jag precis börjat ta tag i mina problem på riktigt. Efter två-tre år av mediciner, samtal med alkoholterapeuter, otalig försök till att kontrollera mina fyllor och mitt drickande var jag nu redo, på riktigt, att söka hjälp. Det trodde jag i alla fall. Jag trodde att jag hade nått min botten, att jag inte kunde överleva mer och att jag var redo att göra allt som krävdes för att få bli nykter. Men så var det inte. Jag var tydligen inte klar. Jag behövde överbevisa mig själv ytterligare en gång till.

Ju fler timmar som gick av kvällen desto svårare var det att hålla vad jag sagt. Mina hjärnspöken började komma fram och de berättade för mig vilken otroligt bra idé det är att dricka. Ett annat hjärnspöke förklarade för mig att jag visst kunde dricka med måtta, att den här gången skulle det gå bra. Jag kämpade med att inte lyssna, jag låtsades som jag inte hörde men jag hörde allihopa och jag ville inget mer än att värma min kalla själ med stark sprit. Jag tänkte på vad alla sa runtomkring mig ”Det är väl vara att inte dricka så mycket. Sluta innan du blir för full”. Men de här personerna fattade ju inte hur det låg till. De fattade inte VAD som hände i mig när jag drack. Att när jag drack första glaset fanns det inget stopp. Att det var då mina hjärnspöken kom och tog över. Att det inte längre var jag som bestämde. Men deras röster ekade i mitt huvud och jag började fundera på om jag verkligen hade försökt på riktigt. Väl medveten om att jag hade testat allt som gick för att dricka normalt började min hjärna få in mig på ett annat spår. Min uppmärksamhet gick från att lyssna på min friska sida som sa att jag inte skulle lyssna på mina hjärnspöken, som berättade för mig att jag INTE kan hantera alkoholen, att det INTE är en bra idé att dricka, att jag är klar med det här nu, till att tjuvlyssna mer och mer på vad mina hjärnspöken hade att säga. När jag börjat rikta min uppmärksamhet dit var det kört. Jag visste på en sekund att jag skulle dricka och det gjorde mig lugn. Alla känslor om att jag skulle sluta dricka blev som bortblåsta och jag kunde inte tänka på något annat än att få i mig de första klunkarna.

Med en öl i kroppen fanns det ingen återvändo. Jag hade väckt alla mina hjärnspöken till liv och de var törstiga allihop. Jag hade ingen chans att sluta dricka i tid, att dricka med måtta eller köra varannan vatten. Det enda som gällde var att hälla i mig mer och mer alkohol. Jag kände som vanligt inte av när jag gick över gränsen från påverkad till aspackad. Inte heller när jag gick från aspackad till black out. Och som vanligt slutade denna kväll i kaos och dagen efter började med ångest, självmordstankar och borttappade saker. Jag ville inte mer nu. Jag orkade inte mer. Jag ville bara få slut på allihopa. Jag ville bli lycklig. Jag ville må bra. Jag ville förändra och för första gången var jag villig på riktig. Även om kvällen inte var annorlunda från en ”vanlig” festkväll och inte heller var en av de värsta kvällarna som när jag vaknat upp på sjukhus eller i trappuppgång, så var detta min botten. Jag var klar nu. Jag hade överbevisat för mig själv tillräckligt många gånger att JAG KAN INTE DRICKA ALKOHOL. Och vad jag inte visste då så vaknade jag upp till 12 februari som skulle bli min nykterhetsdag. Och i morgon, fast åtta år senare, vaknar jag upp för att fira mina åttonde nykterhetsårsdag. En känsla som inte går att beskriva. En tacksamhet som är större än allt. Hela mitt liv hänger på min nykterhet och jag kan knappt förstå hur jag lyckats skapa det liv jag har i dag. Jag är så tacksam för varenda litet steg på vägen och mitt hjärna svämmar över dessa dagar då jag får fira den viktigaste dagen på året.

Självklart kommer jag fira här på bloggen och det väntar ett långt inlägg till er om detta i morgon. Hoppas vi ses då! Nu ska jag snart gå och lägga mig och innan jag somnar kommer jag (som jag gör varje kväll) tacka för att jag fått vara nykter i dag.  Sov gott och Dream big!

Jag trodde aldrig jag skulle vara nykter (eller på retreat) på nyår…

Nyårsafton. En dag som kommer med blandad glädje och ångest för mig. En dag på året då allt ska vara på topp. Allt ska vara kul och snyggt oavsett hur man mår. Jag har både haft superroliga och katastrofnyårsaftnar. Jag kan älska att gå all in, styra upp och ha en stor fest med mina vänner samtidigt som jag vissa år bara har känt för att göra absolut ingenting. Innan jag blev nykter slutade dessa högtider oftast med kaos för min del. Och framförallt på nyårsafton. Jag tror inte att någon nyårsafton slutade på ett bra sätt innan jag slutade dricka..

  

Den här bilden är tagen för exakt åtta år sen i Sälen där jag firade nyår tillsammans med mina två kompisar Martina och Lina. Vi bodde hos min pappa som då levde och bodde i Sälen. Här blir jag hemburen från krogen för att jag var för packad för att gå själv. Jag ser ju rätt så glad ut ändå. Vilket jag säkert var just nu. Men dagen efter när jag vakande upp och varit otrogen mot min dåvarande kille, hade bakisångest delux och en huvudvärk som jag aldrig trodde skulle gå över. Då var jag inte så glad. Det var många gånger jag inledde det nya året med denna vidriga känsla i kroppen. Jag hade som vanligt lovat mig själv på tolvslaget att DET HÄR året skulle jag bli ordningsam, inte bli för full när jag drack och ta tag i mitt liv. Eftersom jag hade haft samma nyårslöfte några år i rad och totalt misslyckats redan samma kväll trodde jag knappt på det själv när jag sa mina löften medan fyrverkerierna färgen himlen rosa och grön. Men det jag inte visste då var att det var precis det som skulle hända. Jag skulle inte bara komma in på högskolan, gå in i min första riktiga relation, må bättre än jag någonsin gjort tidigare utan det här skulle också bli året då jag blev helt nykter!

I februari 2010, för snart åtta år sen, drack sista gången. Förhoppningsvis för sista gången i hela mitt liv. Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle må om jag började dricka igen och jag ber till alla krafter som finns att det inte kommer att hända. För min nykterhet är HELA MIN GRUND för mitt välmående. Jag vet till 100% att om jag börjar dricka igen kommer jag inte bara förlora mitt mående, utan jag kommer inte kunna ta hand om mitt jobb eller mina relationer. Jag kommer alltså att förlora allt som är viktigt för mig. Därför är min nykterhet alltid det viktigaste jag har! Och dagar som dessa är jag extra tacksam över min nykterhet och att jag redan som 20-åring gjorde en helomvändning i livet. Jag trodde nog aldrig att jag skulle klara av att vara nykter på nyår och tänkt att jag nu firar min sjunde nyårsafton nykter! Helt fantastiskt!

Lästips: mitt inlägg som jag skrev för snart ett år sen om när jag firade sju år som nykter, där förklarar jag varför jag slutade dricka. Klicka här för att komma till inlägget!

Och tänk att jag firar min sjunde nyktra nyårsafton på ett yogaretreat i Dalarna. Det hade jag aldrig trott för bara några år sen. För varje år i min nykterhet och i livet kommer jag närmre och närmre mig själv. Jag lyssnar mer och mer på vad som är rätt för mig. Och det här året kände jag inte för att gå på en stor fest eller på en middag, jag ville vara med mig själv och göra det som fyller mig med det jag behöver i livet just nu. Och därför hamnade jag här. Vem vet vad jag känner för nästa år? Då kanske jag själv styra en stor fest eller firar på en strand någonstans. Det spelar inte så stor roll för mig vad jag gör så länge det är det som känns rätt för mig.

I år kunde jag inte fira på ett bättre ställe. Den här helgen har redan varit helt fantastisk och så givande. Jag känner mig otroligt påfylld och kärleksfull. Ett så himla fint sätt att starta 2018 med. Och det ska verkligen få sätta tonen för det kommande året ”The Best Year Ever!” som jag och Vanja har döpt det till.

Nu ska jag gå ner på ett yogapass innan det är dags för middag och nyårscermoni. Och jag vill önska er alla en fin kväll och ta hand om er! Gör det som känns rätt för er. Om du är supertaggad så var ute och dansa tills i morgon bitti men om du inte känner för det så får man gå hem när man vill även fast det är nyår, jag lovar! Tänk på att du i morgon kommer vakna upp till ett helt nytt år, hur vill du att det ska börja? Jag hoppas det börjar med en bra känsla. Och jag är rätt säker på att jag kommer fortsätta att ha en fin känsla inom mig när jag vaknar upp här i Dalarna i morgon. GOTT NYTT ÅR BÄSTA NI! I LOVE YOU! Puss J!

Vill du komma och lyssna på mig?

Ni som har koll på mig vet ju att jag varit nykter i över sju år. Och att vara nykter är det viktigaste för mig för att kunna fortsätta leva det här livet jag har byggt upp och att jag ALDRIG ens dricker en liten droppe  – alkohol är inte ett alternativ för mig längre. Jag kan inte hantera att dricka och det gör bara mitt liv sämre. Jag tycker livet är för kort för att supa bort – i och med att det är det jag gör när jag dricker. Jag super. För jag kan inte sitta och dricka ett, två glas vin och sen vara nöjd. Jag vill alltid ha mer. Jag blev nykter när jag var väldigt ung, 20 år, och det kommer jag alltid vara tacksam över. Att jag kunde vända mitt liv i en sån tidig ålder. Och det har gjort att jag i dag uppfyller dröm på dröm för nu kan jag lägga energi och fokus på det som är viktigt på riktigt. Och om detta kommer jag att prata om kl 18.00 på onsdag på den superbra festivalen Stockholm 12 – Och jag hoppas att ni vill komma! Det är flera olika personer som kommer prata under kvällen så jag tror att det kommer att bli riktigt inspirerande. Så om ni själv undrar hur man kan bli nykter så tidigt i livet, hur det är eller om ni har någon i er närhet som har alkoholproblem eller om ni bara är nyfikna – KOM!! Läs mer om eventet här! (Det pågår hela veckan så om ni inte kan på onsdag kan ni gå en annan dag också!)

Hoppas vi ses på onsdag! Love J

Tacksam ❥

Jag spanade runt på Pinterest i går där jag såg detta quote och sparade ner det direkt. Det är verkligen så sant och jag kände mig väldigt träffad av det. Livet går inte att planera, oavsett hur mycket du försöker. Det kommer alltid att hända saker du inte räknat med, både bra och jobbiga. Man kan påverka mycket men man bestämmer inte sitt eget öde. Därför känner jag att det här citatet är en så himla bra vägledning. För mycket handlar ju om hur man väljer att se på livet. Väljer jag att ta emot livet som det är eller inte? Väljer jag att se det bästa i varje situation eller inte? Väljer jag mig att lära mig när det inte blir som jag tänkt mig eller inte?

Det är många saker som hänt i mitt liv som jag inte har planerat själv. Många jobbiga, sorgliga och hemska stunder som jag inte önskar någon annan. Men skulle jag vilja radera dem ur mitt liv om jag kunde? Nej, ändå inte. För de har gjort mig till den jag är i dag. Jag har lärt mig av det. Jag har gått vidare. Jag har fått bevisat för mig att jag klarar att gå igenom tuffa grejer. Det har gjort mig starkare och till den jag är i dag. Och jag gillar den jag är i dag så därför vill jag inte ha dessa saker ogjort.

Men att jag gått igenom de här grejerna och känner mig starkare av dem är ju för att jag gjort det som står på detta quote. Jag har växt med det jag går igenom. Jag har valt att se det som lärdomar. Att de gör mig starkare. Och genom att jag klarat att gå igenom några av dessa saker kan jag hjälpa andra som står inför samma utmaning. Och det är jag så tacksam över. För det finaste som finns tycker jag är att ge.

Därför är jag tacksam. Tacksam för att jag i dag är nykter, står på egna ben och kan inspirera andra. Tacksam för att jag har den familj jag har, med alla de utmaningar de innebär. Tacksam över att jag får göra det jag älskar och vara med de jag älskar. Ingen har gett mig allt detta. Jag vaknade inte bara upp en dag och hade allt detta på mitt bord. Det har varit en lång väg där jag lyckats förändra min syn på livet från att inte ta emot livet, inte se det bästa i varje situation eller att lära mig – till att välja livet, lära mig och försöka se det bästa i allt som sker.

Det har gjort mitt liv så otroligt mycket bättre och härligare att leva. Du kan inte välja hur ditt liv ska se ut i alla situationer men du kan välja hur du hanterar det som händer. Puss J

Psst! Följ mig på Instagram här!

Stort tack till er ❥

TACK för det enorma gensvaret jag fått på mitt inlägg om att jag varit nykter i sju år. Det är helt otroligt att det är så många som har läst, kommenterat, mejlat och delat. Det gör mig så otroligt glad. För det här är så sjukt viktigt! Varje gång jag skriver om min nykterhet och min problematik till alkohol får jag ett otroligt gensvar och det är ett kvitto på att det behövs pratas mer om det här. För alla berörs. Antingen känner man igen sig själv i min historia, har man en kompis, syskon, förälder vars historia liknar min eller så blir man nyfiken för att man själv antingen dricker alkohol eller valt bort att dricka. På något sätt berörs de flesta och därför tror jag att mina inlägg om alkohol får så mycket uppmärksamhet. Och för mig blir den här typen av gensvar rent bränsle för att fortsätta sprida ordet. Att bryta tystnaden om det här ämnet som fortfarande är otroligt skambelagt. Jag vill fortsätta att berätta min historia för att förhoppningsvis kunna hjälpa någon. 
I går firade jag mina sju nyktra år med sjuårskalas tillsammans med mina bästa tjejkompisar och min mamma. Det var väldigt mysigt men också lite jobbigt. Vi pratade om varför vi satt hos mig och åt tårta och min mamma delade med sig om hur otroligt tacksam hon är för att jag lyckats ta detta beslut. Men att hennes demoner i hjärnan inte försvunnit än. Hon visste att jag var ute kvällen innan min sjuårsdags och igår morse ringde hon mig vid tiotiden och jag svarade inte. Hon sa att hon tänker direkt att något kanske har hänt. Att jag tagit ett återfall och så ringer hon igen och igen. Men i själva verket stod jag bara i duschen. Men många år av att aldrig veta var jag var, hur jag mådde eller vad som hade hänt sitter det fortfarande i hennes hjärna och jag förstår henne. Så mitt i tårtkalaset blev det tårar och kramar. Och jag kände igen hur otroligt tacksam jag är över att ha min fina, fina mamma och mina underbara, fantastiska vänner som tagit hand om mig i vått och torrt. 

”Live Your Dream” stod det på min servetter på mitt kalas och det är verkligen något jag lever efter. I dag lever jag min dröm. Det är helt fantastiskt och jag är så otroligt glad för det. Och vill bara säga till er att man kan. Man kan så mycket, mycket mer än vad man tror. Ge inte upp. Orka kämpa. Du kan leva det liv du drömmer om. Puss och kram på er alla ❥ 

7 år nykter i dag ❥

Jag var tidig med att ha min första fylla. Jag har varit tidig med det mesta. Jag var nyfiken på mycket och framförallt det som fick mig att försvinna från mina känslor för en stund. Det som stängde av mina tankar, mitt svarta hål i bröstet och det som sa till mig att jag var annorlunda, dålig och värdelös. När jag drack var jag fri. I alla fall en stund. De första glasen, flaskorna eller brukarna gjorde att jag fick en paus. Det blev varmt, lugnt och skönt. Men så vände det. Rösterna i hjärnan kom tillbaka. Ge mig mer, mer alkohol. Jag fick inte nog. Jag fortsatte att dricka även om jag var fullast på festen. Alkholen som först dämpade mina känslor, ångest och tankar gjorde dem mer kraftfulla när jag druckit för mycket och det enda som fungerade då var att dricka tills jag fick black out. Minnesluckor hörde mer till vanligheten än ovanligheten när jag drack. Jag mindes sällan en hel kväll och fick alltid återberättat för mig vad jag gjort kvällen innan, hur jag gjort bort mig, slagits eller skrikigt. Jag hade sällan mina saker kvar efter en festkväll och jag hade oftast ring någon snubbe 47 gånger för mycket. 

Jag kunde känna mig både supersjälvsäker och värdelös när jag drack. Det pendlade från gång till gång och jag och mina vänner visste aldrig vilken typ av kväll vi hade framför oss. Men oftast slutade det i kaos. Med att mina vänner fick ta hand om mig, ta med mig hem, bädda ner mig eller ringa min mamma. Jag skämdes alltid dagen efter. Ville inte veta vad jag hade gjort. Jag lärde mig att stänga av mina tankar och känslor för att kunna fortsätta. För jag var ju ändå en sjukt rolig partytjej, eller?

Jag bjöd ofta på fest, kom alltid när någon annan bjöd och hittade ofta på konstiga och galna saker. Mina normer var som bortblåsta när jag hade alkohol i blodet. Jag kunde göra vad som helst. Det var inget som stoppade mig. En bra fylla, innan det vände till kaos, hade jag självförtroendet på topp. Jag trodde jag kunde få vem jag ville och komma in var jag ville. Mitt bekräftelsebehov förstärktes enormt mycket när jag var full och jag utsatte mig för farliga situationer för att bevisa för mig själv att jag kunde göra vad som helst, få vem som helst. Men det var aldrig nog. Jag vill ha mer av allt. 

Jag blev en partytjej som lärde känna folk som jobbade på krogen vilket var väldigt praktikst. Jag kunde dricka gratis, komma in gratis och gå ut fyra kvällar i veckan. Jag ”jobbade” mig upp i krogkarriären men det tog inte lång tid innan vaktnera och klubbpersonalen tröttnade på mig. Mitt sista år slutade nästan varje utekväll med att jag blev utslängd vilket jag såklart inte tolererade och försökte på alla sätt ta mig in igen. Jag testade alltifrån att gå runt hörnet sätta upp håret i en knut och måla på läppstift för att hoppas på att vakterna inte skulle känna igen mig till att ta mig genom vakterna med våld. Inget av dem fungerade. 

Min ångest dagen efter för att ha svikigt mina vänner, pojkvänner och familj skrattade jag bort. Trodde jag i alla fall men den samlades på hög inom mig. Jag försökte vända allt till ett komiskt perspektiv ”jag är ju så himla galen” eller ”haha så sjukt i går, jag minns ingenting, fett kul”.. Men mina vänner tröttnade också. De blev i stället oroliga och min familj började på riktigt ifrågasätta mitt drickande och såg till att jag sökte hjälp. När jag var 18 år började jag gå hos alkoholterapeuter på Ungdomsmottagningen Alkohol och Drog avdelning. Jag fick äta medicin som skulle dämpa min reaktion på alkohol och minska mitt sug men den märkte jag inte av. De försökte med många metoder för att få mig att dricka mindre men jag ville inte. Jag gick dit för att lugna min familj, mina vänner och för att det var skönt att prata och gråta ut en gång i veckan. Men jag ville inte sluta dricka. För jag trodde inte att man kunde.

Jag som alltid varit väldigt glad, sprallig och haft mycket energi började må sämre även till vardags. Jag hade alltid tidigare trott att jag kunde bli precis vad jag ville och att allt skulle gå bra för mig men den känslan började sakta men säkert försvinna. Nu kände jag mig inte bara värdelös när jag drack eller vad bakis, jag kände det varje dag. Och att må dåligt började bli min grej. Jag var blev väldigt mörk och grottade ofta ner mig i mitt dåliga mående. Jag trodde på riktigt att jag hade fötts med en nitlott i livslotteriet. Att jag alltid hade otur och att jag alltid skulle ha det. Jag vet helt inställd på att det var fakta och att det var lika bra att bara skita i det mesta för allt skulle ändå bara gå åt helvete för mig. 

Men jag fortsatte ändå för alkoholen var ju min räddning. Det var ju det enda som fick mig att orka. Genom alkoholen kunde jag ju i alla fall få några timmars paus från mina känslor och tankar. Och nu ville de ta den i från mig. Aldrig. Jag kunde inte förstå. Men jag visste någonstans att jag hade alkoholproblem, att jag inte kunde hantera alkholen. Jag och mina kompisar hade ju laborerat sen jag var 15 år för att få mig att dricka normalt. Jag skulle bara dricka 3:5or, bara vin eller bara dricka när min bästa kompis drack för hon blev ju aldrig så full. Men när jag väl fått i mig det första glaset spelade våra regler ingen roll. Jag gjorde ALLT för att få mer alkohol. 

Men en dag förstod jag att jag inte kunde hålla på så här längre, jag orkade inte mer. Jag vill inte leva men jag ville inte dö. Vad fan skulle jag göra? Sluta? Kan man det? Jag bad om hjälp igen, jag testade nya behandligar men min hjärna sa åt mig att jag inte behövde sluta så jag drack igen. Och igen. Och igen. Jag hamnade på sjukhus en kväll efter en utekväll. Jag vaknade i salen kl elva dagen efter och bad om att få gå därifrån. Jag fick göra ett alkotest som gjorde lärkarna rädda. De kunde inte förstå hur jag kunde ha så hög promille så de behöll mig i några timmar till. Jag fick prata med en psykolog innan jag fick lämna sjukhuset och jag ljög henne rätt upp i ansiktet och sa att detta aldrig hänt tidigare och att jag måste blivit drogad. Men hon sa att inget av testerna de tagit hade visade att jag var drogpåverkad utan att det bara var alkohol. Och hon berättade att det måste krävts många år av drickade för att min kropp skulle kunna hantera den mängd alkohol jag fått i mig kvällen innan. Men på något sätt lyckades jag förklara bort det och till slut släppte de mig fri. 

Det här är den sista bilden jag har på mig innan jag blev nykter. Det här är en bild från sista gången jag drack för i dag exakt sju år sen. Jag blev som vanligt utslängde, försökte ta mig in på alla stans ställen men till slut fick min bästa kompis åka hem med mig i en taxi för att bädda ner mig i min säng. I taxin förklarade jag att det här var sista gången hon skulle behöva ta hand om mig. Inte för att jag då visste att jag skulle bli nykter utan för att jag då bestämde mig för att jag skulle ta livet av mig. Men det berättade jag inte för henne. Min kompis hjälpte mig upp för trappan och la mig i sängen. Innan hon gick sa jag hej då och jag trodde det var sista gången vi sågs. Men så ringde telefonen, killen jag var besatt av för tillfället ringde och sa att jag fick komma till honom. Jag hade nämligen annars förbud att träffa honom om jag var full. Min tankar om något form av självmord försvann direkt och jag tog mig in på toaletten, kräktes, bortade tänderna och använde mina sista pengar för att ta en taxi till honom. Morgonen där på tittade han på mig med en blick jag inte kände igen. ”Vad fan har hänt med dig? Du är inte den tjej jag lärde känna för två år sen? Du måste söka hjälp på riktigt nu”. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag den här gången lyssnade. Jag hade ju hört de orden från flera personer i min närhet under flera år men aldrig riktigt förstått vad de menat. Men nu förstod jag. Jag såg mig själv i speglen och sa till mig själv ”fan Jossan, det är inte så här det är meningen att du ska må. Det här är inte den jag ska vara”. Jag gick därifrån och på vägen hem bestämde jag mig. Det här var sista gången.

Jag sökte hjälp igen och den här gången var jag redo. Jag tog emot den hjälpen som fanns att få och jag ville. Jag ville bli nykter, jag ville må bra och jag ville förändra mitt liv. De första månderna fortsatte jag att gå ut på krogen flera gånger i veckan för jag ville inte att mina festkompisar skulle tro att jag blivit tråkig bara för jag blivit nykter. Jag gick ut, kämpade emot mitt alkoholsug och drack flera liter av vatten varje kväll. Men efter ett tag förstod jag att jag inte behövde gå ut längre. Jag tappade kontakten med flera av mina partykompisar och började i stället umgås med mina gamla vänner som var lättade och glada över att jag slutat dricka. Jag började plugga och lägga min tid och energi på det jag ville göra. Och ganska snabbt tog jag mig upp i min karriär. 

Jag skaffade mig praktikplatser, sommarjobb och gjorde mitt bästa för att synas och skapa nya kontaker. Jag började känna att jag hittat rätt fokus i livet. Och min självkänsla började komma tillbaka. Jag kände mig inte längre värdelös. Utan jag började faktiskt gilla mig själv mer och mer. Och min otur vände till tur. Jag fick jobb jag ville ha, till och med mitt drömjobb bara en månad efter min examen. Saker och ting började flyta på i mitt liv och helt plötsligt kände jag att jag hade världens medvind och undrarade om en person verkligen fick ha så här mycket ”tur”. Vilker är ett kvitto på att jag inte föddes med nitlotten i livslotteriet, det var jag själv och mitt sjuka jag som skapade all ”otur” och elände. Men vände jag det negativa till det positiva och började i stället fokusera på allt som var bra i mitt liv i stället för allt som var dåligt. 

Jag har alltid varit en person som kör ”all in” på grejer. Förr körde jag ”all in” när jag drack och nu började jag köra ”all in” på att må bra, ta mig framåt och nå mina drömmar. Jag trodde på mig själv. Och när jag varit nykter i några år kände jag att jag kan göra vad jag vill. Om jag klarar att sluta dricka kan jag fan klara av det här och det här. Och jag började bevisa för mig själv och för andra att det gick. Såklart kändes mycket som en revans för alla de som tänkt och sagt ”vad fan ska det bli av Jossan egentligen”. Men framförallt blev det en revans för mig själv att visa mig själv att jag kan. 

Under de här sju åren har det hänt mycket. Både bra och jobbiga saker. När min pappa gick bort trodde jag att jag skulle börja dicka igen. För det var ju en rimlig ursäkt? Men när den dagen kom var det sista jag ville att dricka. Och jag upptäckte att jag inte längre bara håller mig borta från alkoholen, jag vill inte längre vill ha den. Alkohol för mig är inget positivt alls. Det gör mig bara illa. I stället började jag testa yoga, meditera och jobba på min självkänsla. 

För varje år som går lär jag mig mer om mig själv. Jag lär mig att förstå hur jag fungerar och i stället dra nytta av att jag är den jag är. Visst kan det blir för mycket i bland, för mycket känslor eller jobb. För mitt bekräftelsebehov och mitt behov av att köra ”all in” kommer jag nog alltid ha. Men jag lär mig mer om det hela tiden. Och det finns ju faktiskt väldigt stora fördelar med det. Att jag i dag driver eget, gör det jag drömde om, mår bra, har fantastiska vänner, är en bra vän själv och ser ljust på framtiden. Och det har jag bara mig själv att tacka för. Och alla fina vänner och familjemedlemar som hjälp mig på vägen såklart.

Att jag i dag kan säga att jag varit nykter i sju år gör mig så tacksam att jag nästan spricker. I dag är jag fri på riktigt. Att jag får mår så bra som jag gör i dag och att jag kan inspirera andra med min histora är helt otroligt. En sak som är säker är att det bara hade blivit värre och värre i fall jag fortsatte att dricka och att vändningen skulle vara så mycket svårare. Därför kommer jag vara evigt tacksam för att jag fick min insikt när jag bara var 20 år gammal så att jag kunde förändra mitt liv och skapa mig det liv som det är meningen att jag ska ha. 

Så det viktigaste jag vill säga till er är: Att det kan aldrig vara för tidigt för att söka hjälp, det kan bara bli för sent. 

Lästips:

Jag såg Amy dokumentären – ville börja kröka igen

Under julhelgen visades den omtalade dokumentären om Amy Winehouse. En två timmar lång film där man får följa Amys fruktansvärda missbruk och hennes otroliga talang. Många av mina vänner såg dokumentären på juldagen men jag höll mig lång ifrån kanalen som visade den.
Jag har varit nykter i nästan sju år och det är få gånger jag känt sug efter att dricka under alla dessa år. Men när jag såg dokumentären om Amy i somras ville jag kröka mer än någonsin. De flesta tycker att Amy hade är ett hemskt livsöde och lider medan de tittar på dokumentären. Och ja, hennes liv blev väldigt tragiskt men jag tyckte knappt synd om henne när jag själv kollade. Jag var avundsjuk. När klippen då hon var full och hög började visas började jag känna suget komma smygandes i kroppen och ju hemskare scener som visades desto starkare blev mitt sug.
När jag tittat klart på hela dokumentären satt jag i soffan och stirrade in i väggen framför mig. ”Vad tror jag att jag håller på med? Vem försöker jag vara?”. Jag kände hur mitt ”sjuka jag” började prata med mig. Berätta för mig att jag inte är värd allt jag hade. Att jag lurat alla runt omkring mig och att det enda jag egentligen duger till är att kröka och knarka.
Jag satte på Amy Winehouse på Spotify och började kedjeröka i mitt fönster. Jag fantiserade om att dra till Paris där ingen känner mig och där jag kan börja dricka igen.
Efter någon timme vaknade en liten del av mig upp och såg vad som höll på att hända. Jag släckte ciggen, stängde av musiken och tog mig ut på en promenad. Nej, nej, nej. Jag vill inte. Jag vill inte dricka. Jag kan leva ett bra liv. Jag är värd det här livet.
Jag lyckades ta mig ur mitt destruktiva tänkande. Jag kom tillbaka till mina friska tankar och tack och lov hände ingenting. Men jag fick ett kvitto på att min beroendesjukdom aldrig kommer att försvinna. Att jag aktivt måste jobba på att hålla min friska sida starkare än min sjuka. För det minimerar risken att mitt sjuka jag gör sig påmint. Som Per Holknekt nyligen sa i ”Min sanning” i SVT – ”Beroendesjukdomen går inte bort, den är inte mekaniskt, den är känslomässig. Den sitter i vår märg, den går inte bort”.

Håll dig nykter i jul – för barnens skull

”Som ett barn på julafton” är ett uttryck vi ofta säger och som ska förmedla någon känsla av ivrig glädje. Men dock är inte alla barn glada på julafton. Det är flera barn som faktiskt gärna skulle hoppa över julen. För i Sverige lever fyra till fem barn per skolklass i familjer där en eller båda föräldrar har ett riskfyllt drickande. Och för dem är julen ingen mysig och glad högtid utan resulterar ofta i kaos, bråk, fylla och svek. Och det finns inga julklappar i världen som gottgör det. 
Jag lever ju numera som nykterist så för mig är det självklart att ha en vit jul – men jag vill uppmana er andra som dricker i vanliga fall att tänka efter. Måste alkohol vara en del av julen? Om din första tanke är ”såklart man måste kunna få dricka i jul” tänk då efter varför? Varför måste det vara det? Vad gör alkoholen för nytta? Och vem kan alkoholen skada i jul?
Jag är stolt ambassadör för kampanjen ”Vit jul” som anordnar aktiviter för barn tusentals barn och unga för att se till att de får en fin jul. För det är många barn och ungdomar som inte har ett mysigt och tryggt hem som väntar under julen när skolan och fridtigsgården stänger.
30 000 andra har skrivit under på att ha en vit jul. Tänk på någon annan än dig själv i jul – håll dig nykter och se till att julen blir en mysig stund för familj och vänner.  
Ta ställning för en vit jul här: www.vitjul.se

Varför jag slutade dricka alkohol

Skrivet 2014

I dag är det fyra år, fyra månader och sju dagar sedan jag hade min sista fylla. Fyra år? Det är ju helt galet! Jag som inte kunde tänka mig en helg utan alkohol. Jag som drack flera dagar i veckan, som längtade tills jag kunde ta den där första klunken men aldrig kunde dricka lagom. Jag som alltid fick minnesluckor och gjorde bort mig. 

Allt började i högstadiet. Som många andra började jag och mina vänner utforska alkohol. Och det är klart alla blev lite för fulla ibland, vi visste ju inte hur vi skulle reagera på alkohol. Men av någon anledning hade inte jag samma upplevelse som mina kompisar. De första glasen var som en stor befrielse, äntligen kunde jag andas utan en klump i magen, utan att känna mig ovanlig, jag kunde släppa allt! Men efter några glas började det växa en känsla av panik i mig. Jag ville bara ha mer och mer. Medan mina kompisar smuttade på sina glas ville jag bara hälla i mig. Mitt glas var alltid tomt först. Och om spriten tog slut på festen greps jag av panik medan mina kompisar ryckte på axlarna. Oavsett om jag var på fest på landet där jag växte upp, i stan eller hos någon jag inte kände var jag alltid fullast.

Med alkohol i kroppen blev jag som min onda tvillingsyster. För henne var det aldrig nog. Hon ville bara ha mer. Mer alkohol, mer uppmärksamhet och mer bekräftelse.
När jag vaknade dagen efter tänkte jag alltid ”inte nu igen”. Paniken började pulsera under huden. Men i stället för att tänka ”jag ska aldrig mer dricka” ville jag bara att det skulle bli fest igen så jag kunde bevisa för alla att den här gången ska jag kontrollera mitt drickande. Jag ska kunna komma ihåg en hel kväll, kunna dricka som alla andra och ha kul!

Med åren blev minnesluckorna värre, bekräftelsebehovet större och självkänslan mindre. När jag började gå ut på krogen blev allt mycket värre. Klubbarna hade öppet flera dagar i veckan, barerna var fulla av sprit. Bara jag hade pengar kunde jag dricka hur mycket som helst. Jag lånade, snodde och fick pengar för att ha råd med att gå ut flera dagar i veckan.

Min familj och mina vänner ifrågasatte såklart mig och bad mig att försöka dricka mindre. Jag och mina kompisar gjorde upp regler för mitt drickande. Jag fick bara beställa när de beställde och de hade oftast hand om mitt kontokort. Men när jag väl fått i mig första glaset var det kört. Jag ska ha mer!
Efter att mina vänner ställt mig mot väggen flera gånger angående mitt drickande erkände jag för dem att jag hade alkoholproblem. Jag skyllde på min pappa som var alkoholist, det var hans fel. Jag kunde inte göra något åt det. Jag försklarade att jag önskade att jag kunde dricka normalt men att det inte fick. Men detta var bara ett sätt för mig att kunna fortsätta dricka. 

Det är många gånger min mamma har blivit väckt av ett telefonsamtal mitt i natten där någon ber henne komma och hämta hennes dotter som är för full, blivit utslängd, som bråkar eller är panikslagen.
Alla ställde upp för mig. Min bästa vän har fått ta hand om mig, bädda om mig och täcka upp för mig för många gånger. Och jag var dålig på att säga tack, jag ville bara dricka igen och visa att den gången skulle jag klara av att dricka lagom.

Men det blev aldrig bättre. Jag hade minnesluckor på fem, sex timmar, vaknade upp på sjukhus, i en trappuppgång. Jag hade sex mobilabonnemang igång eftersom jag söp bort mobilen var och varannan helg. Men värst av allt var min självkänsla. Ångesten i min kropp blev bara värre och värre. Jag kände mig som en fejkad person. När jag var nykter, i skolan eller på jobbet var jag en glad och positiv tjej med mycket energi som framstod som rätt självsäker. Men där inne gömde sig ångesten som kom fram direkt när jag började dricka.
Jag trodde alltid att det skulle lösa sig någon dag. Jag visste ju att jag egentligen var en omtänksam, driven och engagerad tjej som hade stora mål i livet men i stället blev allt fel. Mina vänner tröttnade, jag misskötte jobbet och jag svek min familj.

Då kom paniken på riktigt. Vad fan kommer hända med mig?
Första gången jag sökte hjälp var när jag var 18 år. Jag gick till ungdomsmottagningens drog- och alkoholmottagning en gång i veckan. De var alltid lika förvånade över hur jag fick i mig så sjukt mycket alkohol. De försökte med alla knep få mig att dricka mindre. Och när de föreslog att jag skulle vara nykter en månad skrattade jag bara. Jag trodde det var omöjligt.

Jag fick en medicin som heter Campral som påverkar signalämnena i hjärnan och som ska göra att suget efter alkohol dämpas. Men den märkte jag inte ens av.

Hösten 2009 började jag må riktigt dåligt, jag åkte till London för att söka lyckan men det blev bara värre. Jag kom hem och trodde att allt skulle blir bra men det blev det såklart inte. Min kompis hjälpte mig att söka hjälp igen. Jag gick till behandligen en gång och höll mig sen borta från alkoholen i två veckor. Sedan övertygade jag henne och mig själv om att det inte var någon fara, jag hade förändrats och kunde nu dricka normalt. Jag krökade på i ett halvår till. Med längre minnesluckor, större konsekvenser och då började också panikångestattackerna. Jag sökte hjälp igen och igen men gick ut och drack igen och igen. Jag ville inte förstå att jag inte kunde dricka. Jag kunde inte leva med eller utan alkoholen.

17258_401926530227_5103873_n 17258_401926790227_2051741_n 1929486_11664835046_9307_n 1929489_13683926287_8719_n 1929774_16880371287_4297_n

Till slut för fyra år, fyra månader och sju dagar sedan förstod jag. Jag kan inte dricka. Jag kommer aldrig kunna lära mig att dricka normalt. Jag fick hjälp av personer som hade samma problem som jag och fick lära mig mycket om alkoholism. Ett av samhälles största problem men som få pratar om. Något få har kunskap om. Det är en sjukdom. Den kan drabba vem som helst oavsett ålder, kön eller klass. Det är en allergi. Du har säker någon kompis som är allergisk mot nötter, du skulle väl inte säga till hen att hen bara kan ta en liten jordnöt? För det är ju livsfarligt. Det är samma sak för mig med alkoholen. Jag kan inte bara ta ett glas och vara nöjd, när jag väl börjar dricka sätter mitt begär igång och jag tappar kontrollen.

Jag kommer alltid ha detta i mig, det är inget som försvinner. Jag måste ta hand om mig och jobba med mig själv för att kunna fortsätta vara nykter. Ta hand om allt det jag drack för att slippa. Det låter kanske deppigt och asjobbigt och jobbigt är det ibland. Klart jag också vill ha en genväg och kröka till om jag är med om något jobbigt men jag det vet jag att jag inte kan. I stället får jag stå kvar och gå igenom det. Vilket bara gör mig starkare.

När jag var 19 år, gick jag ut på krogen fyra dagar i veckan, ”sjukanmälde” mig från jobbet och levde med vardaglig ångest. Jag drömde om att få ha ett ballt jobb att gå till. Jag ville jobba med mode, gå på modevisningar, jobba med tv, komma in i mediebranschen och skriva krönikor.

I dag gör jag allt det där. Jag har mitt drömjobb men det fick jag inte förrän jag varit nykter i fyra år. Under de fyra åren skaffade jag mig en treårig utbildning i Journalistik och multimedia, jag jobbade extra, gav allt och framförallt jobbade med mig själv. Det ledde till att jag i dag sover bra, vaknar utan ångest och går till ett jobb jag har skitkul på. En sak är säker – det hade aldrig hänt om jag inte slutade dricka.
För ett tag sedan gick jag med på att skriva en artikel om detta som jag delade i min blogg. Dagen efter fick jag telefonsamtal, sms, mail och förfrågningar om att prata om detta. Det gav mig kvitto på hur viktigt ämnet är. Och det är precis därför jag skriver om detta. Jag vill visa att en ung tjej också kan ha alkoholproblem och att man kan få hjälp. Du behöver inte vänta tills det är kört!

Tack vare att jag blev nykter när jag var 20 år har jag kunnat lägga min energi på sådant som får mig att må bra. Jag har en bra relation till mina vänner, min familj och mig själv. Det är aldrig för tidigt att söka hjälp, det kan bara bli för sent.

Hit kan du vända dig för att få hjälp:
Alkoholhjälpen.se 
Namdemansgarden.se 
CapioMaria.se
AA.se 

 

 

”Min pappa är en varg”

”Jossan, varför kommer aldrig din pappa och hämtar dig?” frågade ofta mina kompisar på dagis. 

”För min pappa är en varg som bara visar sig på nätterna. Det är därför jag har sånna här huggtänder” svarade jag alltid och visade stolt upp mina hörntänder som var något spetsiga. Jag lärde mig vid väldigt tidig ålder att hitta på historier för att inte berätta sanningen. Och egentligen visste jag nog inte hur sanningen såg ut. Det jag visste var att jag bara bodde med min mamma och mina systrar och att min pappa kom och hälsade på då och då. Mina föräldrar skiljde sig när jag var två år, pga av hans alkoholism. Och de första åren efter skilsmässan var han sällan med oss. Jag minns en gång när han kom till vår dansuppvisning och min syster frågade min gudfar ”vem är det?”. Vi hade inte sett pappa på ett tag då och hans skägg hade växt så mycket att man knappt såg att det var han. 

Jag kan inte minnas att min pappa någonsin hämtade mig på dagis eller kom när vi hade avslutning – förutom en gång. När jag skulle sluta på dagis när jag var sex år för att börja i skolan. Då kom han. Och jag hade aldrig varit stoltare. Jag visade nervöst och ivrigt honom runt, jag visade mina teckningar och presenterade honom för alla. Det var den bästa dagen någonsin.

12314763_923013954434142_1538234132_o

Min pappa var en sån där som inte var så bra på att vara pappa. Han kunde lixom inte ta ansvar, varken över sig själv eller oss. Alkoholen stod i vägen. När jag blev runt fem, sex år började pappa att ha oss någon helg i månaden. Båda mina föräldrar ville ju såklart att det skulle fungera. Men när han skulle åka och köpa lunch till oss och blev borta i timmar tills han kom hem full med McDonaldspåsar i handen förstod vi nog alla att det inte fungerade. Jag och mina systrar visste inte vad vi skulle göra eller säga för vi kände honom inte så bra. Vi tyckte mest det var pinsamt och jobbigt. Men min pappa ville bara väl. Han var aldrig dum mot oss med flit eller sa eller gjorde dumma saker. Han förstod lixom inte att om han var full påverkade det oss. Men det gjorde det ju såklart. 

I vissa perioder var han bättre. Varje jul firade han med oss. Han satt vid barnbordet och drack julmust. Han visste nog att om han ens tog en klunk alkohol skulle det inte sluta något bra. Det här höll han varje år förutom ett när han söp bort hela julen. Det var sommaren som var värst. Han kunde vara borta i månader. I slutet av sommaren fick vi höra av någon släkting att han varit förbi och lånat pengar eller så stötte man på honom på byn där vi bodde och han hälsade som om inget hade hänt. ”Jag har varit och fiskat i Norge och sovit under stjärnorna” eller ”jag har hängt i Frankrike och har det toppen”, man visste aldrig vart han hållt hus. 

Det är först nu jag förstått att han verkligen utsatt oss för fara. Att han kört rattfull med oss, att vi fått leka i garderoben på pubben ”Gröna jägaren” medan han drack eller att han har lämnat oss ensamma i timmar. Men då förstod jag inte. Jag gick på allt han sa och jag visste ju inget annat. Såklart var det annorlunda när vi var hos mamma. Där var allt ordning och reda och hon hade stenkoll på oss. Tur att jag haft min mamma. 

När jag blev äldre, runt åtta, nio år bestämde jag mig för att jag ville bo med pappa. Han var ju min idol på något märkligt vis. Jag bestämde mig för att jag visst ville ha en pappa och packade min lilla väska och flyttade in där han bodde. Han bodde ställan länge på samma ställe. Tre månader i en stuga på någon klasskompis tomt, en månad på hotell eller kanske till och med ett år i en liten lägenhet. Oavsett var han bodde tog jag min lilla väska och gick dit. Jag röjde ur en av de få byrålådorna han hade och la dit mina saker, ”det här är min låda”. Jag älskade att vara hos pappa. Hos honom fanns det alltid godis i nattygsbordslådan, vi åt ofta pizza till middag och jag fick kolla på tv sent. Men det var inte alltid lika kul. I bland kom jag hem och möttes av spritflaskor och ölburkar eller att han låst utan att lägga nyckeln på det ställe vi hade bestämt. Och så kunde han vara borta i veckor. Då blev jag ledsen. Jag undrade varför han inte ville vara med mig. Vad hade jag gjort för fel? Och varför var han alltid bort hela sommaren och missade min födelsedag? 

I dag förstår jag att det inte hade något med mig att göra. Han stack inte för att slippa mig eller min födelsedag. Han stack för att supa. För han klarade sig inte utan alkoholen. Han behövde den för att överleva. Han hade tidigare i livet, innan mig, försökt att sluta. Han tog hjälp men inget hjälpte. Han ville inte inse att han var alkoholist. 

Med åren blev det värre. Han söp mer och jag förstod mer av vad som hände. Men oavsett hur många gånger jag hade hört samma lögner gick jag på allt han sa. ”Nästa sommar ska vi åka till Florida du och jag” – varje gång berättade jag för mina klasskompisar om mina och pappas sommarplaner. Varje år var det samma sak. Och när mina kompisar frågade varför jag aldrig åkte i väg blev jag sur på dem. Jag försvarade alltid min pappa.

När jag fick min första mobiltelefon började hans fyllesamtal. Jag fick alltid lika ont i magen när jag såg ”pappa” på displayen sent på kvällarna. Är han full eller inte? Och så svarade jag försiktigt. Han var oftast full och babblade på om allt möjligt. Han har sagt ”jag älskar dig” några få gånger i mitt liv och de flesta av dem var på fyllan. 

Han blev sjuk när jag var 13 år. Då bodde jag med honom på heltid. Då var han sängliggandes i nästan två år innan han fick en operation. Dock hindrade det honom inte från att dricka men om var jag där drack han inte så jag försökte vara där så mycket jag kunde. Jag handlade, lagade mat, städade och hjälpte honom på toa. När han fått sin nya lunga inopererad och blev utskriven från sjukhuset såg jag framför mig allt roligt vi skulle göra ihop. För min pappa hade humör. Han var en sån där galen pappa som jag och mina kompisar både tyckte var pinsam men också väldigt rolig. Men när han var på benen igen fanns det bara en sak för honom att göra – dricka. 

När jag stod och väntade på att han skulle tacka mig för att jag tagit hand om honom under senaste året stack han i stället i väg och söp. Och var såklart borta i flera veckor. Jag hade aldrig känt mig så förkrossad. ”Hur fan kan han göra så?”. Jag trodde att det här skulle förändra honom. Han hade precis fått en andra chans i livet men han valde att  dricka.

Jag var arg, ledsen och besviken. Jag ville inte prata med honom. Jag själv började dricka och ringde honom ofta på fyllan och skällde ut honom. När mina vänner frågade varför jag drack så mycket eller blev så full så skyllde jag på honom. Min pappa är alkoholist och det är därför jag har alkoholproblem. Jag försvarade mig i många år med den meningen. Och det gjorde också att mina vänner tyckte synd om mig och tog hand om mig. 

Jag sa upp kontakten med pappa flera gånger. Jag önskade att han dog. Jag orkade inte ha honom i mitt liv när han bara förstörde. Jag var så trött på att känna mig lurad, bortvald och värdelös. Han gav mig ingenting. Han började nu bo på olika hem. Jag minns ett i Märsta som var ett hem för alkoholister och missbrukare. Jag och min ena syster åkte dit. Han hade som vanligt inrett sitt rum felfritt. Det var en sak som var väldigt märkligt med pappa att oavsett om han bodde i en husvagn, stuga
eller på hem såg allt perfekt ut. Hans pennor låg i storleksordning, allt låg travat i perfekta buntar och hans tavlor klädde väggarna. Men utanför hans rum var det läskigt. Jag minns en full kvinna i det gemensamma badrummet i korridoren som pratade med mig och min syster medan vi duschade. Vi ville bara gå och lägga oss så vi fick åka hem dagen därpå, vilket vi gjorde. 

När jag gick på gymnasiet flyttade han tillbaka till ön där jag växte upp och jag bodde ofta där med honom. Han hade fotboja i nio månader vilket gjorde att jag visste var han var. Han åt antabus och kunde inte dricka. Och jag njöt av att ha en nykter pappa som alltid var hemma. I dag känns det sorgligt att de enda gångerna jag vetat att jag kan komma hem till pappa och veta att han är där är när han var sjuk och låg sängliggandes och när han hade fotboja. Men då var jag glad för det. Det betydde så mycket för mig att ha en pappa att komma hem till. 

Men pappa var snäll. När han var nykter med oss ville han oss väl. Han var rolig och tokig och jag älskar honom för det. 

Det har varit många liknande händelser som de jag berättat om nu, fler kan jag berätta om senare men det som jag känner är detsamma oavsett vad som hänt och när det hände är att jag som barn till en alkoholist alltid hoppas. Hoppas på förändring, hoppas att han ska komma på min födelsedag, hoppas på att han ska vara nykter, hoppas på att han ska älska mig. Men hoppet förvandlas till hopplöshet efter ett tag. Jag har provat allt och inget funkar. 

När jag var 20 år blev min pappa sjuk igen. Jag hade precis blivit nykter själv efter flera år av olika behandlingar. Han ringde mig när jag var hemma i min lägenhet på Östermalm och hade precis kommit hem från min journalistutbildning som jag precis påbörjat. Jag hade efter flera år av väldigt dåligt mående precis kommit tillbaka på banan. Och så ringer han – ”Jag är för svag för en till operation. Nu får vi se hur lång tid jag har kvar”. Allt kändes mer hopplöst än någonsin. Jag som hade önskat livet ur pappa många gånger förstod nu att det höll på att hända på riktigt. Och jag ville inte att han skulle dö. Jag vill ha min pappa kvar. Oavsett om han var hopplös, full eller opålitlig. Jag ville ha honom kvar.

När jag själv varit nykter i några månader och börjat förstå problematiken kring alkoholism försvann all min ilska mot min pappa. I stället för att vara arg på honom tyckte jag synd om honom. Jag förstod att han är sjuk. Att han inte gjort något med flit. Att han gjort så gått han kunde. Han har inte valt bort oss utan han har inte haft möjlighet att välja oss. Han har varit så sjuk i sitt missbruk att han inte har kunnat förstå att vi har påverkats av det han gjort. ”Men det är ju jag som dricker. Det har ju inget med er att göra?” svarade han när jag berättat att jag blev ledsen över att han varit full. 

Alkoholism är en sjukdom. Men det är en lite annorlunda sjukdom. Du får ingen diagnos och du berättar inte om dem för din omgivning. Vi har i alla år tystat ner att pappa varit alkoholist. Det är inget vi har pratat högt om i min familj. Han försökte söka hjälp när han var yngre men han klarade inte av det och han kom aldrig till insikt. Han ändrade hela sitt liv efter alkoholen. Han slutade betala räkningar, han fick inte äga en grej, han struntade i sin familj, hade kunde aldrig sköta ett jobb och hade ofta bara en snusburk med enkronor i som de enda pengarna han ägde. Oavsett fängelse, rattfyllor och fotboja så fortsatte han. Han vägrade inse. 

Och det gjorde han aldrig. Han flyttade tillbaka till Sälen där han kom ifrån. Han ville att hans livscirkel skulle slutas och jag och mina systrar åkte upp några gånger per år. Jag försökte prata med honom då men inte ens på dödsbädden kunde han erkänna att han hade problem med alkoholen. Eller en gång på fyllan. Hans kropp var svag, han vägde runt 40 kilo och han hade väl fått i sig en lättöl eller två. Då ringde han mig och sa att jag var så duktig som hade blivit nykter, att jag var så duktigt som tagit i tur med det han aldrig hade klarat av att göra. 

Och det var skönt att höra. Även om jag visste att det var kört för honom var det skönt att efter alla dessa år höra honom erkänna att han hade problem. Och efter det tog jag aldrig upp det med honom igen. De sista året fokuserade vi på at hänga med pappa, prata om allt möjligt och han till och med öppnade upp sig för oss och berättade att han älskade oss. Han berättade också att ha såg fram emot att dö. Att det skulle bli som en lättnad och att vi skulle vara glada för hans skull, även om vi kände en saknad. 

pappa_salen

Nu är det tre och ett halvt år sen pappa dog. Och just nu saknar jag honom mer än någonsin. Jag önskar så att jag kunde ringa till honom, höra hans röst och oavsett vilket problem jag skulle berätta att jag hade skulle han säga ”ah, det där klarar du av. Du är tuff!”. Och ja det är jag fan. Att växa upp med en pappa som dig gör en lite tuff. Jag har fått klara av mycket själv, fått ta hand om dig i vått och tort och för det är jag faktiskt tacksam. Det har gjort mig till den jag är. Och i dag är jag nykter, mår bra och gör precis vad jag vill livet och det har mycket att göra med den uppväxt jag hade. Såklart önskar jag att ge mina barn en bättre pappa än så men oavsett vad du gjorde mot mig så är du min pappa. Jag har bara en pappa och jag älskar dig. 

Jag vet att det finns många som växt upp eller lever med föräldrar i missbruk. Och jag vet att alla inte känner likadant för sina föräldrar. Att vissa kanske byter kontakten på riktigt och inte vill ha dem i sina liv. Och jag förstår att alla känner olika. Men jag är så otroligt tacksam över att jag har världens bästa mamma och att jag fick förlåta min pappa medan han var i livet. Jag förlät honom för det som varit, inte för att det varit okej men för att jag ska kunna släppa och gå vidare. Och det har jag verkligen gjort. Jag lever inte i mitt förflutna utan jag har lärt mig massor av mitt liv och det ska jag ta vara på nu och när jag skapar min framtid. 

Jag hoppas att alla ni som också växt upp med en varg till pappa eller mamma känner att ni inte är ensamma. För det är vi inte. Och tillsammans är vi starka. Puss J

pappa

Att festa nykter★

Processed with VSCOcam with hb2 preset

Alla som följer mig på Snapchat såg jag att jag var ute i går. Vi var ute till typ fyra, dansade, skrattade och hade kul. För ja, jag kan ha kul när jag är ute ÄVEN fast jag är nykter. Jag får väldigt mycket frågor om det här. ”Hur orkar du vara ute när alla andra är fulla?”, ”Kan du verkligen ha kul på riktigt?” eller ”Är det inte jobbigt när alla andra är fulla?”. Och ja, jag kan ha kul och jag har faktiskt mycket roligare nu när jag är ute än vad jag hade när jag var ute och drack. Men den stora skillnaden mellan nu och då är att jag lyssnar på min kropp och gör det jag mår bäst av. Om jag är trött och inte riktigt på humör då går jag hem när jag känner att jag är klar. Jag står inte och pinar ut tiden fast jag känner att min kropp vill hem och sova. Och är jag på strålande humör kan jag dansa till fem. Jag känner ett lyckorus i kroppen, dansar, skrattar och verkligen umgås med min vänner. Och de flesta jag känner dricker inte så mycket att de blir galet fulla och jobbiga så jag regerar sällan på att jag tycker folk omkring mig är sjukt störiga. Däremot blev jag chockad när jag började gå ut nykter de första gångerna. ”Herregud – folk kan ju prata klockan fem på morgonen, de kan stå upp och till och med bete sig”. Jag trodde ju att fler var som jag – blev aspackade, utslängda, röjde runt och var för mycket. Men så är det inte och det är många som jag inte ens märker att de är speciellt fulla. Så jag tycker inte alls det är jobbigt. Men såklart, skulle jag hamna mitt i ett fylleslag där det är shotsrace på shotsrace – Ja, då kanske jag inte skulle känna mig superbekväm men då är det ju inte svårare än att bara åka hem. Och vakna upp pigg och glad dagen efter.

Men förr var jag ju ute oavsett vad. Det spelade inte någon roll om jag var sjukt trött eller hade feber. Och jag var ute tills klubben stängde eller tills jag blev utslängd. Jag lyssnade aldrig på min kropp, jag lyssnade bara på mitt begär som sa ”mer sprit!”. Och nja det var sällan speciellt kul. Såklart var det roligt till en början, på förfesten, första timmen på klubben men kvällarna blev sällan som jag tänkt mig. Jag struntade i mina vänner, försvann, drack sprit med vem som helst, blev utslängd, smög in, blev utslängd igen… Kvällarna slutade oftast med att jag blev osams med mina vänner, mitt ragg, bartenders, dörrvakter – ja egentligen alla jag hade omkring mig när jag drack. Och trots det fick mina vänner ta hand om mig, fast jag en stund innan sagt något taskigt eller dragit utan att säga något. Så fanns de där, följde mig hem, satte mig i en taxi och förlät mig dagen efter. Och det är jag så tacksam över i dag. De förstod att jag inte mådde bra, att det var alkoholen och inte jag.

För så var det ju, när jag drack blev jag en annan person. Och det är många som blir så och det är inget man själv väljer. Man väljer inte att få minnesluckor, bli en sämre version av sig själv och vara dum mot personer i sin omgivning och mot sig själv. Men det är många som tror det. Men vad jag har lärt mig om alkohol är att vissa tål det och andra inte. När en person som inte tål alkohol börjar dricka finns det inget stopp. Visst det är en själv som tar glaset mot munnen och ”väljer” att dricka – Men det är ens begär som tvingar dig. Du är chanslös när du väl kört igång. ”Men varför dricka över huvud taget då?” – Jo, det är få som tror att man kan leva nykter. Att välja bort alkoholen är konstigt i vårt samhälle och man ses om en ”outsider”. Därför är det så många människor som tror att de måste dricka och gör allt för att försöka lösa ekvationen om hur de ska kunna klara av att dricka ”normalt”. Plus att om du är en person som har problem med alkohol är det ju för att det är den känsla alkoholen ger dig du vill ha, fast du sällan mår bra av den. Och du försöker få till den känslan så ofta du kan. Det blir ju som ett beroende även fast du kan ha alkoholproblem även om du dricker en gång i halvrået eller en gång per år. Det behöver inte bero på hur ofta du dricker – det beror på vad som händer med dig när du får alkohol i kroppen. Men det är få som vet det, förstår det och tror på det. Men vissa personer kan inte känna gränsen om vad som är lagom och när det blir för mycket. Och samma personer (precis som jag kände) har en sån stark relation till alkoholen så man tror att allt annat är lösningen på problemet – än att sluta dricka. 

Därför är det viktigt för mig att dela med mig av min story kring alkoholen. Och att visa att man kan leva nyktert och att man kan ha jävligt kul! I går var vi ute på två klubbar här i Paris och jag dansade minst lika mycket som alla andra, om inte mer. Och hade sån jävla feeling! Och det bästa av allt jag vaknar upp i dag och mår precis som vanligt. Och är så himla glad och tacksam över att jag lever mitt liv nyktert. Och jag uppmanar alla som känner igen sig i det här att ta det på allvar, att våga prata om det, söka hjälp – för det liv som finns utan alkoholen (för oss med det här problemet) är fantastiskt. Det är så mycket bättre än du kan tänka dig. Puss J!

6år nykter i dag ❥

Okej, i dag firar jag sex år utan alkohol. Många kanske tycker det är konstigt att fira en sån sak. Vissa tänker säkert att ”vad är det att fira? Vad vore livet utan bubbel, bärs och shots?”. Så tänkte även jag innan jag blev nykter. När mina alkoholterapeuter försökte få mig att sluta dricka eller i alla fall ha en vit månad så tänkte jag att livet var kört. Om jag tar bort alkohol, utekvällar, fester, vad har jag då kvar?

Nu förstår jag varför jag kände så. För jag hade inte så mycket annat i livet än just det. Alkohol och festen. Jag jobbade på något jobb jag inte gillade, jag hade slutat umgås med flera av mina vänner för att de tyckte att jag var så jobbig när jag drack, jag ljög för min familj, snodde pengar, skämdes, hade ingen självkänsla, fuckade up alla relationer jag hade så för att känna mig levande gick jag ut och festade. Tre, fyra kvällar i veckan. Så inte så konstigt att jag undrade vad som skulle finnas kvar om jag slutade kröka. Men nu i efterhand förstår jag att jag inte var så levande över huvud taget. De flesta kvällar slutade likadant. Jag blev för full, utkastad, stod och tjatade på någon vakt, försökte smita in på en annan krog, ringde min crush typ hundra gånger, hade inga pengar och gick hem med fel person. Inte så himla härligt direkt. Och trots att mina terapeuter försökte säga detta till mig, trots att min mamma, mina systrar och mina vänner försökte förklara för mig att jag var tvungen att sluta dricka så förstod jag inte det. Jag tyckte att de inte förstod mig. De förstod inte hur dåligt jag mådde, hur tom min själ var och de förstod inte att det endast var när jag var full som jag kände lycka. I alla fall ett tag, innan det blev för mycket. Men de få timmarna var värdefulla. Det var den bästa känslan jag visste. Och nu ville de ta den ifrån mig? 

I januari 2010 började jag på högskolan. Tänk att jag kommit in på journalistprogrammet! Nu börjar mitt nya liv . Nu ska jag styra upp mig! Jag hade då jobbat på olika jobb i ett och ett halvt år. Jag hade flyttat in till stan. Jag var ute mycket. Jag lärde känna folk på krogen. Jag levde ett liv jag hade fantiserat om ett par år innan. Men trots det mådde jag inge bra. Det blev lixom inte riktigt som jag tänkt mig. Men nu jäklar skulle att vända. Jag hade påbörjat en ny typ av behandling för mitt alkoholproblem. Det hade iof inte hjälp så mycket än då jag lyckades hålla mig söndag till lördag men när jag då hade varit nykter en heeeeeel vecka så kunde jag väl gå ut en kväll? Vad gör det? ”Herregud, jag är ju 20 år. Jag måste ju kunna gå ut en lördag? Det vore ju ännu sjukare att sitta hemma en hel lördagkväll?”. Så gick mina tankar innan jag tog på mig en lite smått galen outfit och gick ut tills vakterna slängde ut mig. Jag vaknade upp på söndagen, i bästa fall hemma. Och då var jag inte lika kaxig. 

När vi skulle ha inspark på högskolan hade jag hållt mig från alkoholen i ett par veckor. Jag kände mig stark och kände att här har jag chans till en nystart. Jag hade berättat om att jag inte ska dricka för en tjej i klassen som jag väldigt snabbt kom nära. Hon backade upp mig till hundra! Kvällen drog i gång. Jag dansade loss i min rosa overall som jag köpte second hand just för den här kvällen som hade 80-tals tema. Till en början kändes det rätt lugnt. Men när klockan närmade sig tolv började paniken krya i mig. Jag gick in på toaletten och ringde min syster och mamma. Jag berättade för dem att jag nu skulle gå ut och beställa öl. Att jag faktiskt bara är 20 år, precis börjat en ny klass, att jag känner mig utanför som inte dricker och att jag kommer att klara av att dricka i kväll. Båda insisterade på att komma och hämta mig men jag la på luren. Jag gick rakt fram till studentbaren och beställde en ölkanna för att komma i kapp. En halvtimme senare övertalade jag mina nya vänner att följa med mig in till stan och till mitt av mina stamisställen Solidaritet. Jag fick med mig några stycken och jag älskade att gå springa runt, packad i en rosa 80-talsoverall på klubben. Sen blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Jag blev tydligen utkastad. Inte för att jag minns det men jag fick det berättat för mig när jag vaknade morgonen efter med en främlig hemma hos mig. 

minnykterhet6ar

Min nya klasskompis som så snällt hade lyssnat på mig om mina alkoholproblem, som stöttat mig och som helst plötsligt inte förstod vad som hände när jag började klunka ur en ölkanna några timmar efter att jag öppnat upp mig för henne. Hon som inte bodde i Stockholm och skulle sova hos mig. Hon sov i mitt extrarum och hon fick berätta vad som hände kvällen innan,  fick berätta vem killen var och fick höra på mina bortförklaringar dagen efter. Hon som kom att bli en nära vän till mig. En vän som följt med på min resa. Som stöttat mig. Tack B! Dagen gick ganska bra, jag hade inte så mycket ångest utan tyckte mest att det hade varit ”en galen utekväll”, vilket jag ändå gillade. Kvällen kom och vi skulle fira en kompis till mig. Jag gick dit och hällde upp ett glas rödvin till middagen. Mina vänner frågade du ”Jossan, har inte du slutat dricka?”. Jag förklarade som det var. ”Jo, jag har slutat men jag råkade dricka i går och ett glas rödvin spelar väl ingen roll??”. När vi ätit middag och jag bara hade druckit två glas vin, var jag riktigt stolt över mig själv. Iof handlade det om att jag var sjukt bakis och faktiskt tyckte det var ganska äckligt med alkohol just då men ändå. Väl inne i stan började jag beställa öl i baren, 14 st om man ska lita på mitt kontoutdrag dagen efter.

24171_10150102701125717_952207_n

Jag blev utslängd, jag försöka tvinga mig in på Solidaritet men de var inte så glada på mig som blivit utslängd natten innan och som nu kom aspackad och ville in igen. Min kompis försökte lugna ner mig och få med mig i en taxi hem. Efter att jag ringt hela kontaktboken utan att få svar fick hon in mig i en taxi. Hon fick sitta och höra på när jag sa att hon snart slipper mig, att jag inte längre vill leva och att alla snart ska få slippa mig. Hon fick upp mig för trapporna till min lägenhet, hon la mig i sängen och bäddade ner mig. Som ett barn. Hon bad mig att lova henne att inte gå ut igen. Då bodde jag mitt i stan, fem minuter från alla klubbar. Men jag lovade henne att inte gå ut. När hon stängde dörren bakom sig, smög jag upp och i samma stund plingade det till på telefonen. Han som jag ringt säker 27 gånger, han som jag haft en hang up på i två år skrev att jag kunde komma till honom. Jag samlade ihop mina saker och hoppade in i en taxi. När jag vakande morgonen efter för exakt sex år sen hade jag en annan känsla i kroppen. Jag såg på mitt liv på ett annat sätt en tidigare. Jag fick en känsla jag inte tidigare känt. Jag fick en känsla av att ”Jossan, ingen annan kommer fixa ditt liv åt dig. Ingen annan kommer se till att ”allt blir bra” som jag så ofta ville och sa till min mamma. ”Jag vill bara att allt ska bli bra”. Jag förstod att jag hade livet i mina egna händer nu och att jag hade en chans att verkligen ta till mig den hjälp jag fick. Att ta vara på att jag kommit in på min utbildning. Att jag faktiskt var en fin person som förtjänade mer än så här.

30130_10150182326995717_1665186_n

Våren 2010 

 Jag gick tillbaka till mig behandling. Jag förstod allvaret. Jag grät. Jag kände alla mina känslor. Det var läskigt, häftigt, underbart, fruktansvärt och otroligt. Jag vågade ta emot den hjälp som fanns och jag ville för första gången bli nykter. Jag ville inte dricka mer. Och i dag vaknar jag upp här hemma i min egen säng, i en lägenhet jag köpt, tack vare att jag har ett jobb jag sköter (jäkligt bra till och med), ikväll ska jag och min kille träffa våra vänner, äta middag och spela spel. Jag har fått tillbaka de vänskapsrelationer jag tidigare tappat bort. Och vi har en bättre relation än någonsin. Jag har en fin kontakt med min familj. Jag mår bra. Jag vaknar upp utan ångest, utan att känna mig värdelös och jag till och med tror på mig själv. Jag tror att jag kan klara av det mesta. Om jag vill något så kan jag. Det finns ingen annan än mig själv som hindrar mig. 

img_9474.jpeg

Och i dag ska jag fira det. Jag ska skåla med någon god alkoholfri drink i finglas och tacka mig själv och alla betydelsefulla personer i mitt liv. Tacka för att jag fått vara nykter i sex år. Att jag får leva detta liv. Tacka mig själv för att jag har valt livet. Och det är verkligen något att fira!

Varför jag slutade dricka – Del 2

17258_401926530227_5103873_n

Här är det andra ljudklippet om varför jag slutade dricka alkohol. I det här klippet pratar jag väldigt öppet och ärligt om vad som kunde hända när jag drack.

https://soundcloud.com/osefinahlberg/varfor-jag-slutade-dricka-del-2

Missade du det förta klippet? – Lyssna på Del 1 här!

Att festa och vakna upp nykter

OLYMPUS DIGITAL CAMERA_Y8B1347

_Y8B1207Bilder: Fredrik Etoall & Emma SvenssonIMG_0311IMG_0322

Jag får väldigt många frågor om det här med att leva nykter. Hur jag klarar av att gå ut, om jag kan vara med vänner som dricker, om jag blir sugen på en drink och om jag kan ha kul utan alkohol. Jag har varit nykter i över fem år och mycket har hänt på den tiden. I början av min nykterhet tyckte jag det var svårt och väldigt jobbigt med det mesta. Men jag fortsatte att gå ut och festa trots det. Jag var rädd att de personer jag lärt känna på krogen skulle tycka att jag hade blivit tråkigt när jag slutat dricka. Jag var rädd att förlora folk som jag festade med flera dagar i veckan. Det jag inte riktigt tänkte på var att jag redan hade förlorat några av mina riktiga vänner på gund av att jag drack på det sätt jag gjorde.

Men efter ett tag kände jag inte att det var lika viktigt att vara ute torsdag, fredag, lördag, jag kände att jag kunde ta det lugnt och umgås med mina riktiga vänner i stället. Och det mådde jag så mycket bättre av. Jag och mina vänner gick ut då och då också och i bland kändes det bra och i bland inte. Men jag började lära känna mig själv, kunna lite på mig själv och tänka på vad som var bäst för mig. Så om jag tyckte det var jobbigt en kväll åkte jag bara hem. Ingen mår bättre av att jag pinar ut en hel kväll bara för att. Och med åren har det här bara blivit lättare och lättare. I dag är inte alkohol ett alternativ för mig. Jag funderar inte på om jag ska eller inte ska dricka när jag väl är på fest eller ute på krogen. Jag vill inte dricka!

Jag vill må bra, jag vill få min omgivning att må bra och det gör jag genom att vara nykter. I dag kan jag gå ut och ha så jävla kul. Jag kan dansa till fem på morgonen, jag skrattar, pratar och träffar nya människor. Jag har tusen gånger roligare nu när jag går ut än vad jag hade när jag drack, då slutade allt bara i kaos. Tex på Nelly Pool Party som var förra helgen. Jag hade så kul! Jag var vild! Jag dansade så mycket och jag kände mig verkligen hög på livet. Så mycket energi. Dels för att det var världens bästa fest, skönaste musiken och underbara människor. Men också för att jag var där nykter, att jag kunde ha kul, njuta, leva livet och må bra.

Innan jag åkte i väg till Ibiza sa min mamma ”Åh va roligt för dig, ha så kul”. Och det fick mig att tänka på alla andra gånger jag åkt i väg på resa eller ska ut och festa, då hon varit jätteorolig och livrädd för vad som ska hända. När jag pratade med mamma efter resan så sa hon att det var sån befrielse för henne att kunna säga till sina kollegor och vänner att ”Jossan är och festar på Ibiza”, för hon visste att det var lugnt. Hon visste att jag faktiskt skulle ha kul. Att hon inte skulle bli väckt mitt i natten av att någon ringer och säger att jag är för full. När hon berättade det blev jag helt varm i hjärtat. Så otroligt härlig känsla. Jag är fri!

Att få vakna upp i den här hotellsängen, havet precis utanför, inte vara bakis och tänkte på gårdagen som var helt fantastisk – Den känslan är värd allt för mig. Jag kan knappt tro att det är sant. Men det är det. Det är mitt liv, jag har valt att leva ett liv jag mår bra av – men inte trodde jag att jag skulle få ha det så här jävla kul också. Helt galet! Jag älskar mig själv och livet! Puss

Läs mitt blogginlägg om varför jag slutade dricka

Varför jag slutade dricka – Del 1

https://soundcloud.com/osefinahlberg/varfor-jag-slutade-dricka-del-1

Ni som har följt mig och min blogg ett tag vet ju att jag inte dricker. Och när jag skriver om det är det väldigt många som vill veta mer och flera av er som hör av er med frågor och ber om råd. Därför tänkte jag dela med mig ännu mer av det här.

I några ljudklipp kommer jag berätta min historia som jag hoppas kommer hjälpa dem som känner igen sig. Men också för att informera och dela med mig av vad jag har lärt mig om alkoholism. Något vi både vet väldigt lite om och något vi pratar väldigt lite om även fast det är ett stort samhällsproblem. Och såklart för att visa att det går att leva ett jäkligt bra och härligt liv utan alkohol. Kram på er!

GIRL POWER

Screen Shot 2015-04-03 at 11.41.28

Superduktiga Amanda som driver GRL PWR STHLM intervjuade mig i veckan och nu kan ni läsa den på hennes hemsida. Hon har verkligen fångat det som jag tycker är så viktigt med mig och min story kring alkoholen. Hoppas verkligen ni läser den! – Klicka här!

5år nykter i dag

Den 12:de februari 2010 vaknade jag upp bakis på fel ställe med grov ångest, ett dunkande huvud och utan plånbok. Min första tanke ”Nej, inte igen…”. Det hörde lixom inte till ovanligheten att jag vakande upp på det här sättet efter en utekväll. Men det jag inte visste då var att det var sista gången. Jag hade sökt hjälp för mina alkoholproblem i över två år men aldrig helt velat ta emot hjälpen eller förstått att helt avstå från alkoholen var den enda lösningen.

Jag ville inte sluta. Jag älskade och hatade alkoholen. Den gjorde att jag orkar leva men den förstörde också allt. Men den här dagen hände något annorlunda. Helt plötsligt var jag mottaglig för att förstå hur allt låg till. En person såg igenom mig helt den här dagen och var inte rädd för att säga precis som det var. ”Vad har hänt med dig? Du har blivit så förstörd. Du är inte den tjejen du var när jag träffade dig för två år sedan”. Liknande saker hade jag hört förut men aldrig lyssnat. Jag stängde av, sa upp kontakten och gick ut samma kväll.

Men nu kunde jag lyssna. Jag hörda alla orden. Jag tog det till mig och jag förstod. Alla ord jag hade hört på olika behandlingar jag sökt hjälp på förstod jag plötsligt. Jag förstod att ingen annan kommer att kunna fixa mitt liv. Ingen eller inget kommer få mig att må bra. Det är bara jag ska kan påverka mitt eget liv. Tidigare ville jag nästan leva i min kaosiga vardag. Jag trivdes på något sjukt sätt med det. Men nu ville jag något annat. Jag ville må bra, jag ville ha ett bra liv, jag ville hitta tillbaka till mina vänner, jag ville kunna sköta ett jobb, ha hand om min ekonomi, ha ett mobilabonnemang – inte sju. Jag vill vara en bra och vanlig tjej som kunde ta hand om mig själv.

Men jag trodde aldrig då att jag nu fem år senare skulle sitta och skriva detta inlägg. Att jag sitter här och inte har druckit en droppe alkohol på fem år, på väg till New York för att gå på NY Fashion Week tack vare att jag får jobba med något jag älskar. Ett jobb jag till och med sköter jävligt bra. Något jag drömde om för fem år sen men som kändes som en omöjlighet. Och nu sitter jag här på Arlanda med packade väskor, dricker en härlig jucie, svarar på jobbmail och skriver ett inlägg om min nykterhet. Det är lätt att ta saker för givet men när jag tänker efter är det helt jävla otroligt! Lilla jag som aldrig kunde hålla reda på något, som gjorde bort mig jämt, levde med ångest, kändes mig som en fejkad person, som inte kunde ta ansvar, som försov mig, ”sjukanmälde” mig och aldrig kunde hålla i pengarna mer än några dagar.

Jag har alltid haft en stark tro på att det kommer lösa sig för mig. Att jag kommer få må bra och göra det jag vill i livet. Men jag trodde aldrig att jag behövde ge upp alkoholen för det. Men det är verkligen det som har förändrat allt.

När jag tog emot den hjälp som fanns, blev nykter och började jobba med mig själv började mitt liv. Det har varit en lång väg, gjort jävligt ont och med många stunder av ångest och tvivel Men det går inte att jämföra med hur jag mådde förut. Jag har inte haft grov ångest sen jag blev nykter. Jag har vaknat upp på rätt ställe varje dag, kommer ihåg allt jag gör, i bland gör jag iof bort mig fast jag är nykter men va fan jag är bara människa.

Jag är så otroligt tacksam över att få fira fem år som nykter. Det har räddat mitt liv, gett mig ett liv. Jag trodde mitt liv var slut när jag var 20 för att jag inte kunde dricka längre. Jag tänkte att jag aldrig skulle kunna träffa spännande människor, få ett roligt jobb eller uppleva coola saker. Jag trodde ALDRIG att jag skulle få det  underbara liv jag har i dag. Jag vill säga till alla mina nära och kära att det aldrig hade gått utan er. Och till alla er om känner igen sig i min story – kommentera, maila om ni vill. Jag vill försöka hjälpa så många jag bara kan.

Det går att leva ett underbart härligt liv utan alkoholen. Jag lovar.

Att fira nyår utan bubbel

modette-josefin-2 modette-josefin-3 Modette-josefin1

Nyårsafton 2010

Jag har haft ett så himla roligt och trevligt nyår i år. Vi åt middag i timmar, pratade, skrattade, firade tolvslaget, spelade massa musik, jag dansade till kl fyra och jag var helt nykter. Jag gick hem, tvättade av mig sminket, borstade tänderna och la mig. Jag hade bara en positiv och härlig känsla i kroppen. Jag kände mig tacksam, glad, nöjd och hoppfull.

Så här har inte riktigt alla mina tidigare nyår sett ut… Bilderna ovan är från mitt sista nyår då jag fortfarande drack alkohol. Jag blev såklart för full, gjorde bort mig, kunde tydligen inte gå och vaknade upp på helt fel ställe med grov ångest och en bakfylla som kändes dödlig. Vad som hände på dessa bilder kommer jag inte heller ihåg. Jag fick väldigt ofta minnesluckor när jag drack. Dagen efter kollade jag på min kompis kamera och försökte få ihop kvällen med hjälp av bilderna vi tagit. Jag skrattade för att försöka dölja min ångest.

Att inte veta vad man gör eller vad man utsätter sin kropp för är hemskt. Den ångesten ligger och pyr konstant och det enda som dövar den är att dricka igen. Jag gjorde ofta saker jag ALDRIG annars skulle göra. Jag utsatte mig för situationer och personer som jag idag förstår var livsfarligt. Jag hade inga regler, spärrar eller känslor när jag drack. Jag kunde göra vad som helst!

Att få fira in det nya året med nära och kära och ett glas alkoholfritt äppelcider i handen är något jag Aldrig trodde skulle hända mig. Men nu har jag fått uppleva det fyra år i rad. Och det är en magisk känsla. En känsla jag önskar alla som känner att de inte kan kontrollera alkoholen. Att bli nykter förändrade hela mitt liv och allt bra jag har i mitt liv i dag har jag fått sen jag la av med alkoholen. Jag tänker varje dag på hur tacksam jag är över att få vara nykter, det gör det möjligt för mig att göra precis vad jag vill i livet <3

Screen Shot 2015-01-02 at 15.55.31

Nyårsafton 2015